Det är med att ni gör samma saker alltid får mig att tänka på att det blir så att man möter vardagen efter ett tag. Det kommer man inte undan tyvärr.
Det är väl ungefär då som man inser detta, som man känner om kärleken var så stark som man trodde.

Jag tror du känner att den inte är så stark.

Jag vet sen tidigare förhållande har jag mest varit rädd för att vara ensam, att inte ha den tryggheten som man har i ett fast förhållande.. och därför inte gjort slut. Men när det sedan blivit slut har det ju kännts otroligt skönt..

Så ja, det kanske är så även den här gången?

Det är ett vanligt fenomen, att man är rädd för att bli ensam om man lämnar sin partner. Och det är inte alltid lätt att skilja på om det är ensamheten man är rädd för eller om man verkligen älskar sin partner.

Om du är missnöjd med att göra samma saker varje helg, fundera över vad du skulle vilja hitta på och framför det till honom.

Han kanske inte känner sig redo att ta tag i körkortet just nu och jag tycker inte det måste vara så att man gör det direkt man blir 18. Jag väntade tills jag var 22 innan jag tog körkort. Det var lugnare då, jag hade pluggat klart med annat osv

Men som redan sagts, du får känna efter om du verkligen älskar honom och handla därefter

Prata, kommunicera med han! Det är tips nr ett. Prata om detta med han, att du tycker ni gör för tråkiga saker eller så.

Att han inte tar tag i körkortet: han kanske inte vill längre? Han kanske inte tycker det är roligt eller ens är intresserad av det? Det är inget måste att ta körkort här i livet, det gör ingen till bättre människa att ha det kortet i plånboken. Är man inte redo så är man inte, han kanske är redo om 1-50 år? Vem vet..

Som sagts redan så blir vardagen ofta att man gör smma sakerman går inte på bio,bowlar och resturang olika dagar varje dag i vecka. Tycker du det är tråkigt är du oginte redo för förhållade som du ska satsa på, ha kulistället ett tag och se seare i livet.

Om man gör tråksaker fast man ses så sällan… så verkar det inte som att det finns så mycket känslor kvar!

Tvivlar du är det tecken på ovilja av något slag, och alltför ofta första steget mot att det dödar förhållandet. Ni är unga och inte konstigt om du längtar efter något annat för det är mänsklig nyfikenhet. Sen skälen till att du tvivlar måste du nog ställa dig själv om de är verkligen de eller om det är andra som egentligen känns. Bara du som vet och kan bestämma hur du ska gå vidare i ditt liv.

Så länge kärleken är tillräckligt stark orkar man gå igenom det mesta med sin partner, finnas där och stötta och ta sig igenom jobbiga perioder.
Men börjar man tvivla på att det är rätt.. Aa då är det nog tyvärr känslorna som börjar försvinna eller förändras.

Jag var tsm med en kille i 6 månader extra, såg honom som en kompis under den tiden då det var så mina känslor ändrats. Det fick mig att må otroligt dåligt att ständigt behövalura mig själv och honom och när jag till slut tog mig kraft att göra slut (jag var precis som du, livrädd att vara ensam) så började jag må så mycket bättre.
Av det har jag verkligen lärt mig vikten av att lyssna på sina känslor och försöka tyda dem. Det behöver inte handla om att du älskar honom mindre, du kanske bara älskar honom på ett annat sätt..?

Sedan vet jag hur otroligt mycket energi det tar att vara med någon som verkar ha noll ambitioner i livet. Man kan inte ensm leda livet och förhållandet frammåt. Det blir för jobbigt.. :/

Att prata om att 'vardagen' kommer när man ses någon eller max några dagar per månad tycker jag låter litet fel. Ses man så sällan borde det finnas mycket festkänsla, även om man inte är på party. Du är otroligt ung och rädd för att bli ensam, men det innebär inte att du ska binda dig vid någon som tydligen inte ens vill försöka göra det roligt när ni ses. Att lyckas sättas sig i skiten ekonomiskt redan när man är 19 och inte har riktigt ambition att ens ta sig ur gymnasiet med betyg som ger möjlighet till valfrihet i framtiden låter inte som om man är särskilt mogen för sin ålder. Och som du skriver det känns det som om det inte är en framtid med dåliga odds som du vill ha.

Våga vara ensam en tid och gör slut med killen. Det finns gott om fisk i sjön!

Eftersom du funderar på om du över huvud taget vill vara kvar så tycker jag att det rätta är att dumpa. Visst kan förhållanden knaka, men du kanske mår bäst av att vara utan honom?

# men i den åldern, klart man måste få relfektera utan att behöva dumpa? :)

Men just i den här beskrivningen låter ni inte rätt för varanra, du verkar redna ha en bild av hur en kille ska vara och de tär inte den här killen.

Tänker angående körkort- har din kille svårt ekonomiskt, hej, hallå där, kostar ju massor att ta körkortet! :D

Sen att han är 19 och inne på 2:a gymnasieåret, dvs är han färdig om 3 terminer. Sen är hans utbildning hans ensak, känner jag. Ni bor inte ens ihop.

Mina mynt.

Men det låter som att du faktiskt söker fel för att få göra slut :)

Tack för alla era svar.

Det här med körkortet, han VILL ha körkort. Han hade både tid och pengar till det förut (han mamma skulle dessutom hjälpa till att betala både körkort och bil), men han tog aldrig tag i det då. NU däremot kan han inte p.g.a ekonomin, dock har han ändå lagt ut pengar på sin moped om han haft pengar över, det är väl roligare.
Mamman har dessutom dragit tillbaka sitt erbjudande.

#12 Jag och killen har bott tillsammans, när jag studerade på hans ort. Flyttade sedan hem på grund av andra studier. Men vi planerade att när jag börjar om till hösten, på hans ort igen (utbildningen finns inte närmare) så skulle vi söka lägenhet tillsammans.
DÄRFÖR berör hans utbildning och ekonomi mig, för det påverkar mig också om han kanske inte kan betala hyran ordentligt och sedan dessutom inte skaffar sig en utbildning så han kan jobba.
För honom är det dessutom inte bara 3 terminer, han ligger efter nästan ett år i skolarbete.

Jaa.. jag vet inte. Det är väl kanske bäst att göra slut ändå, känns inte direkt som att han är "den rätte"

Bra beslut, TS. Gör slut och hitta någon med mer ordning och driv i sig.

…kan inte låta bli att tänka på "the ugly truth". Se den. ^_^
Gör slut om det inte känns rätt. Men jag tycker itne att du ska säga det åt honom, alltås "du ahr itne ens ksaffat körkort, du söter inte dina studier, "

Gör slut för att du inte ser ett liv med honom.

Själv tycker jag att man löser sånt där tillsammans men samtidigt är ni ju så unga, jag tycker absolut inte att du ska haka upp dig på en sådan kille. Fokusera på dina studier, njut av livet.

Lycka till!

Jag tänker också att om du tvivlar så mycket på förhållandet så kanske det inte är rätt för dig. Kan du se dig själv med honom i framtiden? Ingen idé att "slösa" sin tid på någon man egentligen kanske inte vill vara med… eller hur man ska säga det. :/

Angående det här med att fastna i vardagen som många här verkar se konstigt, så är det inte det.
Har man varit tillsammans i över ett år, och ändå träffats nästan varje helg så blir det lätt så.
Har varit så för min del med, jag och mitt ex bodde fyra timmars bilfärd från varandra, alternativt 4-5 timmars tåg.
Vi träffades oftast på helgerna, ibland en vecka eller så när han hade lov, eller när jag inte jobbade.

Det är jättelätt att bara sitta och titta på film eller spela halva helgerna. Men i mina ögon så spelade det ingen roll vad vi gjorde, så länge jag fick spendera min tid med honom så var jag nöjd. Vad spelar det för roll om man sitter i en biosalong eller om man sitter hemma i soffan?

Men det var väldigt lätt att man fastnade som sagt, och även om jag tyckte att det kunde bli tråkigt och enformigt ibland, så var jag ändå glad efteråt. För jag gjorde hellre alla de där "tråkiga" sakerna med honom än jag gjorde dem själv.

#17 absolut :) Vardagsrelationen är inte samma sak som passionen i början- som uppslukar _allt_- man kan inte leva så. Däremot får ju inte passionen slockna helt ;) Men de tär bådas ansvar att bryta rutinerna ibland.

#17 Nu träffas de ju max ett par helger i månaden och han ägnar sig åt att spela spel för sig själv. Säger inte det något om hur intresset för partnern är? Och att i så unga år binda sig vid en kille som är spelberoende och inte bryr sig om ekonomi och utbildning - spring så fort benen håller åt andra hållet! Vi pratar om ungdomar som knappt är vuxna och därmed rimligen har en klart begränsad erfarenhet av vad man söker hos en partner. Ut och kolla läget. Testa vad som verkligen är det du behöver och håll inte fast vid första (möjligen andra) killen du har en relation med.

#19 Nu var det ju inte så att jag rådde henne att stanna kvar med killen.
Det är helt upp till henne, och finns det tvivel så är det antagligen ett tecken på att det finns saker att fundera över.

Jag vände mig till kommentarerna, som den som du sa att "Att prata om att 'vardagen' kommer när man ses någon eller max några dagar per månad tycker jag låter litet fel. Ses man så sällan borde det finnas mycket festkänsla…" 

Jag ville bara ge en annan vinkel, trots att den var rätt OT.

#19 Har dock aldrig sagt att han spelar för sig själv, eller att han är spelberoende. Vi båda två spelar, det är ett gemensamt intresse. Därför blir det lätt hänt att det är just det vi gör, alltså är det lika mycket mitt anvsvar att hitta på något annat.
Och han BRYR sig om ekonomin, han tog dock några dåliga beslut som han nu ångrar. Men försöker fixa det, han har nyss fått en jobbanställning och kommer jobba en del helger.
Kan även tillägga att det definitivt varken är första eller andra relationen och är ganska medveten om vilka egenskaper jag tycker/inte tycker om hos en person, oavsett om det är en partner eller inte.

#20 Uppskattade ditt inlägg väldigt mycket faktsikt, fick mig att tänka om lite. Jag uppskattar ju helgerna med honom, men ja, lite tråkigt att ALLTID göra samma. Tog därför tipset att istället prata med honom, och vi bestämde att försöka göra något extra minst en gång i månaden, t.ex. bowla eller nått. Så ja, får se om det funkar!

#17, "För jag gjorde hellre alla de där "tråkiga" sakerna med honom än jag gjorde dem själv."

just det tror jag är en superviktig frågeställning. för gör du hellre tråkiga saker själv, elle tycker det är "skit samma" om sambon är där i det tråkiga, då kanske det är dags att fundera på att dra. även om jag har skitperioder där vardagen bara är eländig, så skulle det vara ännu mer eländigt utan min sambo. jag tar hellre en pms-regning skitdag, veckor av grått vardagstråk med min sambo än utan honom.

#21 Att prata om saker löser så himla många problem.

Jag och exet jag pratade om har fortfarande känslorna kvar för varandra. Men då vi hade mycket problem, mestadels min svartsjuka, så kände han till slut att det inte fungerade.
Men nu, ett halvår senare, har vi börjat prata om vilka problem som fanns och hur de faktiskt går att lösa.
Vi har börjat träffats igen och vill båda två försöka igen.
Så nu är det bestämt att vi ska gå på parsamtal och "bota" min svartsjuka, trots att det kanske tar tid.

Men känner man att det är värt det i slutändan så kämpar man. :)

Hoppas det går bra för dig, och att det blir bra till slut, oavsett vilket beslut du tar!