Vad du borde göra? Jag tycker nog inte du borde göra någonting alls, faktiskt. Du måste acceptera läget som det ser ut just nu, kanske i framtiden det ändras igen.

Ge henne inte dåligt samvete, det finns nästan inget som är så jobbigt i vänskapsrelationer som när man känner att man "måste" träffas, att man borde just för att det var så länge sen.

Vidare, du/ni är ju ganska unga än och när man är omkring 20 år så har man färska och roliga minnen från tonår och ungt vuxenliv, man har gjort mycket kul tillsammans med sin bästa väninna/väninnor. Men, livet brukar bli så här. Man skaffar sambo, så småningom barn, man glider isär under några år.
Det kan faktiskt hända att ni hittar tillbaka till varandra igen, om så bara för en tid.

Jag har flera gamla vänner som jag inte träffar längre, till största delen för att jag flyttat från min hemstad. Men även redan före min flytt, hade jag vänskapsrelationer som låg på is, utan någon särskild anledning annat än att man inte hade behov av varandra just då.

Se livets vänskapsband som ett ständigt flöde, precis som ebb och flod. Det kommer att passera många människor under ditt liv, vissa gör ett djupare avtryck, en del för att stanna, andra för att sakta tona bort i fjärran. Och det gör faktiskt ingenting, det kan ju vara helt okej. Man gav och tog med intensitet under en tid, och det har alltid berikat en som människa.

Trots allt, jag förstår att du saknar din vän, men låt henne få välja att träffa dig utan att hon gör det för att hon tycker hon borde. Krav har aldrig varit en bra förutsättning för en god relation.

Det känns på din beskrivning som att hon inte känner likadant som du. Antingen får du prata med henne rakt ut och säga hur du känner ELLER så får du ta det du har, dvs träffas när hon vill eller försöka komma över henne. jag har träffat folk som jag tyckt var trevliga men ibland funkar det bara inte och det är bättre för mig att ha vänner som verkligen bryr sig. :)

jag blir mest ledsen, för att jag förstår inte varför hon inte vill träffa mig. vi var tillsammans jämt innan, bodde vi inte hemma hos varann satt vi i telefon. och nu är det…ingenting..?
det är det som gör mig så förbryllad…
att det bara kan vända, jag begär verkligen inte att vi ska träffas jämt, men att se varann lite mer än 3 ggr per år, vi bor ju för sjutton 10 min ifrån varann….

det är så svårt det där.. jag tror att även om man varit jätte tajta kan man komma till tider i livet då man vill prioritera annat.. jag säger inte att man för den delen behöver glömma bort sina vänner… men man kanske helt enkelt växer ifrån varann?..

Det kanske känns kravfyllt att umgås o man känner att man vill ha lite distans till den andre, vilket säkert kan vara väldigt svårt att acceptera om man som du beskriver.. gjort ALLT m varann..

men enklast är ju säkert att prata m henne..

#3 Jag vet ju inte hur det är MEN det kan vara så att hon känner att ni har förändrats, att ni vuxit ifrån varandra. Det är ju ingens fel utan nåt som händer ibland.

Jag tycker det är svårt med vänskap ibland, om två personer vill ha vänskapen på olika plan, den ena vill träffas mer än den andra. Jag har varit på båda sidor och det är svårt vilket som.

#1 Klart att man kan ställa krav på en relation, om du och din man skulle skiljas så skulle du ju säkert vilja veta varför? Det är samma sak om en väldigt nära vän försvinner. Vet du på ett ungefär vad som var orsaken så kan du lättare gå vidare och acceptera det som har hänt. Visst man kan kanske hitta tillbaka till varandra men så gäller det att det avslutades på ett bra sätt.

Och till bubbelbubbel: Jag lider verkligen med dig, jag vet att det gör så ont. Visst man kan glida ifrån varandra och så. Men för en killes skull? Ok att man är helt uppe i varandra de första mån. Men sedan måste man ju vårda sin vänskapsrelation också. Svarar hon inte ens när du ringer och säger att hon vill ses men sedan bara skiter i dig, är det en vän? Knappast- man visar respekt för en vän. Och om man inte vill ha kontakt så är det minsta man kan begära att få ett ärligt svar.

 Visst saknar du din vän och det ni hade, men om hon skulle få för sig att du skulle "duga" igen skulle du förlåta allt då? Då låter du ju henne trampa på dig…

 En tajt vän som du har gjort allt med/för försvinner inte på det viset. Då förtjänar du bättre baby! Kram!

#6 Det var inte riktigt i det jag syftade på när jag skrev att krav inte är en bra förutsättning för en relation. Jag tänkte på att det inte är en bra vänskapsrelation om den ena känner ett KRAV att umgås med den andra. Det kan ju inte komma något gott ur det. Personligen vill jag inte känna mig tvungen att träffa folk bara för att "det var så länge sen" och jag vill inte de ska känna det tvånget gentemot mig heller.

Jag har ett fåtal vänner jag kanske bara har kontakt med någon gång per år, men när vi hörs av så tar vi vid precis där vi slutade. Ingen känner krav åt någondera håll.

Jag håller med Johannas inlägg ovan, att man kommer till tidpunkter i livet då man vill prioritera annat. Det behöver ju inte betyda att man tycker illa om sin vän, man behöver kanske bara ett andrum.

jag kan förstå att man kommer till tider i livet då man vill prioritera annat, det gör ju jag med.
men att prioritera bort i 4 år, och lova och sen inte hålla. det funkar inte, tycker jag.

jag hoppas verkligen inte att hon känner att hon måste träffa mig som ett krav, för när vi väl träffas är det kanonroligt, och vi har sjukt kul ihop !  precis som innan, men sen där emellan, så blir det tomt.

jag får nog leva med det helt enkelt, nån dag kanske hon också saknar mig :)

Har råkat ut för samma sak. Jag och den tjejen har inte längre kontakt med varandra. Det var hennes val och jag har andra vänner som bryr sig om mig. Så jag behöver inte henne.

Ge din väninna lite tid… jag menar hon kanke bara vill träffas några gånger per år nu… Låt henne ta intitiativ till att träffas, så kanske hon hinner sakna er relation lite oxå..

 Jag har flera vänner som jag bara träffar någon gång per år, och det känns helt okej. Det är som att tiden stått stilla varje gång vi ses, vi kan fortsätta där vi var på något sätt.. Men jag vet att om jag skulle behöva ha mer av henne exvis nu, så finns hon där och ställer upp. Men vi lever våra liv "ifrån varandra" i det vardagliga, och att enbart höras av någon gång per år fungerar super.

 Kanske bör du försöka hitta nya vänner som du kan umgås med mer frekvent?

Min vän har råkat ut för samma sak, fast då var det hon som inte tyckte det dög med en annan vän till henne.

Kan ni prata om ALLT? Det kan ibland ligga saker nånstans längre bak som din vän kanske inte "vågar" ta upp me dej.. Tycker som de andra här, att häng inte kvar vid henne även om det känns hårt..det finns såååå många andra som du kan få känna samma eller t.o.m. bättre trygghet av. =))

det har faktiskt varit bättre sista tiden, bättre än på länge, och jag känner mig mer säker.

att avsluta våran vänskap finns inte på denna karta, eftersom det skulle vara ren idioti. faktiskt.

det är ibland som det känns som skit, men ju mer jag har pratat med henne sista tiden, så har jag också förstått varför hon egentligen inte har haft tid att prata med mig, då det märks att hon faktiskt haft sjutusen saker att göra, och inte bara sagt det.

jag tror bara jag hade lite svårt att acceptera att vi faktiskt blev vuxna och gick åt två olika håll, men vi har ändå hela våran uppväxt att se tillbaka på, och det är förskräckligt kul ! :D

och det är ju inte så att jag bara har henne och ingen annan, jag har massa andra också, men det har alltid varit nått speciellt mellan oss, sen första dagen vi träffades. det finns ju en anledning till att vi blev bästisar på en gång :)

Lyckliga ni är som har "bästisar" Det har jag ALDRIG haft ngn gång i hela mitt liv :(:( Kanske att jag har fått det via nätet verkar det som i vuxen ålder. Verkar så iaf. I unga år hade jag ALDRIG ngn bästis :(   Ingen jag kunde lita på till hundra procent iaf.

Så är livet, man träffar vettigt och trevligt folk i vuxen ålder via nätet, :)

Helt OTROLIGT!

#13 Jag har aldrig kunnat lita på någon 100%. Inte ens mig själv. Möjligtvis min hund. ;)

Fast bra vänner har jag och har haft. Men ingen är perfekt, kom ihåg det. Man kan bli besviken på alla, vem som helst. Sen går det oftast över…

Jag har råkat ut för ungefär samma sak, fast jag var yngre. Jag hade en barndomskompis som jag umgicks rätt mycket med, för att inte säga nästan dagligt, från det jag gick åk 1 till åk 7, följde med oss till vår sommarstuga med mera. Men sen i högstadiet blev hon och en annan vän till mig allt mer kompisar, umgicks mer och mer med varandra, och där någonstans så slutade vi umgås. Har ingen kontakt med någon av dom idag. Vi ses ibland på stan, men hejar bara på dom. Dom lever sina liv och bor dessutom närmare varandra nu än tidigare, och håller kontakten. Det är trist, men ibland blir det så, man växer ifrån varandra och ibland hittar man åt varandra igen, men jag har skaffat mig nya vänner sen dess, både live och på nätet…..Så du får ha tålamod och se vad som händer, antingen blir ni ifrån varandra några år och hittar tillbaka igen, eller så hittar du nya vänner. Det är inte lätt jag vet.