"Att göra slut" har väl varit på tapeten ett par gånger här inne senaste månaderna. Det är ändå aldrig fel att skriva nya inlägg om sina egna erfarenheter, ordet är fritt. =)

Jag kan helt och fullt förstå att dina känslor för din kille ebbat ut när han behandlar dig som han gör och än värre inte respekterar att du sätter dina gränser för hur du vill bli behandlad i ett förhållande. Jag tycker du gjorde helt rätt som bröt upp och nu måste du stå fast vid att visa honom att du inte vill ha honom tillbaka. Att han desperat försöker tala om för dig att han inte längre vill leva om du inte finns i hans liv, kan du inte ta hänsyn till. Det är aldrig en annan människas fel om man väljer att ta sitt liv, så lyssna inte på det och ta inte åt dig..

Somliga killar/karlar behöver alltså förlora det de har innan de slutar ta en för given och innan de inser att man menar allvar med vad man säger. Det är bara sorgligt att det ska behöva gå så långt…

Jag tycker du ska vara bestämd mot honom i telefon och inte "jamsa med" honom. Det kan dessvärre sluta så att du faktiskt måste bli otrevlig innan han lämnar dig ifred, men det får vi hoppas  att du inte ska behöva göra, för bådas er skull.

*varma kramar*

När jag gjorde slut med mitt ex var han riktigt, riktigt ledsen. Men jag bestämde att vi inte skulle höras av alls på några veckor, inte ens för att ordna praktiska saker. När vi sen sågs och pratade igen fungerade det att vara kompisar.

Jag tror att man mest är rädd för ensamheten när ett förhållande tar slut. Och det tar ett tag att vänja sig.

Skillnaden i mitt förhållande var att det egentligen inte fanns känslor kvar från någons sida, så det gick väldigt fort att komma över trots att vi varit ihop i nästan fyra år.

Jag tycker du ska totalförbjuda honom att prata med dig. Han behöver tiden för att inse att han faktiskt överlever ändå, även om han inte tror det just nu. Och du lär ju knappast må bra av att ha nån hängandes efter nej.

Och vore jag honom skulle jag se det som en gnista hopp om du pratade med mig, för då har man ju fortfarande en chans.. Tror man iaf.

Vissa gonger behöver man faktisk va brutal och nästan ondskefullt uppriktig för att det skal sjunka inn. När man har förlorat nåt man inte vill förlora kan man förnäka för sig själv och forsöka höra det minsta tvekan i vartända ord.. han kanske står i den situationen att han vägrar lyssna för han hoppas att om det inte sjunker inn så kanske du ger äfter. Han kanske även hoppas att om han inte lyssnar är det inte sanning, detta kanske är så han stoppar fingrerna i öronen och säger "hör inget lalalalalalalaalal"?

Visst är det synd om honom. Det är aldrig roligt att ha kärlekssorg, ej heller att va den som ger en annan det. Men detta innebär inte att han kan få va så egoistisk att han forstör för dig i sin sökande att vinna dig tilbaks. På nåt vis måste du få honom fatta at han skyver dig även längre bort om han fortsätter kväva dig med sina forsök att få dig tilbaks.

Tyvärr kan det va så att du rakt ut utan omsvöp och innpackandet säger hur det är, och att han kan ge upp.
Om han säger saker som att han inte kan leva utan dig, eller att livet inte finns utan dig, så är det faktisk HANS val och inte ditt. Han är ansvarig för sina egna handlingar, inte du. Låt inte sådana uttryck tynga dig eller ge dig dårlig samvit för att du kanske får honom längta äfter döden. Förmodligen har han ingen äkta dödslängtan, men kjänner som att livet har stannat när halva hjärtat är borta. Så kan det va, och det kommer gå över. Har inte vi alla haft brustent hjärta och kjänt som vi inte kan leva uten den person? det kommer gå över, så låt det inte gå inn på dig. Stå på, jag hoppas det löser sig!

Tack för era svar. Tänkvärda ord och bra tips från er  

Vänligen MariaJ:-)

När man bryter upp en förhållande så är man alltid fylld av positiva förväntning men samtidigt kan man ha ett hjärta fyllt av ångest och skuldkänslor. Man förlorar inte bara en pojkvän/man utan man förlorar även sin bästa kompis. Hellre lämna ett knackigt förhållanden för att kunna rädda det lilla som finns kvar som gör att man kan fortsätta vara vänner. För en vän kan man ha hela livet.

Kärlek är svårt och på gott och ont. Tillit och respekt är två grundstenar som måste finnas för att man ska kunna ha en fin relation till varandra oavsett som det gäller ett förhållande eller vänskap. Man har ett eget ansvar över att kontrollera sina egna känslor. Det är fult och orättvist att lägga över skuldkänslor på den andra parten.

Mitt 4ra åriga förhållande tog slut i samma veva som Tsunamin svepte över Thailand och Indonesien. Vi satte vårat problem i relation till allt elände som pågick och drabbade ofantligt många människor. Vi resonerade som sådan att vi levde, vi var friska och vi hade valet att bestämma om vi skulle försöka bygga på en vänskapsrelation. Vi hade möjligheten att göra ngt bra av mitt tråkiga beslut.

Det är minst lika jobbigt för dig som det är för ditt ex att gå vidare. Du ska ta hand om dig själv för det finns ingen annan som kan ta itu med alla jobbiga känslor som tyvärr är oundvikliga när man bryter upp. Fokusera på dig och behöver du bli lämnad i fred för att kunna må bra så är det bäst att du ber honom att gå.

/C.

Jag är kanske en av dom få som aldrig haft problem med att göra slut. Har haft flera partners som har dumpat mig. Har gjort slut två gånger. Kan inte påstå att jag nånsin haft dåligt samvete för det eller så, snarare har jag insett många saker efteråt som gjort mig övertygad om att jag gjort rätt. :) Det har alltid känts som befogat, som att jag gett relationen många chanser innnan jag tagit beslutet.

Men jag inser att jag är rätt ensam om detta… Jag har sett många som får dåligt samvete efter dom gjort slut med sin partner.

Jag tycker att du ska prata ut med honom ordentligt och säga till honom att de känslorna dog när han gjorde som han gjorde. Han har gjort sitt val och du förvarnade ju honom dessutom. Om han inte tog det på allvar kan han ju inte vara alltför seriös heller.
Säg till honom att den sortens relation inte är ngt för dig och att han hade sin chans, men brände sina broar. Om han inte klarar av att bara vara vänner måste ni kanske sluta att ses/prata för en tid. Kanske att såren läker ihop så att ni kan testa igen om några månader/år eller så, men inte om ni fortsätter att ha den destruktiva kontakt som ni verkar ha nu.    Det verkar som om du bara mår dåligt av den kontakten just nu, så för din egen skull borde du överväga att bryta helt.
Det känns konstigt och lite fel att vara en sådan egoist, men ibland måste man faktiskt tänka på sig själv först. Dessutom har du ju en son, och om mamma mår dåligt ser han säkert det och mår dåligt han också… Så för hans skull om inte annat…

Bara min syn på det hela….  Lycka till!

Tack snälla ni.. Det börjar reda upp sig och jag känner nu att jag gjort ett rätt val i livet. Det blir aldrig han och jag igen, och jag är en lycklig fri själ just nu, som söker efter mig själv i första hand. Jag håller med er Inlägg #5 det är ju så att han oxå har varit en vän under en tid, och man har ju haft många gapskratt. Vi hade samma humor iaf.. Men det kan man inte bara bygga ett förhållande på. inlägg #7 håller helt med dig också, det är otroligt viktigt att barnen kan se tvister, men då ska dom också se att dom reds ut. Mår jag bra, så mår ju barnen bra.

Nu är det mycket bättre pga de regler och åtgärder jag gjort.//MJ