Delad ekonomi eller inte
Är sedan ett år tillbaks gift med en gambisk man, han har ännu inte fått uppehållstillstånd så vi har ännu inte haft nån chans att bo tillsammans eller ordna med hur vi ska ha det med vår ekonomi osv. Jag är fullt medveten och beredd på att när han väl får komma hit så kommer det antagligen att bli ganska svårt för honom att få jobb även om han har en del svenska referenser osv så det lär ju bli min lön som vi ska leva på. Det som jag funderar mycket på och som jag till viss del har diskuterat med några väninnor är hur man ska göra med ekonomin. Själv är jag egentligen helt inställd på att vi ska ha gemensam ekonomi, har i tidigare förhållanden haft delad och tycker väl till viss del att det är lite brist på förtroende (även om det i dessa fall har varit tur) och eftersom min make är katolik (aktiv) så är vi ju båda inställda på att vi är gifta för resten av livet. Båda mina väninnor tycker att jag är dum och menar på att jag absolut ska ha enskild ekonomi. Är jag dum och naiv som litar på min make? Det handlar ju inte om att jag ska lämna över ekonomin helt och hållet till honom och tigga till mig hushållspengar som jag själv har jobbat ihop till men nog är väl det ultimata i ett förhållande om det är VÅRA pengar, VÅRT hushåll och VÅRA liv?! Vore deras reaktion annorlunda om han inte var gambisk? Nja, knappast eftersom den ena själv är gift med en gambisk man. Hur har ni gjort i era förhållanden?
Efter mitt första äktenskap som slutade i tingsrätten när det gäller ekonomi och som i slutänden gav mig en skuld på 150 000:- för att mitt X va köpgalen och inte klarade av att behålla vårt gemensamma hus tills lånen va överflyttade på honom så har jag papper på varenda skruv jag äger…Då jag är egen företagare så skulle det vara en katastrof om jag skulle behöva lösa ut min sambo.Vi har samboavtal där vi satt sambolagen ur spel då jag betalar alla fasta kostnader.Vi har INTE gemensam ekonomi utan delar rättvist på alla gemensamma utgifter.Om vi sen vill spendera så har var och en sina pengar . Vi har rätt lika inkomster så det är enkelt. Om den ena personen har en betydligt mindre inkomst kan rättvisa vara att man procentuellt räknar ut vad som är rimligt så att båda har lika mycket kvar att leka upp när allt är betalt.
Det rådet jag skulle ge..SKAFFA SAMBOAVTAL eller ÄKTENSKAPSFÖRORD.Detta skall man göra när man är sams. Allt blir mycket lättare vid en ev separation då var och en vet vad den ska ta med sig ur boet..
Många lever i ett lyckorus att man skall leva ihop livet ut och inser för sent att ett avtal hade varit bra…
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
De pengar som kommer in varge månad slås samman , betalar räkningar o matkonto det som blir över delas på var o en en del månader kan det bli någon krona mer till den andra men för övrigt så funkar det.
Får jag svara trots bristande erfarenheter?
För tillfället är jag sambo och vi har delad ekonomi, dock mest i och med att vi är såpass unga som vi är och antagligen inte ska bo ihop så länge till. Hur som helst är det nog något som vi kommer fortsätta med i framtiden också (när vi flyttar ihop igen alltså). För mig handlar det inte om tillit utan självständighet. Jag vill inte vara bunden till någon ekonomiskt.
Kanske påverkas jag av mina föräldrar som hade gemensam ekonomi och det blev fler år av tjafs och turer till rätten efter skilsmässan.
Jag kommer ju vara den som har minst pengar att röra mig med, men det känns ändå fel att bara dela ekonomin rätt av när han faktiskt har mer pengar. För mig skulle det kännas fel att "utnyttja" det.
Det handlar som sagt inte om tillit för mig, i det avseendet skulle jag kunna ha gemensam ekonomi för jag litar verkligen på att min sambo inte skulle göra något dumt eller strunta i att fråga mig före någon större onödig utgift.
Så, för min del vill jag inte att ekonomin ska vara en del av det gemensamma livet.
Du är absolut inte naiv som vill ha gemensam ekonomi. Är det vad ni vill så ska ni göra så! Men det kan nog vara en bra idé att se till att du är "skyddad", man vet trots allt aldrig…
Prova att ha delad ekonomi i början. Ni kan alltid ändra er om några år eller så. :) Speciellt om ni ska leva hela livet tillsammans så är det ju ingen brådska? :)
MIn farmor o hennes sambo har levt i över 30 år tillsammans och ALLTID haft delad ekonomi. :)
Mamma o pappa har alltid haft gemensam ekonomi och det funkar bra.
Båda funkar bra, så det beror nog på. Men säkrast är nog att gå långsamt framåt. :)
Tack alla för svaren.
#1 Jag kan förstå att man har delad ekonomi om en av parterna har någon form av företag, det hade nog jag också velat ha i ett sånt fall. Äktenskapsförord skrev vi redan innan bröllopet, största problemet med det var att få tjejen på Tingsrätten att vilja registrera ett äktenskapsförord skrivet på engelska men efter att hon fått kolla upp det så gick det med.
#2 Låter ungefär så som jag skulle kunna tänka mig att ha det.
#3 Mitt stora problem är att när jag i de två tidigare förhållandena hade skild ekonomi så ville båda killarna ha mer eller mindre insyn i min ekonomi medan jag inte skulle ha någon koll alls på deras. Blev väldigt mycket bråk och hysch, hysch hela tiden om detta.
#4 Nej, det är ingen brådska men ändå tänker jag mycket på det. Rent praktiskt måste det ju nog bli så i början att jag får "ge" honom kontanter tills vi har gått igenom ordentligt hur mycket pengar som verkligen går åt månad för månad till räkningar osv. Är ju trots allt ganska stora skillnader mellan svensk ekonomi och gambisk.
Självklart ska man göra det som känns bäst för en men samtidgt får man inte glömma bort att det faktiskt är viktigt att bevara sin självständighet. Precis så som en här i tråden skrev.
För sin egens självrespekts skull så är det viktigt att inte vara beroende av någon annan. Att man klarar sig fast det kanske tar slut en dag och det är en bister sanning; att när det tagit slut så är det oftast kvinnan som går tomhänt ur det hela medans mannen har det bra. Nu vill man ju inte tänka i såna banor; man vill ju tänka att det håller för evigt.
Nu är det ju 2000 tal och Kvinnor tar för sig mer, börjar tänka mer på sin självstädighet etc och det tycker jag är bra.
Min sambo och jag har delad ekonomi. Vi delar på alla gemensamm utgifter och sedan splittar vi det som blir kvar så vi alltid har egna pengar att röra oss med. Jag röker och är en sösa medans min sambo är mer sparsam och ickerökare. Varför ska han betala för mitt nikotinintag? Så därför känns det bäst för mig att vi gör såhär. Men för honom kvittar det om han nu skulle bekosta mina cigg. Gulligt av honom såklart men det skulle inte kännas bra för mig.
Ett tag tjänade jag mer än honom och han pluggade och hade mindre i inkomst och nu är det ombytt. Nu tjänar han lite mer än mig. Det varierar ju. Ekonomin funkar bra och vi tjaffsar aldrig.
Det viktiga är att man alltid har gemensam koll på utgifterna och att det inte bara är den ena som sköter allt. Det är ju inge kul att vara den som har ett huvudansvar med tanke på att man ska dela på det. Det är ju trist att betala räkningar. Många kan sedan stå där helt perflex när det tar slut en dag och helt ha glömt bort hur man betalade räkningar, deklarerade etc efterosm det varit den andra som ksött allt sånt genom åren. En del män tycker också det är skönt att man delar på ansvaret. Har hört fler säga det.
Sen finns det ju orsättvisor … om mannen tjänar massor och kvinnan mindre och mannen har råd att pensionsspara, göra roliga saker, investera etc och kvinnan sen inte kan göra det .. och att det egentligen också var tack vare kvinnan att mannen har just det bra jobbet då han kunnat studera medasn kvinnan tjänade pengar och skötte marktjänsten.
Precis det hände en väninna till mig. hennes kille omskolade sig. Han pluggade 5 år. Hon jobbade, tjänade pengar, betalade det mesta, skötte marktjänsten etc. Han startade eget företag. Kvinnan fortsatte sköta marktjänst. Han fick jobba hårt de första åren för att få det att funka med företaget. Företaget blev framgångsrikt och sedan tog deras relatoin slut efter 12 år då han träffade en 19-årig kvinna.
Min väninna hade inte ett öre sparat. Idag sitter hon i en tvårummare då hennes lön inte räcker till annat. Hon vänder och vrider på varenda öre hon får in. hade hon däremot sparat undan en liten slant åt sig själv under alla åren hade hon inte varit så pank.
Så fast man lever i ett kärleksrus och man har det bra så betyder det ju inget negativt för ens relation att man lägger undan en peng åt sig själv för framtida bruk.
Vet de som delar på allt, de som har separat ekonomi och alla verkar ha hittat sin grej och är nöjda. Det varierar som sagt vad man föredrar.
Huvudsaken är att man är självständig och aldrig hamnar i en beroendesits .. att bara en gång tänka tanken; klarar jag mig om det tar slut. Tänka en stund. Se över sin ekonomi och sedan släppa tanken och leva vidare.
Starta ny diskussion