oj, om jag tänker mig in i den situationen så säger jag bara.. flytta isär.. var särbo.. ni är väl ett par , inte förälder/barn??

Har jag rätt för mig att hon har barn? Och dessa bor med er?

Svartsjukeproblemet låter som det värsta! Ingen svartsjuka i en relation är bra! Ni får bestämma er för om ni vill lita på varandra eller inte. Och så får båda träffa de personer man vill oavsett om det är ex eller inte eller om de är snygga eller inte, sålänge det är personer man kan låta bli bli så attraherad av att man blir otrogen om det skulle finnas någon sådan och det kan man bara själv avgöra.

När det gäller städning, grinighet, arbetsfördelning om djur, så tror jag det är en kommunikationsfråga. Vid något tillfälle där ni inte är arga eller upprörda behöver ni sätta av tid för ett grundligt samtal om det som inte fungerar så bra och komma fram till kompromisser och avtal med varandra om vem som ska göra vad, hur ofta mm.

#2 Ja, hon har 3 barn och de bor med oss 6 dagar i veckan ca.

#3 Vi har gjort det flera gånger, senaste lösningen var att hon skulle ta på kvällarna och jag på dagarna. Jo tjena, hon tog dem en kväll sedan sa hon att hon att hon mådde illa (men kunde ändå mula godis), nästa kväll var hon rädd att gå ut själv, kvällen efter det var det något på tv hon var tvuuungen att se etc.. Hon kör alltid att hon mår illa om jag ber henne göra något hon inte vill, det börjar bli riktigt frustrerande att ha allt ansvar över hem och djur, speciellt när jag inte har tagit beslut att skaffa så många djur t.ex.

Men herregud hur mår barnen mitt i allt detta?

Jag själv hade inte klarat av att vara i ett sånt förhållande…när du skrev att du får panikkänslor av att vara ifrån henne i en timme så kändes det mer som att du är rädd för att vara ensam. Nu kan jag ju inte sätta mig in i ert förhållande och dela era känslor men det låter väldigt, väldigt osunt måste jag säga. 😮

Det låter faktiskt som att ni behöver lite tid ifrån varandra, om så bara för några dagar, hur kliché-artat det än må låta.

Jag är inte helt säker på om jag skulle vara kvar i en sådan relation. Det låter destruktivt och det är ingenting man mår bra av. Och relationer ska man ju må just bra av.

Fast ni båda två har ju problem med svartsjuka. Jag tycker det är konstigt att man har regler för vem man får träffa inom en relation, och jag ser det som direkt ohälsosamt.

Hur ni ska lösa det här vet jag inte riktigt, men att börja prata om det lär ju vara ett första steg :)

Jag personligen ser svartsjuka som en skadlig sak, eftersom det visar att jag inte litar på min partner.

#6 Barnen vet ingenting, vi bråkar/tjaffsar aldrig inför dem.

Jag har också funderat funderat på om det vore bra att ta lite tid ifrån varandra. Eller utsätta oss för situationer som vi vet ger upphov till svartsjuka. Ikväll t.ex vill min sambo gå ut på krogen (är barnlediga ikväll) och hon vill att jag ska med men jag vill inte då jag inte dricker. jag vet inte om det vore ett bra tillfälle att tvinga mig själv att lita på henne?

Lita på henne :) Och du borde umgåsmed dina vänner oavsett vad hon hotar med. Du är den som ger henne den makten så skit i vilka hon umgås med och hon i vilka du umgås med- men sviker ohn ditt förtroende genom att ja…vara otrogen, så sparka ut henne (lämna).

Du må älska denna kvinna men din beskrivning framhäver inte henne som speciellt trevlig alls :( Kanske ni kan frtsätta vara ett par men inte borde bo ihop? Mycket av era problem verkar vara lätt att undkomma om ni inte bodde ihop.

Låter som ett riktigt skitförhållande och er kärlek verkar vara allt annat än vuxen. Den typen av kärlek du beskriver, där man får panik om den andra är borta är mer åt tonåringsrelationer (tycker jag) med omogna känslor och det är allt annat än hälsosamt. Snarare en rädsla för att vara ensam och inte äkta kärlek.

Ang svartsjuka, i mina ögon finns det ingen hälsosam svartsjuka och det du beskriver kan knappast ses som hälsosamt ens av dem som tycker att det kan vara ok med lite svartsjuka.

Jag hade gjort slut. Varför stanna i ett dåligt och destruktivt förhållande när man kan hitta ett som fungerar bra?

Jag räknar mig som en svartsjuk person i relationer men ja, det där är inte hälsosamt och jag skulle inte gå med på det….:/ Jag accepterar svartsjuka som i att man inte är naiv och att man tillåter lite misstänksamhet, men det där.. :/ TS är ju inte lycklig med besluten, de har blivit isololerade (eller egentligen enbart TS)..

Tänkte bara uppdatera lite:

Vi hade ett allvarligt samtal häromveckan ifall vår kärlek verkligen räcker över alla våra problem, många av vilka som bottnar i att hon inte mår bra. Hon förklarade att hon har varit så elak på sistone för hon är rädd att jag ska lämna henne och har därför försökt stöta bort mig. Vi fick nog inte den bästa starten då vi båda blev blixtförälskade och dumpade våra respektive för att bli tillsammans, vi flyttade dessutom ihop efter bara två dagar så allt gick väldigt fort och allt var nytt. Hon kom ur ett sex år långt förhållande och jag blev helt plötsligt mamma. Efter vårt samtal känns allting mycket bättre, hon har slutat försöka stöta bort mig. Nu beror det mesta tjaffset på hennes humör som är kopplat till hennes mående.

Kanske ska förtydliga också att jag inte får "panik" av att vara ifrån henne på det sätt som det kanske låter. Jag saknar henne otroligt mycket när hon inte är hos mig ja, för det mesta har vi det bra. Tjaffset är bara korta stunder. 

Jag försöker jobba på min svartsjuka genom att prata med henne om den istället för att hålla den inne och gå runt och vara sur. jag älskar henne otroligt mycket och kan inte se mitt liv utan henne.

Jag har själv problem med städningen. . Min sambo förstår inte riktigt hur mycket jag tar undan eftrt honom. När jag har tagit upp detta har dey fortfarande inte sjukit in. Min lösning var att göra ett städschema. inte att skriva upp vem som ska göra vad utan, att man skriver upp de olika uppgifterna och när man har gjort det får man en stjärna. Då kan du visa henne hur mycket mwr su gör och då kanske hon förstår. Det har blivit bättre för mig iaf. :)