Ni som läst någon av mina andra trådar vet att jag rätt nyss blivit singel. Nu är det så att jag nyss blivit med i ett fritidsprojekt med två killar som delar samma intressen, och känner hur jag kan bli avvisande då jag helt enkelt känner mig rädd/osäker/opålitlig mot det manliga släktet just nu. Har ju bara med att göra att jag är tjej själv och har blivit dåligt behandlad av mitt ex.

Till exempel nu i eftermiddag ska jag träffa en av de här killarna för att planera, och jag känner mig jättenervös. För att han ska tro att jag sänder ut signaler som att jag är intresserad av honom mer än som bara kompis, att jag ska känna att jag är elak mot mitt ex för att jag träffar en annan kille personligen (vi hade inte tjej -eller killkompisar vi umgicks med ensamma då vi var tillsammans och hade en del problem med hans svartsjuka) eller att det allmänt ska kännas krystat och inte avslappnat från min sida.

För det första när jag var yngre var det många av mina killkompisar som blev kära i mig. Jag spelade i ett band och 4 av 5 killar blev intresserade av mig under någon period. Jag vet inte om det är av de erfarenheterna jag känner mig så osäker, för sedan dess har jag inte velat komma någon kille nära om det inte handlar om kärlek. Alla andra kan ju ha killkompisar så varför känns det så komplicerat för mig? Hoppas att det bara har att göra med att jag är nyutkommen ur ett förhållande.

Det är som att jag tror att all kontakt mellan kille och tjej måste ha med kärlek/attraktion att göra… I alla fall om det är en ny vänskap/bekantskap. För att jag på något sätt är inrutad det. Dels av mitt ex men även då mina killkompisar föll för mig en efter en. Är det här logiskt? (Menar INTE att låta divig, jag tror ni fattar!)