Min lillasyster har varit på exakt samma ställe när hon var tolv. Nu är jag 22 så jag är lite äldre än dig. Men hursomhelst. Hon Kunde få rageanfall för ingenting. Absolut ingenting. Och sen kunde hon börja gråta och skrika om allt möjligt.

Och jag vet att det är bara ett sätt för henne att få ur sig allt och hon har väldigt förhöjda känslor nu i puberteten.
Allting blir jättejobbigt.
Jag tror att det bästa du kan göra är att om du märker att ni är på väg att komma på kant med varandra är att antingen lägga ner och hitta på någon annat eller att byta samtalsämne väldigt snabbt. Och kramar fungerar. Men man måste se till att de är placerade på de ställen där hon är glad och nöjd med livet och allt det där.

=)

Folk är olika och du skriver själv:

"Kände mig inte provocerad ett dugg, men kände mig väldigt uppgiven, jag hatar att bråka med någon då jag gjort det väldigt ofta förut, både över internet och IRL. "

Min syster är 4 år yngre och hon sa sååå elaka saker åt mig när vi växte upp som tonåringar och båda var hemma. Hon ville att jag skulle flytta, asa elaka saker om mina relationer, kompisar och skolbetyg osv.

JAg backade bara, jag och hon slutade umgås (vi umgicks väldigt mycket osm barn och hade och ahr fortfarande många gemensamma bekanta och vänner) och vi återfann varandra när vi blev vuxna igen (gymnasieåldern- då man börjar kunna hantera relationer och konflikter på ett annat sätt).

Jag tolkar detta beteende som att din syster bara gör det som är naturligt för hennes ålder- du är inte längre storasystern som man ser upp till (eller jo, det gör hon nog allt i smyg ändå ;) utan du är som hennes övriga familj, någon att slå sig fri från för att kunna utvecklas till en egen person! :) Göra egna misstag, få egna erfarenheter ^_^

#1 har alldeles rätt i sitt förslag om hur du ska hantera det. Undvik konflikterna, de tär okej. Gör hon misstag, bråka inte om det hon märker det om hon inte vill lyssna- Låt dia föräldrar ta de fighterna (så länge  det inte är någonting livsfarligt).

Jag och min syster är jättebra vänner idag, vi pratar varje vecka och bråkar inte. Men den relationen vi har idag kom först under gymnasieåldern som sagt. Jag respekterade hennes privatliv, försökte finnas där då hon ville det, undvek henne då hon var på "det där" humöret ;) Grejen med oss storasyrror, att vi upplevs "inte lika hemska" är kanske för att vi inte hade äldre syskon? Elelr du kanske har äldre syskon. Vad vet jag. Jag var hemsk på mitt sätt men inte på min systers sätt. Hon var väldigt utåtagerande med sin ilska.

Jag var också helt hemsk när jag var i den åldern, jag tror att hon försöker visa att hon antingen vill vara själv, eller vill att du ska finnas där för henne. Försök att prata med henne som om ni båda var vuxna, och säg, jag känner såhär, är det något du vill prata om, jag kommer alltid finnas här och liknande, sen låt henne vara ifred tills hon kommer till dig.

Jag har en son som är 13 år och han kan vara dum i mun, uppkäftig och nonchalant. Tonåren heter det så vackert. 😃

Innan ca 11-års ålder var han snäll, artig, omtänksam, lyssnade osv - hela tiden. Den perfekta sonen och kompisen.  Detta finns såklart kvar, men det varvas med hormoner på vift.

Nu har min son också ett jobbigt förflutet med mobbning och mkt svek som gör allt lite ytterligare jobbigt. 

Men jag tror att Du får ha tålamod, men var ändå noga med att säga till henne att hon sårar dig och ser saker som inte finns. Även om hon vill tjafsa emot, så har hon hört det. Och chansen är stor att då hon ligger i sängen på kvällen - så tänker hon kanske på de orden. Blir det för mycket, så skriv ett brev hur du känner då hon säger elaka saker. Utan att skriva "nu var du dum" utan mer "Då du sa det där, så kände jag mig såhär  - och det gör mig ledsen "

Tack för era svar. Jag ska nog först och främst försöka prata med henne när hon är på gott humör.

#4 Det är precis som hon. Om man kom in i hennes rum för två år sen sa hon "Hejsan, kom o kolla på det här", gör man det idag springer hon fram o skriker "VAD FAAAAN ÄR DET DU VILL?!" 😃

Ja ja. Tålamod är nog nyckeln till lösningen.