räknas det att han är allergisk mot pälsdjur och därmed inte kan ha såna och jag själv kan inte leva ett liv utan pälsdjur?

Jag är mer social, jag älskar att laga mat - det gör inte han. Ehm, det är väl det :P Vi kompletterar varandra på hushållssysslor kan man väl säga.

Jag är alltdi väldigt orolig och pessimistiskt inför framtiden och vill planera mycket. Men jag minns nästan uteslutande positiva saker. Tycke t.ex alltid att vädret var fint föregående sommar, haha.

Min sambo däremot är aningens bitter och minns bara det dåliga som hänt men är alltid väldigt entusiastisk inför frsamtiden och har en "det-lösersig-attityd".

Det är roligt när vi diskuterar saker som hänt. Senast igår hävdade jag att sonens koliktendenser varit mycket vbättre igår means han tyckte sonen varit väldigt gnällig och haft ont. Som tur är upplever vi iaf nuet på samma sätt, annars skulle väl våra barn bli helt förvirrade!

Jag kom på en sak.

han har inget emot att sitta hemma, men jag vill hitta på en massa skoj.

jag är fruktansvärt rastlös och måste ha saker att gra jämt, medan min sambo skulle kunna sitta hemma framför datorn 24/7 med neddragen rullgardin :P

Jag tycker om tomma ytor och att äga så lite prylar som möjligt, bara det nödvändigaste. Han är en ekorre som tar rätt på allt sånt som är synd att slänga och fyller vårt hem och uthusen med grejer så man knappt tar sig in genom dörrn. Emellanåt blir jag antingen arg eller ledsen eller tar upp det lugnt och sakligt, med resultat att han kör iväg en släpkärra full till tippen. Sen kommer han hem med nya grejer…

Öh… Ja, alltså, högerhanden tycker inte om att prata sådär väldigt mycket. Eller tänka. Inte sådär självständig som jag skulle önska att den var.

Min sambo är oerhört inpulsiv och gillar att göra spontana saker,boka resor och åka samma dag,köpa nya dyra prylar på avbetalning utan att räkna efter noga,dra till krogen trots att man bestämt nåt annat från början osv.

Jag vill planera,tänka igenom saker och jag skulle aldrig få för mig att dra på krogen om jag från början bestämt mig för en mysig hemmakväll framför datorn.Jag får ångest av att göra av med pengar och skulle aldrig göra en snabbräkning i skallen inne på affären inför en stor avbetalning.

Vi kompletterar nog varandra bra,han får mig att våga unna mig saker och släppa loss lite,jag bromsar ibland när han inte tänker sig för.Ibland krockar det väldigt förr oss såklart..

Jag är en planerare/organiserare och han spontan.

Den största skillnaden är att jag är planderande ältare, medans han tar saker som de kommer och går det fel så tar man smällen då ^^'' Jag är även en extrem djurmänniska som blir väldigt deprimerad utan mina djur, medans han inte får ut något spec av att vara med dem… Dock har han blivit väldigt förtjust i min ena katt De älskar varandra.

Men det vi är lika i det att vi båda inser vikten i att ge varandra privatliv och inte klanka ner på att den andres hobbysar.

… Könet?

Ärligt talat, vi är så otroligt lika och jag kan inte komma på något där vi är helt olika. Ska väll vara att sambon är musikalisk kanske. Men samtidigt tycker jag ju om musik, bara det att jag inte kan producera den. Vi har samma intressen, samma etik, samma politiska åsiker, samma sinnelag…

Han e slarvig o jag pedant. E han ensam hemma nån timme ser det ut som ett bombnedslag

Hmm skulle väl vara vår syn på alkohol och festande… Han älskar att festa medan jag är mer en sån som gärna tar ett glas med ett gäng kompisar på ett lugnare plan. 

Jag vill ha allt planerat flera månader i förväg med budget, en plan B osv medans han är mer "äh, vad sägs om vi flyttar till sommaren - allt löser sig när vi är där"

De största skillnaderna mellan mig och min man är att jag är mer ordningssam och han är det inte. Och jag är fåfäng och han bryr sig inte nämnvärt sitt utseende osv.

Jag och min partner kompleterar varandra väldigt bra.

Jag är en riktigt slarver medans han gillar ordning.
Jag har en stubin på en halv millimeter och för honom kan det hända hur mycket skit som helst innan han blir arg.

Det är nog dom punkterna vi är mest olika på.

Min pojkvän bryr sig inte alls om hur det ser ut omkring honom och städar endast när jag verkligen ber och bönar om det (eller om jag tar tag i saken i egna händer och han får dåligt samvete och hjälper till lite smått).

Jag tycker inte om när det är rörigt och stökigt för då kan jag inte gå ner i varv utan är omedvetet stressad. Jag kan inte slappna av om det är saker _överallt_. Men det verkar han kunna hur bra som helst för jag vill inte ens räkna hur många gånger jag har städat hans lilla vrå själv för att det ska bli gjort.

Men det är ju så, vissa saker i livet är viktigare för vissa. Han ser helt enkelt inte att det är stökigt eftersom han inte anser att det är viktigt. Det är inte så att han låter det vara smutsigt och stökigt med flit, han ser inte att det behövs städas. Och det gäller att man istället för att klagar på varandra, hjälps åt och försöker förstå att den andre inte gör på det sättet för att jävlas. (läste en psykologikurs på komvux som handlade bland annat om detta och efter det orkar jag inte längre bli arg på att det ALLTID är stökigt hemma hos honom. Han får istället massor med beröm när han gör någonting åt det).

Jag är en stökmaja, han är pedantisk. Jag älskar djur, han ser dem som en belastning (även om han ALDRIG reser), jag vill ha fmailj, barn etc, han vill aldrig växa upp ;) mhm.,..

Partnern är romantisk och gullig och vill mysa och gosa och klappas och lägga små gulliga lappar på kudden och liknade trams. Jag tycker det är … tja, trams.

#17: Hur kan du komma på tanken att bli arg eller klaga eller ens bry dig om hur han har det hemma hos sig? Jag försöker itne vara tyken, jag begriper verkligen inte hur man kan tro att man har komma på tanken att man har med det att göra ..

EDIT: Det skulle alltså stå: "Jag försöker inte vara tyken, jag begriper verkligen inte hur man kan komma på tanken att man har med det att göra …"

#19 vad har du med deras relation att gör,a inte för att låta tyken? ;D

Jag utgår från att det är vuxna människor vi talar om, och att ena partnern spenderar en hel del tid hos den andre- är själv särbo och jag och min särbo tar oss friheten att beklaga oss (elelr ta tag i ) då den andre inte skött städningen osv. Gillar man det inte eller man upplever att den andre inte lyssnar så är det ju en annan sak, men en del behöver/uppskattar att någon hjälper/säger åt en, andra inte. men då skulle de knappast vara tillsammans nu.

1 hatar stökigt, 2 bryr sig inte, 1 säger "jag vill inte vara här då det är sötkigt", 2 gör ett val. umgänge eller sötkigt. Städa eller vara ensam. :D

Så jag begriper inte …vem är du att diktera regler för andras relatoioner? :> (See what I did there?).

Inget illa menat alltså. Jag är en total bitch, som tillochmed kan gå så långt att jag ifrågasätter om min kille kanske SPELAT för mycket den dagen. Yup. Värsta Kim Jong, vare här!

#20: "#19 vad har du med deras relation att gör,a inte för att låta tyken?"
Inte ett skvatt, men jag är ofta nyfiken på hur andra människor resonerar.

"1 hatar stökigt, 2 bryr sig inte, 1 säger "jag vill inte vara här då det är sötkigt", 2 gör ett val. umgänge eller sötkigt. Städa eller vara ensam. :D"
Det är däremot ett resonemang jag förstår fullt ut.

"vem är du att diktera regler för andras relatoioner?".
… hade ju varit en befogad fråga om jag försökt göra det. Men nu ställde jag en fullt uppriktig fråga, även om jag nu ser att den är bristfälligt korrekturläst och korrigerar den.

#19 Jag klagar inte, men föredrar att man kan komma in hemma hos någon utan att konstant trampa på gamla kalsonger, strumpor, coolaburkar, papperspåsar och dyligt på golvet. Jag begär inte att han ska ha det tokfint hemma, men man ska komma innaför dörren och ta sig genom hallen till vardagsrummet utan att skrida värdigt slalom mellan alla saker. :) 

Sedan, flera veckors gammal disk är inte alltid så trevligt. Inte med tanken att jag själv alltid får ställa mig där tillslut och diska för att vi saknar bestick, kastrull och tallrikar till maten.

Det är inte mycket jag begär, jag är en ganska lättsam tjej att ha med och göra. Men lite "krav" har alla, på det ena eller andra.

Han är ganska känslokall ärligt talat, och kan vara väldigt dryg också. Jag är glad och trevlig mot alla nästan hela tiden, och tycker absolut inte jag är känslokall. Jag är mycket för att prata om problem och sådant som kan komma upp, han håller gärna tyst om sådant och börjar prata om något annat.

Han är otroligt duktig på att diskutera och argumentera, typ oavsett vad det handlar om. Även om det hade varit något helt galet han hade argumenterat för, så hade han kunnat få det att låta bra. Jag är egentligen inte dålig på att argumentera, men jag tycker inte om det. Det är jobbigt med hetsiga diskutioner och jag gillar inte när andra tycker jag har fel i mina åsikter.

Jag berättar gärna hur mycket jag tycker om honom, varför jag tycker om honom så mycket osv. Han är inte alls mycket för att prata om sådant, men visar det på andra sätt. Som sagt, han är känslokall - jag är det inte.

Jag hade kunnat fortsätta i en evighet för vi har många fler olikheter än likheter, men på något vänster funkar vi bra ihop iallafall

Jag och min pojkvän är väldigt olika på alla sätt ..

Jag planerar allt in i minsta detalj medans min pojkvän tar det som det kommer .

Vi är precis som dag och natt typ .. haha

Vi är inte lika på ngt sätt, men jag tror att det som skiljer oss mest är att jag tar det mesta med en klackspark och har en ganska optimistisk syn på det mesta. Allt löser sig, medan han kan gräva ner sig i det negativa och se minsta småsak som världens ände.

Vi är inte lika alls faktiskt…

Jag tycker om att ge/få presenter (när ekonomin tillåter) men min partner tycker sådant är lite onödigt. Samma med söta lappar eller sms ibland.

Han måste alltid ha något att göra, aktiveras osv. och är ute mkt, medan jag ofta är hemma, har inget emot att bara slappa.

Jag städar lite då och då, medan han väntar tills det ser ut som ett bombnedslag eller att disken är proppfull innan han städar och när han väl gör det så är det noga. Allt eller inget typ.

Jag berättar nästan allt när något stör mig eller om det finns något "problem". Han håller allt för sig själv och går hellre tyst.

Gillar jag inte en person, visar jag det (alltså kanske lite stram, ler inte, svarar kort, tittar helst inte ens åt personens håll) medan han ska gilla alla, inte bråka med någon, vara trevlig mot alla, t.o.m dom som inte ens förtjänar det.

Han är konflikträdd. Jag har inget emot att ta upp konflikter och argumentera.

Jag vågar öppna upp mig, prata om det mesta med alla mina vänner, intimt också. Han är tyst och berättar inte om något sådant och blir obekväm.

#20 "1 hatar stökigt, 2 bryr sig inte, 1 säger "jag vill inte vara här då det är sötkigt", 2 gör ett val. umgänge eller sötkigt. Städa eller vara ensam. :D"
Håller med. Jag har just precis flyttat ut fårn min kille, vi har valt att vara särbos igen ett tag och de dagar jag varit hos han har det inte varit stökigt, men smutsigt, olja och lera från skorna och jätte mkt disk. Jag tycker inte om att vara i sådana miljöer. Så jag tog mig damsugaren och tog bort det värsta. Samma gäller vänner, om en vän har _SUPER STÖKIGT_ hus eller att det luktar kattskit ja då går jag helst inte dit.