Jobbar på ett äldreboende. På vår avdelning är vi 10 personal, ungefär 8 av oss jobbar bra ihop och har kul när vi jobbar. De andra styr och ställer, bråkar om hur saker och ting ska göras. Hur man tvättar de boende osv. Vikarier döms och ges ingen chans …

Kan också tilläggas att för två år sedan var det en stor konflikt i arbetsgruppen och folk byttes ut, men en av de som var drivande i den gamla konflikten är fortfarande kvar och styr och ställer. Vi markerar när hon går för långt.

Det var exempelvis så att en duktig vikarie inte skulle få sommarjobba pga. att hon var "för barnslig". En av mina arbetskamrater ringde till chefen och sa att denna människa hade tagit ett eget beslut och inte frågat oss andra. Chefen fick fråga oss andra och tjejen fick vara kvar.

Kommunikationen fungerar inte som den ska, personer pekas ut som syndabockar bara för att man ska ha någon att skylla på. Jag märker att hon försöker att dra med mig, att jag ska stå på henens sida och att vi tillsammans ska styra och ställa. Gör allt för att ta ett steg tillbaka och inte dansa efter hennes pipa, men det är jättesvårt. Hon är väldigt skicklig på att vara informell ledare.

Det känns som om gruppen har kommit in i en ond cirkel. Och vi lider kanske av sviterna från konflikten för 2 år sedan. Gruppens självförtroende är i botten på något sätt. Människor i gruppen tar illa upp när andra avdelningar får beröm och vi bara får kritik …

 Vi lider av en social skam tror jag och blir kvar i offerrollen.

Någon annan som haft jobbiga konflikter på jobbet och som har fått det att fungera igen?

Jag är nyfiken!