Han har inte ens sagt till barnen att ni är tillsammans säger du. Fast ni bott ihop i 1,5 år. Nu vill du inte ha rådet att prata med honom men vad säger han då? För du har väl frågat honom varför han inte vill säga att du är hans flickvän?

Han föreslår aldrig att ni hittar på något med barnen när du är där. Om du skulle föreslå någon aktivitet hur reagerar han då?

Jag tror mycket handlar om att faktiskt prata med varann. Och inte låta honom slingra sig med något luddigt svar. Ta upp konkreta exempel för honom då du tycker han handlat så du känt dig utfryst. Då kan han ju inte bara vifta bort det

Har du tagit upp detta med din sambo, så som du för fram det här på forumet? :) Jag tycker att du ska våga göra det!  Att de hittar på saker när du inte är med tycker jag är okej, far och barn behöver egentid de med men att ta bort toastolhöjningne och aldrig hitta på saker med dig låter…tråkigt och ja. Det där med toalettsitsen tyckte jag var hemskt!

BOR du inte där du med? :) Varför tog du inte bara och satte tillbaka den, tog fighten för att få behålla den`? Krävde att han monterade tillbaka den. I hans värld var det kanske att han inte vill skrämma barnen med att du har ont i ryggen. Men du skulle ha höjt rösten där och sagt ifrån att du ebhöver den för det måst eju ha avrit väldigt jobbigt att gå på toaletten utan den 😭Det är väl bara att vara öppna till barnen om varför toan ser ut som den gör.

ÄR han rädd att de ska prata med modern? Hur ser deras relation ut?  Bor ni i ett väldigt litet samhälle?

Vägrar erkänna att det är så? Han ser kanske på det annorlunda. Du kanske inte ska ankaga honom utan mer förklara hur du känner och vad du önskar förändra.

T.ex att du vill hitta på saker med _dem_. Men att de hittar på saker när du inte är där eller inte kan - får du nog tyvärr köpa.

#1 Han säger: "man behöver inte göra barnen allt för kloka", och ärligt tycker jag att det inte är MIN sak att informera barnen om sådant här… Om jag föreslår någon aktivitet hittar han på att det inte passar av ena eller andra orsaken… Jag har tagit upp olika exempel på situationer men hans förklaring till allt är: "det var inte meningen", och så fortsätter han på samma sätt endå…

#2 ja jag har tagit upp det men han lyckas alltid slingra sig eller bara spinna runt själva frågan… Det är klart han ska göra saker med barnen utan mig, också! Men att jag aldrig får vara med och göra nåt kul tycker jag är fel… Entid med barnen är klart han ska ha, jag har ibland åkt till mamma eller pappa för att de ska få vara för sig själva, men att egentiden med barnen ALLTID råkar infalla när de ska bort och göra nåt kul… Toahöjningen förklarade han med att barnen har svårt att komma upp på den, de har klarat sig fint med den! Nu har jag iaf den tillbaka när jag informerade sambon om att jag stötte mig när jag skulle sätta mig på toa och benmusklerna gav efter halvvägs ner och jag dunsade ner på toan, så nu är det fixat… Höjer rösten gör jag aldrig när barnen är här, det är ett absolut nej för mig… Och att vara öppen mot barnen, absolut vill jag det!! Men jag anser att det är min sambo som bestämmer vad hans barn vet och inte vet i vissa saker…

Ibland känns det som att han är rädd för vad barnen säger till modern… Deras relation är inte den bästa men har blivit bättre, däremot anser modern att jag är så ung (23år) så jag är inte kapabel att ta hand om barnen, men hon har lugnat sig på den fronten också… Vi bor i en stad med 12 000 invånare, så ganska litet samhälle med mycket rykten, men det borde enligt mig inte vara såhär efter mer än 1 år!!

Jag har försökt berätta hur det känns för mig, utan att anklaga honom men han tycker igen bara att det inte varit meningen att jag ska känna så, men inget ändras!!

Jag skulle gärna hitta på saker med DEM men min sambo lyckas alltid få det till opassligt just då… Jag är absolut okej med att de också ensamma hittar på kul saker men NÅNGÅNG skulle jag också vilja vara med…

För en stund sen blev jag faktiskt bjuden till lunchbordet!! blev riktigt förvånad…

Sambon och barnen gick över till farmor och farfar för en liten stund sedan, jag var på toa när de klädde på sig och hörde att dottern frågade om jag också skulle komma med och så hörde jag min sambo säga: "jag vet inte" och så ropade han bara hejdå genom dörren efter att barnen gått ut… han frågade inte ens mig om jag ville följa med…

Får väl koka mitt eget kaffe då medan de andra är i ett hus på andra sidan vägen och dricker kaffe och äter kex…

Eller så går du dit över också och om sin sambo reagerar mot det så får du ta det med honom när det lämpar sig. Låter faktiskt som att han på något, kanske omedvetet plan, försöker fjärma sig från dig i vissa sammanhang. MEnade itne att ni ska skrika på varandra, mer höja rösten, din röst. :> Symboliskt mer än ordagrant! ^_^ Jag gillar inte gap och skrik och det vissar att du bryr sig om barnen och du respekterar din sambo tycker jag, på ett väldigt moget sätt.

Kan ännu tillägga att jag verkligen känner som om min sambo skäms över mig och när jag frågar om han gör det får jag ett svar som: "varför skulle jag det?" och när jag då meddelar att det säkert vore för att jag är fet och invalid (genomgått 4 knäoperationer, 2 op/knä, nu ryggoperation och jag är verkligen inte ännu heller frisk) trots att jag är bara 23år stöter han bort det och saken är slutdiskuterad….

Nu ringde han och meddelade att hans mamma hade frågat om inte jag också vill komma och dricka kaffe med dem!!! Sa rakt till honom att jag gärna kommer men skulle varit kul om han frågat mig då när dottern frågade om jag också skulle komma med… så nu skall jag gå dit… för att hans MAMMA vill det, inte för att HAN vill ha mig där…

Känner mig bara ivägen för honom och barnen =(

Kanske inte är att HAN skäms, det kan lika gärna handla om att andra i hans närhet- och barnens, inte är lika smakfulla och förstående som din  sambo. :)

ÄR själv inte direkt size zero- men jag är inte driekt fet och får ofta komplimanger men det finns fortfarande folk som fått för sig att människor ska matchas ihop med utseende/prestation. En "tia# med en tia ;) osv. Största pressen gällande skönhet verkar vara på oss Kvinnor, en man hur ful som helst kommer undan med att dejta fotomodeller, för han är väl smart, rik eller något :P Blev lite OT nu, men det var iallafall tanken som ploppade upp i min tänkarhatt då du berättar om din situation. 

Men ja, han kanske skäms för dig inför vissa, samtidigt betyder ju inte det att man inte älskar sin partner.

Se där. så gå över dit! Ha så trevligt! 

Sen tänker jag med ditt rygg och knäproblem samt övervikt- är han i mycket bättre skick då? Tänker på aktiviteterna de gör när du inte följer med- han upplever kanske att de skulle vara jobbiga/svåra att göra med dig? I ditt tillstånd? 🤔

Jag kommer väldigt bra överens med alla hans vänner och slältingar.. Bara exet som är ett problem… Angående aktiviteterna så vet min sambo att jag älskar att simma occh gå ut på isen osv…

#8 då vet jag inte varför han skulle skämmas. Men ja, att komma bra överrens är inte samma sak som att saker sägs bakom ens rygg. Men det är bara jag som spekulerar i hur folk fungerar ibland…

Efterosm han säger att han inte skäms så måste du ju lita på att det inte är därför, eller så är han inte medveten om det han pysslar med. :( Tråkig sits.

Hej !
Oavsett vad din sambos orsaker är så mår du dåligt av det.
Vilket är väldigt förståeligt !
Det med toasitsen är elakt enligt mig.
Det andra trycker ned dig i skoskaften.
Han osynliggör dig genom att inte ta hänsyn till dina känslor och behov, om du fortsätter att spela med i det här spelet kommer din självkänsla att ta stryk.Det blir som en psykisk misshandel.

Ställ krav eller gå är mitt råd.
Jag hör att du tar hänsyn till barnen så där ligger inte problemet.

Var din egen vän och gå inte med på något som kränker dig, lycka till !

                                       fri

Tack! =)

Det är ju så synd för när barnen inte är med känner jag att han verkligen älskar mig, men när barnen är hos oss är det nåt som händer i hans beteende…

Angående hans vänner, släktingar och bekanta så kommer jag inte bara bra överens med dom utan min sambo tar hänsyn till mig och respekterar mig fast någon är i närheten… Det är altså endast med barnen detta problem uppstår…

Och i och med att barnen är hos oss ganska lite trots allt så känner jag inte att jag vill ge upp… Kanske det känns konstigt för honom att ha en "flickvän" i närheten av barnen, kan det bli bättre med tiden, att han behöver vänja sig?? Äh, jag vet inte…

Oberoende hade vi riktigt kul hos farmor och farfar, de andra är där ännu men jag behövde få lägga mig ner och vila ryggen så kom hem lite tidigare… 

Jag tror att han inte fattar hur han beter sig och det känns som att hur jag än försöker förklara så glömmer han bort allt till nästa gång barnen kommer… Han kan vara lite bättre efter en diskussion men när barnen nästa gång kommer är det samma sak igen och jag tycker att jag inte ska behöva diskutera samma saker varje gång barnen är hos oss…

Glömde skriva… Det verkar som han försöker skydda barnen för viss information och när jag frågat vad det är han skyddar dem för säger han bara att han inte vet vad han skulle skydda dem från… Det hela känns väldigt komplicerat… Får väl försöka få fram var skon klämmer… Vill bara inte vara den gnälliga kärringen som aldrig är nöjd :-\ ibland känner jag mig som den personenn och jag gillar det inte :-(

#12 blir lätt så då man inte får sina behov uppfyllda och inte känner sig sedd av sin partner :( Hoppas ni löser detta, eller att ja, han kommer till insikt med sitt beteende helt enkelt.

Om du törs skulle du kunna visa denna tråden för honom. Du talar ju hela tiden så väl om honom så du behöver ju inte skämmas. Då kanske han äntligen förstår hur ledsen du är över detta. Annars kan du skriva ett brev och berätta samma sak. Ibland går det in bättre och du får tid att formulera dig så du får med det du menar.

Tack :-) det har varit lite lugnare igen efter att jag sa till honom rakt ut att han inte ens ser mig i vissa situationer… Så nu går det bättre igen… Ikväll kommer barnen va hos oss.. Får hoppas på att det går bra :-)

Vad har du för relation till barnen själv? 5 resp. 7 år så borde de ju ha något att säga till om. Kan du ha kul med barnen. Spela spel, laga mat tillsammans eller något annat?

Gillar de att vara med dig så kommer din sambo med all säkerhet att släppa mer och mer.

ja det funkar superbra mellan oss :-) dottern som är sju är ju inne i en svår ålder nu men vi brukar ha väldigt kul tillsammans :-) hon blir bara väldigt lätt arg om jag säger till henne ifall hon gör nåt hon inte får, men hon brukar fortsätta pyssla mdd mig ganska fort igen pch ingen skillnad vart dom ska med pappa så vill dom att jag oxå kommer med :-) och ger jag egentid och hälsaf på pappa medan de är här brukar dom vilja ringa mig :-) så ja, med barnen är det inga problem :-) även om dom testar mig en hel del pga att dom med både mamma och pappa får lite vad dom vill men de har lärt sig att om jag säger nej så är det nej ingen skillnad hur mycket de surar :-P men detta tar dom väldigt bra!

Hur är din relation med mamman?
Jag funderar på om hon "förbjudit" din sambo att installera dig som en extra-mamma, utan vill ha dig på behörigt avstånd för att hon känner sig hotad i sin mamma-roll?

Kanske prata lite med henne vid hämtningar och lämningar och passa på att prata massa gott om henne så att hon känner sig tryggare i sin roll, och då kanske hon släpper efter din sambo lite, och han i sin tur slappnar av med dig lite mer?

att jag skulle träffa eller prata med mamman just nu är omöjligt… har träffat hennne en gång hastigt och hon vägrade ens ta min hand när jag sträckte fram min för att presentera mig… att jag skulle följa med på hämtningaar eööer så får jag bara drömma om :-\ min sambo har försökt säga till henne att jag ju kan komma med så hon kan lära känna mig men hon vägrar… tidigare i förhållamdet, ännu vid 6mån försökte hon förbjuda sambon för att låta barnen träffa mig och när jag en gång råkade på barnen och mamman i simhallen, barnen kom och prata med mig och vi hade jätte kul en stund.. sedan gick de på toaletten och när de kom tillbaka såg de ledsna ut… nästa gång de kom till pappan berättade de att mamma hade sagt att de inte fick prata med mig… sambon och hon hade varit seprerade nästan 2 år före jag träffade honom, hon var otrogen ett år före sambon fick veta det 2 veckor efterderas bröllop!! så det handlar ju inte om agt jag skulle kommit emwllan… sambon säger inte mycket till mig om vad hon haf sagt men det kan ju vara att hon ställt krav ang mig…har faktiakt inte ens tänkt på en sådan orsak!!

#19 Men vad hemskt att hon blandar in sina barn i hennes problem!
Hon verkar vara väldigt omogen som inte släpper in dig.

Fast mamman har väl ingen rätt att bestämma över sin fd mans liv och hur han sköter om barna samt vilka fruntimmer han träffar? Han får ju sätta ned foten! Guld vilket daltande.

Ja och när han satt ner foten har det haft konsekvensar som att han inte får ha barnen hos sig… så det är ju klart han väljer att få ha barnen hos sig och hålla "låg profil" istället för att ha ett rent helvete och inte träffa barnen :/

Min sambo hade tre barn sedan innan i åldrarna 1,3 och 4 så riktigt små barn där. Din kille verkar ganska extrem med att ta bort upphöjningen från toalettstolen men jag tror att det i grund och botten handlar om att han vill skydda barnen, att ifall det tar slut mellan er ska det inte drabba barnen lika hårt. Det tog ett tag för min sambo att helt låta mig vara involverad i barnens liv. Ge honom tid bara och visa att du är beredd att satsa på ett liv tillsammans med honom och barnen, om du nu är det :)

Det är klart jag är och visar det alla dagar så gott jag kan :-) Min sambos barn var 3 och 5 när vi träffades så de var ganska små då :-) skrev väl att de nu är 5 och 7, de fyller båda år snart så kände att jag ville skriva "nya" åldrarna så de är närmare dwt än 4 och 6 :-)

#22 Finns det inte lagar mot sådant? Ena föräldern kan ju inte förbjuda den andre att träffa sina barn väl?

Nej det kan hon inte juridiskt sett men hurdant helvete det skulle bli om han kontaktade socialen!! Hon har lugnat sig en aning, lugnet före ny storm kanske? Vet ej… Hon verkar inte ha alla indianer i kanoten men det är en dam man måste ha på den bättre sidan iaf… Eftersom hon blandar in barnen i alla strider så är det dem som lider av det hela…