Jag undrar lite samma som du. Fast min sambo har ju varit otrogen. Och jag tror inte jag kommer över det.

Ungefär aningens kortare än det tar att förlåta sig själv troligen för att ha gjort det.

Jag var tillsammans med en kille som var otrogen mot mig i gymnasiet. Jag åkte hem till min familj för att fira nyår, medan han firade med kompisar i orten jag bodde då.

Dagen efter nyår hade jag ett sms "Hej, jag har legat med någon. Förlåt. Hej då" han klarade inte ens av att prata om det. Jag bad honom ringa upp och jag skrek och grät och försökte förstå varför, men han visste inte varför.

Det blev så att jag ändå älskade honom, vi fortsatte som vanligt (efter att jag tvingat honom att kolla könssjukdommar) och i början kunde jag inte tänka på annat än dom två tillsammans, även när jag och han hade sex, jag tänkte bara på dom två. Vi pratade om det ibland men han bara grät varje gång det kom på tal. Jag slutade vara ledsen över det, fast jag aldrig fick veta varför. "Jag var full, jag vet inte varför" är ingen ursäkt, men jag kom över det. Jag förlät honom och med tiden så slutade jag bry mig. Jag ville inte tänka på det så jag bara släppte det.

Vårat förhållande tog slut ca 8 månader senare, för det fungerade inte pga att HAN inte kunde släppa det. Han kunde inte sluta må dåligt, kunde inte förlåta sig själv, kunde inte släppa det. Hans misstag förstörde vårat förhållande bara för att han inte kunde förlåta sig själv.

Tog mig typ 3 månader att tröttna på att må dåligt. "Torka bort snoret under näsan, tårarna från kinderna, ta ett djupt andetag och räta på ryggen" typ :P han messar ibland, men han har fortfarande inte kommit över vad han gjorde. Han brukar messa mig att han hatar sig själv, att han inte kan klara sig utan mig, att hans liv blev förstört när jag flyttade, att han hatar att jag har ett nytt liv, med en ny kille osv… men han har fortfarande inte glömt, förlåtit sig själv eller gått vidare. Detta var ändå över 2 år sen :/

Förlåt för superlång text, men jag ville bara berätta att i detta fall så var det svårare för "gärningsmannen" än för "offret" :/ han gjorde sig själv till ett offer, jag fick inte berätta hur jag mådde eller hur detta påverkade mig eller att jag hade förlåtit för han bara grät och hatade sig själv så fort vi pratade om det.

Det finns nog inget generellt svar här, men jag skulle tippa på att det tar allt ifrån ett par månader (minimum) och uppåt flera år att bygga upp ett raserat förtroende (vilket är vad det handlar om här; sviken kan man bli i alla möjliga slags förhållanden, öppna eller ej).

Jag vill hävda att det är avhängigt omständigheterna runt omkring otroheten såväl som tidigare erfarenheter, hur pass mkt energi partnern är beredd att lägga ner på att bygga upp tilliten igen, etc.

Längst tid tar det nog för en person som blivit bedragen tidigare (antingen det är av annan partner eller densamme), där partnern inte lägger ner någon vidare möda på att förstå vad den har gjort för fel och skyller ifrån sig, samt om otroheten pågick under en länge tid.

Kortast tid borde det ta om partnern uttrycker och visar sin ånger på ett adekvat sätt - och följer upp det genom att handla därefter, inte gör om samma "misstag", tar ansvar för att den har sårat dig och du undviker att dra upp ämnet i tid och otid så snart ni har en dispyt. Eller om du helt enkelt inte hyser så starka känslor för din partner att du riskerar att såras på ett djupare plan av den anledningen.

(Allt här ovan förutsätter givetvis att den bedragna parten är beredd att förlåta otroheten; om så inte är fallet, gör man sig själv en tjänst genom att göra slut redan när den uppdagas!)

JAg förlät honom men glömde inte bort det- och det var faktikst mannen som bedrog mig som inte "pallade". Han stod inte ut med bildena v sig jsälv. Han va rju den perfekta pojkvännen som bedragit mig. När vi väl gjorde slut kom det fram att han bedragit mig vid två andra tillfällen med två andra tjejer, så jao…

Jag blev arg men det gick över fort.
Jag blir nog mer upprörd om jag kommer på killen med att chatta om känslor och besvikelse över VÅR relation, än att killen i fyllan och villan "råkar" ha sex med någon annan. Att man attraheras av andra trots att man älskar en annan person- och att människor är svaga, vet och accepterar jag till en viss gräns. Däremot inte lögner och känslomässigt svek, det tar jag mycket värre.

Så det som göront är inte sexet, utan lögnerna han drog för mig, som fortfarande idag kan göra lite ont.

Grejen är att när en partner haft sex med någon annan blir man svartsjuk :) Man tänker på hur de gjorde det, varit intima- vilket oftast är mycket bättre i ens egna fantasier än i vekrligheten. Försök se en otrogen kille som fumligt och dyngrak ska försöka sätta på en tjej som också är dyngrak :> Att ha sex med en total färmling (eller någon man fantiserat om länge) kan vara spännande men är väl, i ärlighetens namn, sällan lika bra som mellan två som haft sex förut- eller som man tänkte sig i fantasin.

…inget jag skulle bli speciellt sotis på. DÄREMOT om det var en planerad träff, eller en träff där de åkte på en weekend ihop, upprepade gånger "älskade" med varandra etc :P Det skulle jag ha väldigt svårt att förlåta.

Hejsan!

Min kille har chattat med massa tjejer på nätet under hela vårat förhållande och sist jag kom på honom var för en vecka sedan och då kom jag på en konversation som visade att han hade varit hemma hos en tjej. Jag blev tvungen att prata med tjejen för att få reda på att han hade varit otrogen. Han hade aldrig erkännt detta själv. i har ett barn ihop. Så han har övertalat mig att försöka igen men min tillit till honom har raserats tre gånger. Jag vet inte om jag kommer kunna glömma det någonsin. Och han tycker att jag är jobbig som är svartsjuk. Hur vet jag att han inte döljer något mera när han inte ens ville erkänna att han hade varit otrogen när jag kom på honom?

Känns som jag har en tung sten i bröstet. Mår bra när han är hos mig men sedan när han e på jobbet så efter en halv dag slutar det med att jag bara gråter.

klart han tycker du är jobbig som är "svartsjuk", det är svårare att bedra en tjej som har huvudet på skaft. Hört det där så många gånger själv från en pojkvän som var otrogen mot mig. Ja de tär jobbigt att leva med en svartsjuk flickvän men en del partners har grävt den grpen å sig själva genom att bevisa att de inte är att lita på- de måste bevisa att de går att lita på. Om detta är tredje gången skulle jag inte med gott smavete kunna säga "jobba med det, ni kan lösa det" för jag skulle inte själv tro på det.

Hälsade han abra på tjejen, ville vara vän med henne eller visade sig relationen vara mer än så? :( Hemskt. Samtidigt somdet är fel att kolla andras loggar så är detta enda sättet att komma fram till sanningen när man innerst inne vet att man blir lurad.

Klart du är ledsen, du litar inte på honom. Jag känner dock par som tagit sig igenom sånt här- hur de gjorde det vet jag inte. "tiden läker alla sår" och att prata och återupprätta förtroendet. Men jag skulle aldrig kunna lita på en sådan person igen. Förlåta men inte lita.

han fortsatte att ragga på henne efteråt på nätet. det var en tjej på hans jobb. sen påstår han att han försöker undvika henne. och på henne lät det som han ville vänstra. Och att hon fick jätte mycket uppmärksamhet

:( #8 usch, en sån situation. Men om du sett vad han skriver åt henne hur tolkar du? Låter tjejens vittnesmål mer trolig än hans? Sen utifrån hasn historia…

Det är barn inblandad i bilden? Är ni inte bättre föräldrar på varsit håll där ni är lyckliga än att du ska behöva må dåligt över sådana här saker? Livet är för kort för att vara med idioter som inte uppskattar en :(

tror inte jag kommer kunna förlåta. Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle förlåta otrohet iallafall.

#10 är helt upp till dig, va du känner att du klarar av och vad som gör dig lycklig i längden. Eftersom han gjort förut så känns det inte som någonting att fortsätta bygga på :/ Sen att han fortsatte efteråt, att de jobbar ihop…nejusch.

Jag skulle ge mig själv tid att vara arg först. Det värsta jag tror att man kan göra är att hålla allt inne och sedan explodera och/eller ta ut saker på ett passivt agressivt sätt. Den bitterheten förstör ett förhållande snabbare än 1,2 3. Sen skulle jag säga på en gång att det kommer ta tid att bygga upp förtroendet igen. Ingenting kommer vara löst på en vecka liksom :S

När mitt ex var otrogen/strulade med en annan tjej (enligt honom allt som hände..enligt tjejen var det mycket mer) valde jag att göra slut för det var inte värt att lappa ihop. Men om min sambo gjorde nåt liknande skulle jag jobba arslet av mig innan jag gav upp och gick vidare..

Min kompis kille var otrogen mot henne och hon insisterar att hon har gått vidare men varje gång hon dricker så blir hon ganska explosiv och kan inte släppa den händelsen och om hennes kille är med blir det alltid bråk. Så var hon aldrig innan.. Det är uppenbart att hon har massa ilska men hon klarar inte av att ta itu med den i nyktert tillstånd, det verkar hemskt att bära runt den utan att kunna/vilja prata med någon.

Jag har varit utsatt för otrohet vid flera tillfällen i mina två förhållanden, har haft förhållande med tjejer och det första förhållandet var väldigt destruktivt då hon inte alls var snäll mot mig….hon var HEMSK..och hon skyllde otroheten på mig.

I mitt andra förhållande var jag också utsatt för otrohet, första gången så förlät jag henne, men då hon var otrogen flera gånger till och på ett jättefult sätt så gick det inte att förlåta henne hur mycket jag än ville , även där fick jag skulden för hennes otroheter och efter det flyttade vi isär…..

😈

#13 hur skyllde de på dig, vill gärna höra deras undanflykter. Tror det är ganska normalt då otrohet ses som så otroligt fult- att man vill lasta över det på sin partner eller något annat. Nu anser jag att man är två om att både skapa problem och kärlek i en relation, men själva otrheten i sig är nog bara den partnern- som gör det valet. :( Elakt att ge dig skulden. De kunde valt att lösa det på andra sätt och dessutom blivit påkomna.. :( och ändå göra om det när de fått fler chanser. hemskt.

Gur4m1

Den första tjejen sa att det  berodde på att vi var för olika som personer, att vi inte hade mkt gemensamt och hon var väldigt bra kompis med sitt X ( en kille) och det sa jag aldrig något om. De umgicks ju mycket och hon pratade massor om honom och visade kort på honom, film och han skulle 'vara med' i det mesta hela tiden och sådär…man kan tro att hon inte hade kommit över honom,men det var nog mera att de fortfarande var väldigt bra kompisar. Men så hade hon en fest och så kunde inte jag komma den gången ,så då passade dom på …..sedan gav hon ut min mail till honom, så han kunde maila och skälla lite på mig och liksom ' haha, där ser du att jag fick henne dit jag ville….elaka mej…heheheh….och hon hade inte gjort något fel och inte han heller utan det berodde på mig av olika anledningar som han också skrev om' och JAG skulle förstå dom båda ..ingen av dom brydde sig ju om mig alls egentligen och hon var väldigt destruktiv mot mig då vi var tillsammans.

Den andra tjejen sa att det berodde på mig för jag hade svårt att ge bekräftelse …och dessutom hade dumma bortförklaringar till varför hon var otrogen.

#15 låter som du haft lite otur där. Första tjejen och killen….shit. Låter som ett par fjårtisar eller psykon, totalt befriade från självkritik. De ville verkligen rubba in det i dig. Okej att de inte skäms för det de gjort men att börja skälla på dig och gnida in det. Förjävligt beteende enligt mig. Även om du varit en dålig flickvän så var deras beteende…usch. Men hört om liknande saker. Tjejer som dumpar sina killar genom att vara otrogna, killar som inte förtjänat det beteendet/avslutet alls men tjejen har gjort upp nån "historia" som gör det okej i hennes värld, som nån överbelastning av skuldmedvetandet så hon stänger av det helt och gör exet till en fiende, något sådant.

Trist det du varit med om. Bättre lycka nästa gång!

**Gur4m1

**Jag håller med dig, men dom fortsatte vara vänner iaf, och då var han ändå 37 år och jag DÅ…21-22 år så han betedde sig verkligen moget, hon var 4 år äldre än mig.

Den andra tjejen bodde jag med i lite över 1 år, jag tyckte hon hade ALLT,den jag ville leva hela mitt liv med :) jag var ju hur lycklig som helst tills hon var otrogen med sitt ex genom sms/mail och så skicka de bilder till varann på mobilen. … sedan lovade hon att skräpa sig,men fortsatte iaf….

Sedan skulle en kompis till henne komma hit hon hade gjort slut med sin kille och kom hit utan att vi egentligen ville det, hon bjöd in sig själv och hade tagit med ton av väskor och typ 'flyttade in'…hon hjälpte inte till med något här fast hon fick bo gratis, hon hade bott i den här staden innan och hade massa kompisar här, hon träffade andra kompisar på dagarna då vi jobbade, lånade busskort, orkade inte diska eller hjälp till med tvätt utan skulle 'vila' och fick annat för sig då vi bad henne om saker..hon var ganska störd med och konstig, ville sova jämte oss i våran dubbelsäng och annat…….

En kväll hade dom gått och lagt sig innan mig…och jag hade hörlurar i öronen och hade låst in mig på toa'n och fixade där med saker….det var då dom passade på..i sovrummet….sedan efter ett tag gick ju jag in där helt ovetandes om vad de precis gjort och sov….😕på morgonen så märkte jag ju på min flickvän att det inte stod rätt till och hon sa som det var….sedan då kompisen vaknat och sådär så kunde hon knappt hålla sig för skratt av skadeglädje för att hon förstört för oss…min flickvän skyllde på att det var ' hon ' (kompis) som börjat…och kompisen krama om mig och log och sa 'tack för jag fått bo här,synd att det blev såhär…hejdå' sedan efter en vecka kom hon tillbaka igen …ringde på min dörr ( jag stod för lägenheten) och satte sig utanför och vägrade gå bort, hon ringde min mobil och vår hemtelefon i flera timmar och vägrade ge sig….det var hemskt…hon hade väntat på mig ute och sett att jag gått hem och var hemma…..jag tyckte hon blev obehaglig…😈

#18 eftersom du stod på lägenheten borde du kastat ut henne :( Direkt :( Usch, Ring polisen nästa gång någon parkerar utanför din lägenhet, ett tips" Det brukar få bort läskiga typer. Bara för att man känner någon får de ju int ebehandla en hur som helst :( Du är snäll, synd att dina ex sabbade sådär.

Gur4m1

Jag vet,men jag blev inte ens arg, varken på otroheten någon gång av tillfällerna, jag är inte typen som blev arg även att jag blev

SÅRAD.

Jag tyckte om henne så MYCKET ❤️ att jag inte klarade att ens vara arg på henne…

Att försöka gå ut och träffa folk - inte nödvändigtvis för att hitta en ny partner, ha sex eller hitta kärleken. Utan för att få in något nytt, vänner ex. Att hitta på saker med sina vänner eller sig själv, vara upptagen och tänka på annat. Att inse att det var ett bra beslut att göra slut (om man nu inte blivit dumpad, för då är det nog svårare).

Jag har just gått ut ur en tre år lång relation. Det kom sakta men säkert. Hade varit dåligt (enligt mig) i 3 månader. Men dock inte heller jätte bra på ännu fler månader. Hade länge känt att något saknades. Han hade aldrig tid eller lust för mig. Vi började bråka mer, var mer griniga. Gjorde aldrig något roligt ihop. Han kände att det var dåligt, ca en månad innan vi båda tog beslutet att göra slut (dock var det jag som "börja" så att säga). Det tog hårdast på han när jag flyttade ut, mer eller mindre utan förvarning. Vi sa aldrig rätt ut "det är slut". Utan vi både kände det. Vi pratade mkt, han hoppades på att jag skulle hitta en bättre pojkvän som behandlade mig bättre.
Jag litade inte på han fullt ut heller där i slutet.

Jag tycker det beror lite på hur starka känslor man har då man bryter upp. och VARFÖR samt HUR man gör slut.
Jag hade ex. väldigt svalnade känslor, saknade han aldrig nästan, kände han mer som en vän - som jag också  kunde ligga med. Han hade nog starkare känslor, men även hans svalnade tillslut, om än inte lika mkt som för mig. Vi gjorde slut gemensamt, vi båda valde det och det hann sjunka in för det tog "tid". Vi gjorde slut för vi båda behövde det. Vi ville olika saker i livet osv. Inte något hastigt, eller otrohet osv.

Så nu sitter jag här, singel som dock fortfarande träffar exet, det underlättar lite - att jag fortfarande får ha han i mitt liv, för även om jag inte vill vara tsm med han vill jag inte släppa han helt. Lika han. Jag känner varken sorg eller glädje. Jag ser det som att det var det bästa just nu. Får se hur framtiden ser ut. Han behandlade mig som ett svin ibland och jag förtjänar en bättre kille som respekterar mig och som offrar tid och kan mötas på mitten. Jag har min häst att spendera tid hos, och som får mig i andra tankar också.

Jag skulle gjort slut om det händer. Blir bara sårad och all förtroende försvinner. Förhållandet blir inte detsamma efteråt så inget värt att fortsätta. Jag / ni är värda att få det bättre!

Jag har faktist varit otrogen i ett av mina förhållanden jag haft och jag kände ingen vidare ånger heller för jag älskade honom aldrig. Jag berättade det för honom dagen efter, packade mina saker och drog.

#22 angående det där, du säger att du inte kände någon ånger för duälskade honom aldrig. JAg skulle känna ånger inför att man sårat någon? Tror det är många som blir ledsna för sin partners vägnar även om de inte ångrar själva otroheten, om du förstår hur jag menar.

Jo jag kände givetvis ånger för att jag sårat honom, men inte över att jag var otrogen för jag får stå mitt kast och hade jag älskat honom hade jag aldrig gjort det.

Vi är vänner idag faktiskt.