Nån sa att krogen inte är stället att hitta en partner…mins bara inte var det var :D Dejtingsiter är bra och dåligt på samma gång. Är man naiv och tror på allt man hör, inte kan "läsa av" över text och hamnar i "nätdejtingträsket" så är det nog inte bra. Själv har jag bara bra erfarenheter- den ajg valde ut blev till ett seriöst förhållande, problemet var att han var FÖR seriös och ville för mycket för snabbt ;)

JAg rekomenderar nätdejting, gäller bara att lyckas sålla bort guldkornen från sanden /äcklen/vårochsolarna/stekarna/players etc.

Av det mina vänner och bekanta berättat för mig är marknaden där ute hårdare för killar än för tjejer….:( Man måste vara envis och ha tålamod, utmärka sig, blir lite som att söka arbete  ;/

Jag, när jag kollat dejtingsidor- gallrar som fan.

1. foton/bilder, ja!
Eller att texten locka rmig och man i tidigt skede får se cam/foton. Inte för att utseendet är vitkigt men man vill få en bild till personen och ju tidigare desto bättre. Ju sanningsenligare bild desto bättre-

2. En spännande text som är utmärkande men samtidigt talar till MIG. Dvs inte till alla. Inte "tja jag är en kille på 20 bast och älskar sport (nämner inte specifikt vilken) och att fiska, resa och dricka te". Du låter skittråkig. Försök finna de unika sökordne för vad du är/står för,- som du värderar i din partner/vill att en framtida partner ska värdera högt hos dig. Försök alltså inte BLI den andra vill ha. Lika bra att vara ärllig och få rätt napp direkt. Fiska med agn, inte nät. Men du kan absolut fiska med flera spön :>

3. Folk hör av isig till dig men du msåte höra av dig till andra- precis som i arbetlivet msåte man marknadsföra sig. Nätdjting är inget för den blyge, egentligen. Men det är UTMÄRKT för folk som kanske har svårt att "öppna" med främlingen i matkön. På nätet kan du söka kontakt med _vem som helst_ och öppet fråga "du ser trelvig ut, vi verkar kompatibla, ska vi ses på ett fika?".

Nätet är full med bedragare. Det är "charmen" med anonymitet. Däremot kan jag itne se hur en på en nätejtingsite skulle lycka slura av dig pengar om det inte var ganska kriminella saker (köpa sex/tjänster?). Men ja, sådant förekommer- som tjej på nätdejtingsite får man flera mail i inkorgen varje dag med förfågningar om att suga på någons k*k eller liknande. En nätbedragare lät bara som trevlig omväxling. Resna vetet från agnen….

Skillnadne på en kväll på krogen och en kväll på nätdejtingsite är att nätdejting kräver mer tid och finess. En kväll på krogen är just en kväll på krogen.

Du säger : "Även om man har det yttre emot sig, kanske man har Sveriges finaste hjärta, men det är ju svårt att visa om man inte får en chans."

Efterosm krogen-dejting kommer fram hela tidne och "halvfulla" så undrar jag- söker du en relation eller ett ligg? :) Vad har ett hjärta av guld för betydelse om du bara vill ha sex.

Vad menar du med ärlig? Man kan kanske skippa "jag blev mobbad hela grundskolan och skär mig i armarna om jag är singel, när jag har sex kvider jag som en gris!". Sådana sanningar kan man skippa (rätt uppenbart). Men en del sanningar är dealbreakers emn kanske lika bra? T.ex du röker- sånt som är svårt att dölja, inget man kanske skriver i presentationen men bör nämna under en chat. Att man äger en hund/häst/katt bör man kanske nämna i en presentation för att alergiker/djurhatare (who wants them anyway?) inte ska behöva göra sig besväret….osv osv…Ärlighet varar längst men allt måste man kanske inte spotta ut i just presentationen, det tar man intimt under samtal eller chat….Ljuga bör man aldrig göra. Men samlar du på mynt- visst, många kommer hoppa över dig men tänk om den där tjejen som  tycker myntsamlare är SKITBALLT? :) jao.

Sen står det i din presentation att du bor i Ume, kanske det är ont/sämre om kvinnfolk uppåt landet? :// Då är ju nätdejting suveränt! Få in lite nytt blod till dejtingen, men var redo på att någon kanske msåte resa/flytta :)

Jag har blandade erfarenheter. Men jag är nog litet av expert på området nu. Gick på min första dejt via datorn 1996. MirC som det hette då. Sedan dess har jag kikat in de flesta sidor i ren nyfikenhet. Har mött långa förhållanden såväl som rikspuckon. Och man lär sig efter vägen att läsa av presentationer och mail, precis som man läser av ansikte och kroppsspråk utanför datorn. 

Jag brukar alltid vara ärlig på min profil om vad jag INTE söker. T ex sexerbjudande, män som vill ha barn osv. Och så skriver jag kort om vem jag är. T ex ensam mor, vegetarian, konditor, hårdrockare, åsiktsbestämd osv. Det viktigaste som kan ge något gemensamt att prata om. Jag är väldigt kräsen och duktig på att trycka på delete. Avskyr mail man får för de ser att man är online där det bara står "Tjena, snygging vad gör du ikväll". Eller såna med bara "Fan, vad snygg du är!" De med långa mail om hur fantastiska de är går bort med. Jag vill bilda mig den uppfattningen genom mail. Att vara självgod går bort! 

Kräsen ja, men jag vet exakt vad jag inte vill ha - och jag vet att jag kommer tröttna på snabbt. 

Sedan beror det på vilka sidor man är med i, tyvärr. Många är det för många desperata med på. Och tålamod. Man lär sig av sina misstag, som det sägs. 

Foto för mig är viktigt, annars svarar jag inte ens. Jag vill se vem jag talar med, oavsett utseende.

Appropå #2, Om IRC räknar som "nätdejting-platform" så har jag nätdejtat sedan 1998. Men jag räknar själv bara renodlad nätdejting så som…ja..sånna där nätdejtingsidor som oftast tar betalt för emdlemskap, sina tjänster som att t.ex matcha en med profiler etc. På IRC, som tjej, behöver man bara blunda och peka så får man ju tag på en rätt redig karl direkt (Jag vill iallafall absolut ha en IRCande pojkvän). ;) 

IRC finns fortfarande, även mIRC :>. Det kryllar inte direkt med tjejer på IRC så jag skulle inte rekomendera det för just dejtandet (går väl 1 tjej på 100 killar eller något sånt skulle jag gissa)- om man är kille (utgår dumt nog från att du, TS, är just kille för att du kallar dig för David). MSN, IRC etc är okej, om man "råkar" stöta på någon trevlig prick men jag skulle inte sitta där och fiska efter en dejt. Det skulle vara som att hänga på ett fik och fråga chans på alla tjejer osm går förbi i fikakön. Det är mer ett ställe där man hänger på ett fik och n bra tjej sätter sig ner och visar intresse för dig- slumpartat, tursamt men inte så speciellt troligt. En del gratissidor är "okej" men beroende på åldersgruppen du tillhör…såklart.

Ärlighet är alltid bra! Sen på dejtingsidor så är det väldigt ytligt och om man ska generalisera så är det mycket lättare för tjejer än för killar på en dejtingsida. Tjejer får i regel många mail och killar inga eller ytterst få. Många är ute efter "bara" sex även om presentationen antyder något annat. För en tjej är det oerhört lätt att hitta en kille bara för en dejt eller bara för sex. För killar är det svårare. Men självklart kan man hitta kärleken på nätet! Min man träffade jag på en dejtingsida! Och jag har även haft många roliga dejter tack vare att jag varit med på dejtingsidor. Helt klart att föredra framör att ragga på uteställen!

Nu nätdejtar jag inte men min ena dotter sa något roligt igår. Hon är 9 år. Hon frågade om jag var singel. Ja svarade jag och det är pappa med, nä svarade hon då. Aja tänkte jag. Inget mer att tjafsa om. Iaf så sa hon att jag kunde gå in på e-darling. Haha hon har säkert sett den reklmanen på tv och tänkt på mig.

Man kan hitta den rätta på krogen ;) Det gjorde jag för snart fem år sedan och nu gifter vi oss på torsdag och ska ha bebis till sommaren :) Men den kvällen var jag inte efter att ragga heller.

Internet har jag blandade erfarenheter av. Man får vara fruktansvärt kritisk mot alla man stöter på där, börja skriva själv till någon som verkar intressant :)

Ärlig tycker jag man ska vara, har bara testat nätdejting under korta perioder och min erfarenhet åtminstone av män 40+ är att de gärna drar bort lite år från sin ålder + sätter in 10-15år gamla bilder i sin profil och då blir det bara fel när man ses så man ska nog vara rättså ärlig då det gäller grundfakta om sig själv. För man vill ju träffa en ärlig människa ifall man söker en partner och är det lögner redan från början så känns det inte rätt.

Jag tror att du bara hade otur. Ge inte upp med nätdejtandet. Det finns bedragare. Och det finns jättefina människor.

Ärlig tycker jag man ska vara. Ljuger man kommer det ju fram förr eller senare om man vill träffa personen sen. Men bara för att man är ärlig behöver man inte berätta allt på en gång om sig själv innan man pratat ett tag och tycker den man pratar med verkar vettig.

Själv hade jag tur. Den första jag träffade på nätet var rätt. Och ingen av oss hade lagt ut något foto. Det enda vi berättade om våra utseenden innan vi sågs var längd, hårfärg och ögonfärg.

Nätdejting kan vara hur kul och lyckat som helst. Men jag som tjej fick ju fruktansvärda mängder mejl, då sållade man bort de med en dålig profilbild, de som syntes att de inte kom från, europa, indien, usa, kina, japan och liknande länder (jag anser att de vackraste folket kommer från dessa länder, jag kan iaf inte dejta någon jag tycker är ful) första sorteringen går helt enkelt efter bild. Sedan efter vad personer skriver till mig. Det ska visa intresse för mig, berätta om sig själv och lämna utrymme för att ställa egna frågor.

Men åter till vad som är en bra bild. Ett leende skadar inte, det visar på att man är en glad person. Det är viktigt att hela ansiktet ler, finns inget läskigare än en person som inte ler med ögonen.

Det ska inte vara en bild där man festar med vännerna, det brukar finnas någon form av alkohol med i bilden då och det känns överdrivet. Ingen cigg med heller om man är rökare, det känns då som om personen inte kan leva utan sina cigg.

Ingen bild som man tagit på sig själv i spegel och halva bilden täcks av en stor blixt.

Bilden ska inte vara suddig, ha klara färger och tydligt visa vem man är.

Hur snygga abs man än har så vill man inet se dem det första man gör. Samma sak med bilder då man står och mekar, skjutit en älg eller fångat en fisk. Profilbilden ska bara visa hur man ser ut, inte vilka fritidsintressen.

Och så måste man ha tålamod, mängder av tålamod. Det brukar lossna efter ett tag.

Och kolla även på vad du tycker om hos andras profiler. vad är det som gör att du fastnar vid dem? Ta tillvara på det när du skriver din egen profil.

Och lycka till :)

En god vän sa "jag gör ju allt annat på nätet, varför inte hitta en kille oxå?" och det gjorde hon :)

Jag tror definitivt att man kan hitta någon på en dejtingsajt. Det är nog lättare att lyckas om man har en klar bild av vad man letar efter så man kan sålla bland svaren.

Jag har försökt mig på dejtingsajter lite då och då men har inte hittat någon som jag gillar, men det finns ju så enormt många där ute.

Jag har lång erfarenhet av nätdejting, både bra och dåligt… men det slutade faktiskt med att jag träffade den som jag nu är gift med, så visst kan det funka! Men jisses vad mycket skit man fick vada igenom först.

Först och främst vill jag påpeka det som flera har gjort redan, man måste vara aktiv själv. Att skapa en profil på en dejtingsajt och sen inte kontakta någon är som att gå ut och sätta sig i krogens mörkaste hörn och vänta på att någon ska komma fram till en. 

Men det spelar också roll hur man tar kontakt. Tjejer får i regel många meddelanden (särskilt yngre tjejer), men det är inte nödvändigtvis något bra. Som tjej blir man spyless på standardmail som helt uppenbart är copy+paste och inte innehåller någon som helst referens till varför han skriver till just mig. Extra "kul" är det med standardmail som påstår att man har fina ögon när man inte ens har en bild, eller har en bild där ögonen inte syns! Att få ett mail där det bara står "Tja, läget?" fångar inte heller ens intresse. För att inte tala om alla "Knulla?".

Så hur jobbigt och frustrerande det än är så är det enda som gäller att skriva personliga meddelanden till dem man blir intresserad av (och där det verkar finnas en rimlig chans att de ska bli intresserade tillbaka), och vara förberedd på att 90% trots det inte svarar och inte låta sig nedslås av det. Skitsnygga 25-åriga tjejer kan sitta passiva och välja i flödet, vi andra får anstränga oss! Men skriv inte urskillningslöst till alla. Läs presentationen och fundera på om du stämmer in på det hon söker. Står det "du måste vara över 180cm och gilla katter" och det inte stämmer på dig, så lägg inte energi på att försöka bevisa att du är en jättefin människa som säkert skulle kunna få henne att ändra uppfattning bara hon gav dig en chans. Bläddra vidare tills du hittar någon som verkar leta efter någon som du. Kommentera vad i hennes presentation som gör att du tycker det skulle vara intressant att lära känna henne. Om ditt fina hjärta är din största tillgång, försök få det att märkas i mailet. Men "show, don't tell", alltså, säg inte "jag kanske inte är så snygg men jag har ett fint hjärta" utan berätta något om dig själv där det framgår.

Det är bra att du inte är desperat - se till att det märks! Ett sätt är att som sagt inte spamma alla med copy+paste, utan välja ut dem som du faktiskt skulle vilja lära känna och visa det i mailet. Utgå också just från att du blir nyfiken och vill lära känna henne, inte att du vill att ni ska bli ett par. Det känns ganska creepy att få mail från en fullständig främling som säger att "jag vill skämma bort dig, ge dig presenter och massera din rygg". Att man generellt skämmer bort den man är tillsammans med (varför man nu vill göra sin partner bortskämd) är en sak, men att göra det personligt innan man känner varann är bara konstigt. Mer rimligt är att säga "det vore kul att ta en kopp kaffe och prata med dig.

Som kille ska man också se upp för bedragare. En klassisk version är tjejen som ska flytta till din ort för att t.ex. börjar plugga, men inte har pengar till biljetten. (Minns t.ex. den norska tjejen med "faste pupper" som tycktes ha blivit antagen till varenda sjuksköterskeutbildning i hela Sverige och hade för avsikt att börja på dem allihop, och därför hade ett outsinligt behov av pengar till biljetter.) Skicka aldrig pengar till någon, hur trevlig "hon" än verkar!

Och så kommer du att få nobben tiotusen gånger. Känner man att man inte pallar det ska man inte vara på en dejtingsajt. Knepet för att stå ut är dels att ta lätt på det och inte se varje kontaktförsök som ens sista chans till lycka, dels att ställa in sig på att träffa nya människor snarare än en livskamrat. Det kan faktiskt vara rätt kul att fika, promenera och gå på utställningar (eller vad man nu tycker är kul) och prata med olika okända människor, oavsett om det slutar i ömsesidig attraktion eller bara ett sätt att fördriva en söndagseftermiddag.

Jag träffade min sambo på internet, men inte på en dejtingsida utan en sida som liknar Facebook. :) Skulle aldrig kunna dejta någon på krogen, men det är väl mest för jag inte tar dem seriöst (och de flesta som går dit letar inte efter något seriöst).

Jag tror att bästa sättet att hitta en partner på är genom en gemensam hobby (på ett museum, i stallet, på en marknad, ja något liknande) eller gemensamma vänner.

#12 Oj vad jag känner igen det du beskriver! Ibland tänker jag att man kanske skulle skriva en bok om nätdejting, erfarenheter, råd och varningar inom området 
Det är onekligen en kul erfarenhet att ha, och för mig gav det dessutom utdelning!