
Skjuta upp förhållande?
Jag har inte lärt mig den där schyssta men tydliga balansgången än, mellan singel och förhållandelivet. Tänkte det kanske gick att få råd eller ta del av andras erfarenheter här.
Mitt bekymmer är den där biten när man är mitt i galna singellivet (20 år) och plötsligt blir riktigt intresserad av en kille man träffat. Intresset visar sig vara ömsesidigt MEN jag kanske inte är beredd att släppa livet som singel. Utgå ifrån att jag inte är redo helt enkelt. Jag vill leva loppan utan att såra någon. Och jag träffar gärna människor att fortsätta hålla kontakten med. Men inget förhållande.
Ultimat vore att säga "Vänta… Bara ett par månader, sedan är jag redo, då vill jag vara med dig!". Men det går ju inte… Hur tusan gör man? Jag vill ha honom, men inte nu och jag vill samtidigt inte såra honom.
Mvh Ellenfyrkant
Jag tycker inte man kan begära att en person ska sitta och vänta på en bara för att man inte lekt färdigt. Vill du vara singel ska du självklart vara det. Och du vet ju inte hur du känner om ett par månader heller. Du kanske trivs utmärkt även då att vara singel. Ska han vänta ytterligare några månader då på att du blir redo?
Nej var singel så länge du känner för det och när du vill ha förhållande kan du höra av dig till honom - om han fortfarande är singel.
Håller med #1. Om du känner att du inte vill ha ett förhållande så säg det till honom och förklara att du verkligen gillar honom men att du just nu inte skulle vara bra i ett förhållande.
Sedan kan du ju göra som du vill och när du känner att du är mogen för ett förhållande så kan du ju alltid se om han fortfarande är singel och intresserad. Men det är inte rätt att be honom vänta.

#1 Det är ju det som är det svåra. ;) Jag har inte pratat om något sådant begär utan förklararar snarare att det inte är ett möjligt tillvägagångssätt.
Det jobbiga i situationen är att det känns som att man lämnar drömkillen, för vadå? Han verkade ha allt jag letar efter, sedan kan han vara borta. Samtidigt har jag svårt att tro att ett förhllande blir riktigt bra om man inte jublade för vad man gick in i från början. Risken jag ser är att den där längtan kommer tillbaka igen.
Mvh Ellenfyrkant
Du kan alltid säga det du just sa, så länge DU är redo för att han går vidare, träffar någon annan och han är förlorad. Det här är sånt vi möter och hanterar. Det här är ett vägskäl, skulle jag säga. Hoppa på relationståget eller "leka av sig"? :) Jag tycker alltid singellivet är jättekul när jag är singel men när jag mött en kille som fångatmig så har jag inte tvekat. Men jag har ändå haft den där känslan; Om jag ändå…"
Nu kan man inte välja när kärleken dyker upp. Frågan är om han är värd "uppoffringen" eller om du är redo att förlora honom. Handlar helt och hållet om vad du vill ha.
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Varför inte vara alldeles ärlig. Du är jätteintresserad men inte redo för monogamt förhållande. Lova inget, avstå inget… om du har tur har han det likadant
Är det verkligen drömkillen?
Blir man riktigt förälskad så har jag svårt att se att man vill vänta lite och "leva livet". Då vill man ju bara vara tillsammans hela tiden.
/Maria
Håller med #6. Jag har aldrig behövt fundera sådär, så då är det nog inte helt rätt när du trots allt vill fortsätta leva livet. menar inte att alla behöver tänka som JAG, men matten är ganska enkel.
dreams about the far woods and constant full moons.
~join LITZIUMWORLD <--- INSTA: lisalitzium 
Tror inte det är rätt kille för dig om du inte är beredd att släpp singellivet. Jag tror också att man utan problem släpper singellivet när man verkligen träffar rätt person
Det är alltid svårt att veta vem som är "Den Rätte/Rätta", och finns det alltid bara en som är rätt? (Har för mig att vi diskuterat detta tidigare här på forumet?) Och det behöver ju inte alltid vara den andre det är "fel" på, man kanske helt enkelt inte är mottaglig själv för stunden.
Personligen så tror jag att oavsett om det här är din drömkille eller inte så är tidpunkten kanske inte den rätta för dig. Känns det inte rätt för dig att satsa på ett förhållande så är det nog bäst du låter bli. Har du tur kanske han finns kvar när du redo, men det är ju inget du kan räkna med. Å andra sidan kan det ju vara så att det kanske inte finns bara en drömkille i ditt liv utan du kanske träffar en ny även om den här försvinner. Eller så är det så att det aldrig kommer att kännas "rätt" utan du måste våga ta chansen att satsa ändå? Det är svårt att veta, men jag lutar lite åt du helt enkelt inte är redo just nu.
Det finns helt klart en risk att du ångrar dig oavsett vilken väg du väljer och det är nog bara du som vet vad du värderar högst just nu.
#9 Jag tycker inte det är svårt att veta. Och ännu lättare är det att veta vem som INTE är det.
För vissa (dock inte för mig) kan det nog vara så att man känner att det är viktigt att få prova på en hel del saker och att ha "levt livet" som singel ett bra tag innan man är beredd att binda sig. Så kanske ts känner det. Och dyker då drömprinsen upp i helt "fel" tidpunkt blir det komplcerat. Då får man fundera över om det är värt att kanske missa drömprinsen mot att få leva det galna singellivet ytterligare en tid
#10 Mja, jag kan inte riktigt hålla med dig där. Kanske är det i vissa fall lätt att veta vem som känns rätt just nu, men om jag minns förra diskussionen vi hade om detta rätt så var det många som varje gång de träffat en ny partner varit övertygade om att just han/hon var Den Rätta, vilket senare kom på skam då förhållandet tog slut. Jag tror inte man kan ha någon riktig uppfattning om huruvida någon är "rätt" förrän man känt varandra ett bra tag och kanske t.o.m. levt ihop ett tag (detta förutsatt att det finns ett visst romantiskt intresse) och inte ens då tycks man kunna vara helt säker. Det handlar väldigt mycket om vad båda parterna gör det till. Finns det intresse men man inte är säker på om det är rätt att satsa på ett förhållande kan det lika gärna vara en själv som inte är mentalt redo, den andra personen kan vara hur "rätt" som helst. Det kanske är så att det inte finns någon som är "rätt" just då, eftersom det handlar om ens egen person? Frasen "It's not you, it's me" må vara en klyscha som används när någon vill linda in sanningen, men ibland stämmer den faktiskt.
Att det är lättare att veta vem som inte är rätt person kan jag däremot hålla med om.