Otrohet är illa men….jag tycker inte att det är självklart att man ska berätta det för partnern. MEn så brukar folk spy galla över mig också ;) MEn jag talar…som tjej, som blivit bedragen av någon jag litade på och älskade och helt ärligt- jag hade föredragit att min sambo då, hellre ryckt upp sig, sett till att ALDRIOG mer göra om det och sen se till att jag någonsin slipper få veta det :P För det var omjlöigt att fortsätt vidare efter det.

Det finns inget svart eller vitt för svar som dessa, man kan bar autgå från sina egna principer, moral och samvete. Vad är bäst för din tjej, för er som par. VARFÖR var du otrogen? Red ut det.

och nej, att du avr full är bara en undanflykt :P Så kör inte med den om du väljer att berätta för tjejen. Var ärlig. Framförallt mot dig själv- VARFÖR var du otrogen.

Det du gjort kan vara slutet för er, berättar du får du vara reod att bli singel eller få en väldigt bitter, arg, islken kvinna som vill ha svar på många saker, blir osäker på dig och du kan säga hejdå till tillit, sena utekvällar etc. Men det är kanske lika bra med facit i hand. Rannsaka dig själv. Är detta en engångsgrej…och du kan leva med det är det kanske bäst att inte berätta, men det är ett svek i sig- minst lika hemskt som att bedra henne så …det kan alltid slå tillbaka. Flera år senare.

Kan du bära på det ensam, aldrig prata om det med någon annan eller säga något dumt i fyllan eller ilskan….

Eller kan er relation överleva ett sånt här svek, kanske blir ni starkare som par om ni reder ut det som orsakade detta snedsteg, kanske blir det bara upprinnelsen till skilsmässan. Men DU är den som avgör och kommer att ta konsekvenserna. Tyvärr innebär detta nog mest lidande för din hustru :(

Jag…hade inte velat veta. Inte för en engångsgrej, ett ärligt, uppriktigt misstag. MEn om du har problem, om er relation har problem….då måste du prata med henne, tycker jag.

Håller med om att du behöver fråga dig själv och vara ärlig: Varför gjorde du det?  Och sen: finns anlendingen kvar? oavsett om anledningen var att nånting inte är bra med din fasta relation eller om du är förälskat i den andra eller vad…  Och går det att ta tag i och förändra den "anledning"?

Det händer, även de som tror att de aldrig skulle kunna göra en sån sak eller tycker att det är ok att göra. Att berätta är inte alltid rätt sätt framåt men det kan slå hårt tillbaka senare i livet och då kan det förstöra ännu mer. En avvägning du måste ta och det är priset för att göra snedsteg.

Svaret är väl  att jag vet inte varför jag gjorde det.

Förälskad i den jag låg med är jag då inte. Jag vet inte ens vad hon heter och jag skulle förmodligen inte känna igen henne om jag mötte henne idag.

Man ska inte skylla på alkohol men hade jag varit nykter hade det inte hänt. Det är ett som är säkert.

Det är klart det är en engångsgrej men å andra sidan har jag alltid sagt att jag aldrig skulle kunna vara otrogen

Jag tycer inte vi har det dåligt tvärtom har vi försökt få barn en tid men inte lyckats. Frustrationen över det har väl gjort att vi varit lite bekymrade/mer irriterade på varann ibland men inget som borde leda till otrohet. Nej jag har ingen förklaring…

Fast vi har det bra är jag ganska säker att det blir skilsmässa om jag berättar.. Hon skulle bli så grymt ledsen besviken förbannad med all rätt.

Men jag vet inte heller om jag orkar låtsas som ingenting. Det syns såklart på mig att jag inte mår bra. Jag kan inte skylla på migrän så länge till

Barn + frustrationer. Låter som snedsteget kan vara (jag är int epsykolog ;) ujust att det var rkavlöst osv :) Fyllan är ingen orsak men klart det suddar ut murar och försvar som vi kan hålla upp i nyktert tillstånd. Det där är värt att fundera över, kanske ni måste ändra inställning.

I din sits skulle jag inte berätta det.
Ni har kanske aldrig rpatat om det?
Förut ville jag såklart veta om en kille bedrog mig men idag vet min kille att om…"olyckan" sulle ske så vill varken han eller jag veta det. MEn ja, de tär en stor hmelighet att bära på ensam, men det är också en stor sak att bli lämnad för ett misstag.

Samtidigt förtjänar hon ju att få veta vem hon är med. Så det kräver verkligen att man har "the balls" att genomföra det. Det är bättre ju kortare tid du väntar med att berätta om sveket. Så när du väl gjort valet att aldrig berätta så måste du även kunna hålla det. Med andra or dint eberätta för någon annan, inte skriva om det….etc. För upptäcker hon det om låt säga 3 år, så skulle sveket dubblats.

Du har lite saker att fundera över.
Jag tycker inte att det finns ett självklart rätt eller fel sätt här. Du måste utgå från vad du kan hantera och du är dne som känner din hustru bäst.

Ser inga bra lösningar, mer meller mindre dåliga.

Antingen så säger du inget, därför att enbart du är den som gjort något korkat och därför ska enbart du behöva må dåligt över det.  För att fixa detta kanske du får försöka krympa ihop händelsen til nånting tämligen betydelselöst inför dig själv. Du har inga känslor för nån annan, hon främmande kvinnan betyder noll o nix för dig, det var ett totalt misstag, du kommer alldrig upprepa det.  Mänskliga faktorn är det något som heter. Det betyder att ingen är felfri. Du accepterar att du har gjort ett fe, inte är felfri men tänker göra allt du kan för att inte upprepa felet.  Kanske innebär det att du inte dricker dig full?

Eller så berättar du och slipper för att bära på en lögn, ni får en jättekris där ni båda mår pyton och eran relation löper stor risk för att antingen ta slut snabbt eller få stora problem därför att frun får problem med att lita på dig.

Jag vet inte vad för slags råd du vill ha, om du ens vill ha råd, men jag tycker den bedragna partnern måste få veta om hennes partner varit otrogen. Oavsett om det är ett misstag som inte kommer upprepas. och oavsett om det förstör allt och får henne att må dåligt. Så tycker jag

tillägg till #9: OM inte man kommit överens med sin partner om att inte berätta eventuella snedsteg för varann

Vi har ingen överenskommelse om att berätta eller inte berätta. Det vi sagt om otrohet är väl att det inte är okej. Och hon har sagt att då är det definitivt slut. Och jag har känt samma att är hon otrogen så gör jag slut. Och jag har känt så också. Men av nån anledning så känner jag nu att jag nog skulle förlåta om hon varit otrogen en gång som hon ångrar.

Men jag tror inte hon ändrat inställning till det

Och jag kommer nog inget säga.

Tack för synpunkter.

Jag tycker man ska berätta. 

Som jag ser det lever man annars i en lögn och tvingar den man älskar att leva i en lögn.

Du gjorde valet/misstaget, och nu är det hennes val att avgöra om ni ska fortsätta vara tillsammans.

Det första jag kommer att tänka på är; använde du skydd?
Det andra är att det är hemskt fult att inte berätta och stå för det man gjort. Du tar den fega och falska vägen ut och din partner lever nu i en lögn.

Någonstans inom dig borde du veta om hon skulle vilja få bestämma själv om hon vill fortsätta dela sitt liv med dig som varit otrogen eller om hon skulle vilja leva i lögnen om att allt är bra. För tydligen är det inte bra eftersom du gjorde som du gjorde.

Ja, det är inte lätt då det är svårt.

Själv skulle jag absolut inte vilja veta något, om det var ett snedsteg, en engångsföreteelse. Men om han skulle fortsätta att gå och göra samma misstag så behöver jag få veta det, helt klart.

Det finns de som gör ett snedsteg och berättar direkt för de orkar inte med sig själva, vilket jag tycker på ett sätt är själviskt. Har man gjort ett misstag och ångrar sig, samt att personen vill aldrig låta det hända igen, så tycker jag banne mig i att han får hålla skiten för sig själv. Då får han lida och må dåligt. Är jag lite ond? Kanske.

Jag föredrar ändå min lilla bubbla där jag är lycklig och nöjd. Lever jag i en lögn då? Eventuellt.

Men så är jag ändå lite annorlunda än de flesta. Det du måste fundera på är vad det är för principer som din tjej står för. Vad skulle hon vilja? Om ni inte har diskuterat om det tidigare, så är det värre. Men du borde verkligen tänka på henne och inte på dig själv nu.

#13 Håller inte med om att det skulle vara fullt så enkelt som det du skriver där, "den falska och fega vägen ur". Det är såklart falskt att inte berätta, men det är också samtidigt en avvägning av andra saker, inte bara egoistiska.

Med den lilla info vi har så handlar det om en annars bra relation där de håller på att bilda familj och vill ha ett helt liv tillsammans.

Det som mannen gjort är helkorkat, han skäms som faan och vet hur dum han varit.  Tittar man på vad det är han gjort så har han haft tillfälligt sex på fyllan med en okänd kvinna én gång.  Ska ett sånt jävla misstag få lov att sabba något som väger så mycket tyngre och är så mycket mer värt?  Vore det rimligt? Just nu är det mannen som har det valet.

gör tankeexperimentet: De skaffar barn och lever ihop som en familj i många år och så frågar man henne om 20 år om hon hade velat veta det då och hur det hade blivit då…  Om de har haft ett bra liv, en bra kärleksrelation och barn.. då är jag inte alls säker på att hon skulle säga att hon hade velat veta då.

Jag tycker inte att det är att leva i en lögn om han uppriktigt ångrar sig, älskar sin fru och det var ETT snedsteg. Leva i en lögn är ju om han är notoriskt otrogen eller har känslor för andra, inte ångrar sig osv

#15 Finns fler än en person i livet som kan vara rätt för en och göra en lycklig. 

Och nu vet TS vad som gäller vid otrohet, och tjejen verkar ju anse att otrohet = göra slut.

Ska man ta ifrån tjejen det valet för att man kan leva lycklig i en lögn så länge lögnen aldrig kommer fram?

#15 Tydligen har hon uttryckt att hon skulle göra slut vid en otrohet, och då ska hon få lov att göra valet också. Ångrar han sig så kan han berätta det men valet är inte hans att fortsätta förhållandet eller inte.

Det är just det är det finns barnplaner med som gör det hela ännu större. Hon vill kanske inte ha barn med någon som svikit så grovt.

Jag tycker inte det är upp till den som vart otrogen att besluta om realtionen ska fortsätta eller inte. Iom att man vart otrogen och svikit den man älskar på det värsta sättet som finns tycker jag man tas ifrån den rätten.
Kvinnan du vart otrogen mot ska själv få välja hur hon vill ha det.

Jag skulle inte vilja fortsätta i en relation med någon som haft sex med någon annan (mildare otrohet, ex, en puss kan jag kanske stå ut med.) Tanken på att min partner skulle varit tänd och haft sex med någon annan äcklar mig otroligt och jag skulle inte vilja varken ha sex med honom igen eller fortsätta leva i relationen.

Är man otrogen har du gjort ett svek, ljuger du om det eller inte berättar alls blir sveket plötsligt dubbelt så stort. Du ljuger för din partner om det som enligt mig är det värsta man kan göra mot en annan människa. 

Dessutom är jag sådan som tror på att sanningen alltid kommer fram, oftast i ord. Någon eller man själv försäjer sig eller så märks det.
Ska ni skaffa barn antar jag att ni känner varandra oerhört väl och jag skulle vara förvånad om hon inte redan märkt att något är annorlunda och fel även om hon kanske inte vågat ta upp det.

Sålänge digniteten på otrohet är så uppskruvad så kommer dom flesta inte att berätta.  Vi hade nyss en tråd här där folk anonymt kunde kryssa i om dom någon gång varit otrogna och om dom berättat, som visade att flertalet just inte berättat.

Jag är övertygad om att den lilla benägenheten att vara ärlig och berätta hänger helt och hållet ihop med den mycket mycket hårda attityd som finns mot otrohet. Ibland käns det nästan som att en del tycker det är snäppet innan att mörda någon eller nåt sånt. Fast statistiken visar att mer än hälften någon gång under sitt liv är otrogen så är attityden inte alls att det skulle vara nånting mänskligt.

Om vi önskar mer ärlighet då behöver vi först förändra synen på och attityden till otrohet generellt, till nånting som är fel men faktiskt tämligen vanligt och (gilla det eller inte) även mänskligt.  Bara om det finns en någorlunda rimlig chans att det man gjort kommer bli bedömd på ett sansat sätt och att chansen är rätt stor att man kan bli förlåten kommer man att berätta i större utsträckning.

Och tvärtom, ju hårdare vi dömer de som är otrogna, desto mer hemligheter kommer finnas.

#20 skulle vi som hatar det sveket behöva ändra vår syn på det?

Sålänge ni/flertalet dömer så hårt både på egna vägnar och generaliserar så får ni räkna med att dom flesta inte berättar utan håller tyst.  Vill ni ha mer ärlighet får ni ha en mer förlåtande attityd.

Klart du ska berätta det?? Va en man och stå för dina handlingar! Ligg inte där å fega med fejkad migrän 

#22 Kommer aldrig ändra på min syn på otrohet.

Jag ska väl ändå inte räkna med falskhet för att jag vill ha ärlighet och trohet.

Det som borde ändras är att folk inte begår handlingar de sedan inte vågar stå för pga det som kan hända då det kommer fram. Önskar att alla stod för sina handlingar!

Jag vill också ha ärlighet och trohet (om man lovat trohet). Tror att ju mer ärlig man kan vara desto bättre relation.  Just därför synd att ärlighet nästan omöjliggörs i samband med otrohet pga "lynchstämning" "stoppa fram huvudet och bli med 90% chans halshuggen" är inget som främjar ärlighet.  Hade otrohet varit nånting extremt som vissa jävliga udda kriminella typer ägnade sig åt var det väl en sak, men nu pratar vi mer än halva befolkningen!  Otrohet är vanligt, mänskligt, mer vanligt än ingen otrohet. Något som vi behöver kunna förhålla oss till, något vi skulle vinna på att kunna kommunicera om på et lite mer nyancerat sätt och bli bättre på att hantera.

Ett fenomen som finns i större grad i en del andra länder är möjliheten att "gottgöra" om man gjort nånting dumt. Komma med kärleksförklaringar, blommor, åka på en resa tillsammans där man gör allt det den andra tycker om…  göra gott igen och vinna tillbaka.  Det finns nästan inte i Sverige - möjligheten att gottgöra. Har du syndat blir du halshuggen punkt slut.

#25 Halshuggning nej, slut på förhållandet ja.
En del synder är för mig oförlåtliga. Men sen lever jag mycket efter att saker är svarta och vita, vilket alla inte gör.

Ser inte hur ärlighet omöjliggörs för att man får hantera effekten av sitt misstag.

#26 Jag tror inte att du vill förstå

Eller så har vi så olika syn på saken att det helt enkelt inte går. För jag förstår verklligen inte dina tankar angående det här.

Men du pyromanen tycker inte att det skall finnas ärlighet i ett förhållande då?

"hände det något igår älskling som skulle få mig att må dåligt?"

"Neej nej klart inte! Jag är alltid dig trogen och skulle aldrig ljuga för dig!"

Låter sunt

#29 H*n har inte skrivit det någonstans, så var får du det i från:)?

#25; Ja otrohet kanske avslutar en bra realtion, och ja otrohet är vanligt. Men det gör det inte okej. 
Har du en gång varit otrogen och du blev dumpad av personen du älskar mest av allt tror jag det krävs mycket för att samma sak ska hända igen. Men blir du förlåten så får du inte konsekvenserna på samma sätt och risken är större att det händer igen även om du lovat dig själv att det aldrig mer ska göra det.

#31 Du kan mycket väl få konsekvenserna på samma sätt även om relationen inte tar slut. Människan du älskar kommer inte lita på dig. Den kommer inte vilja ens se dig i ögonen. Det är nästan så att det är otroligt mycket lättare att relationen tar slut, för då slipper man det, realisationen av vad man har gjort.

Men, något  jag märkt, är det som pyro säger. Människor i sverige är inte förlåtande, inte någonstans. Varse sig på tunnelbanan, inom socialtjänsten, eller på andra platser. Man blir bränd, sen är du bränd.

#32 Fast om otroheten hålls hemlig får du aldrig några kosekvenser, det är det som är saken. Visst, man kanske mår dåligt ett tag, men man står aldrig för det.

#33 Jojo. Men så är det ju för att man inte är säker på att man blir förlåten. Varför vara ärlig då? För sakens skull?

Hur är det ordspråket går "Det h*n inte vet, lider h*n inte av".

Hur som, jag skulle vara ärlig om det, och det var jag. Tyckte iallafall min partner förtjänade sanningen.

#34 För att man lovat varandra att vara det.
Så är det ju med allt man gör fel, det finns inga garantier att man blir förlåten. Det handlar helt om vad man gjort och mot vem.

Att man misstänker att man inte kommer bli förlåten är verkligen en dålig anledning till att inte berätta. Gjort är gjort, man får stå sitt kast.

#35 Njae, rent tekniskt finns ju valet att inte stå sitt kast.

Visst tycker jag som du att man ska stå för det, men det finns inga måsten. Man är fri att göra som man själv vill, och känner man te.x. att du inte vill berätta men vara kvar så är det, även om det är ett enormt svek(som ingen utom då två vet om), ditt eget val. Kan ju säga att jag tycker människor gör jävligt mycket mer korkade beslut varje dag än det.

Jag är tämligen säker på att jag skulle bli förlåten om jag råkade trampa någon på foten. Blir jag inte det är jag tämligen säker på att den personen i så fall har en hel drös med personliga problem, och då skiter jag i det.

Vad är poängen med en partner, om du ändå inte vet att den finns där även när man gör misstag, och erkänner att det är misstag?

Ska bara säga att det här är tankar, och mycket av det säger jag av den enkla anledningen att jag använder folk som bollplank för att leka med tankar. Jag själv, som sagt, skulle berätta.

TS, en sak du måste tänka på nu är ANVÄNDE DU KONDOM? Om du inte gjorde det, är problemet så väldigt mycket större än bara berätta eller inte. Du vet inte vad du kan ha dragit hem till kvinnan du lever med, du vet inte vad du kan ha lämnat hos kvinnan du var med. Din skam över sveket du begått måste stå tillbaka för praktiska hänsyn en stund …

#36: Din inställning är främmande för mig. Varför ha en partner om det inte är OK att knulla runt, frågar du. Om det inte är OK att knulla runt och sedan säga förlåt, så har partnern ändå "personliga problem" och är inget att ha. Att knulla runt är ju inte värre än att "trampa någon på foten". Inget fel i det, om man är överens om det innan, men om man utbytt trohetslöften kan det aldrig bli OK med en sådan inställning.

Var och en blir salig på sin fason. Jag vet inte om jag skulle förlåta ett enstaka felsteg. Det beror nog på omständigheterna. Men jag skulle absolut inte förlåta inställningen "Ooooops, det var ett misstag, så det gör inget! Du är sjuk i huvudet om du hakar upp dig på det!"

Min spontana tanke här är att TS och hans partner försöker få barn? Var det inte så? 
Det jag hårdast slås av här är att det barnet har rätt till en stabil start i livet, en trygghet och jag anser inte (kanske lite hårt) att TS förhållande numera väger upp till det då hans partner tidigare sagt att hon skulle lämna honom vid otrohet(?) och att han inte vill berätta pga det.

Livet blir inte lättare under småbarnsåldern vad jag förstår, och det misstaget du begått här - varför hände det? Kommer det verkligen aldrig upprepas? Kan du leva med den hemligheten och verkligen aldrig säga det till din partner, för när du gör det så skakas grunden i eran relation.

TS - Jag anser verkligen att din partner har rätt att välja själv! Vill hon vara med dig, fortfarande ha barn med dig? Det är en så fruktansvärt delikat situation!  Jag har förståelse för att ett misstag kan ske, men nu tycker jag att du ska försöka prioritera din partner och göra det som är rätt gentemot henne, dvs ge henne rätten att välja. Men jag är medveten om att synen på vad som är rätt i denna situation varierar.

#37 Ja använde kondom. Annars hade jag verkligen känt mig tvungen att berätta

Och jag kommer aldrig mer dricka mig full. Det är tveksamt om jag kommer dricka ens "lagom" mer. Det här är det värsta jag gjort i mitt liv

#39: Bra att du i alla fall tänkte så långt i bedrövelsen .

Fundera över varför du vill bekänna - för din skull eller för hennes? Är det för din skull - för att du vill lindra din samvetsnöd genom att bikta dig - så skulle jag säga: Berätta INTE så länge du är i den sinnesstämningen. Om du bekänner för att få förlåtelse kommer det hela att handla om dig, och det är inte så det ska vara nu. Kvinnan i ditt liv kommer att bli sårad, ledsen, arg och förvirrad och det sista hon behöver är att du behöver och begär något av henne, nämligen hennes förlåtelse. Hon behöver utrymme att tänka över hur hon vill göra utan att vara trängd av din samvetsnöd.

Hur du än till sist gör, så berätta det i alla fall INTE i affekt! Tänk över det för dig själv och fall inte i fällan att ursäkta dig eller ens antydningsvis lägga skulden på kvinnan du lever med (eller för den delen på kvinnan du låg med). Och försök inte förringa det du gjort med ord som "med det betydde ingenting för mig" - det funkar bara i patetiska amerikanska familjedramer. Om du berättar, så gör det lugnt och sakligt. Visa att du ångrar dig men tigg inte förlåtelse - det bara tränger och pressar. Hon kommer att behöva tid. Även om ni förblir tillsammans kommer det att ta tid innan förhållandet är stabilt och tryggt igen.

#39; Stå för det du gjort! Enligt mig är det så oerhört fegt att inte berätta något. Det är inte upp till dig att välja om ni ska vara tillsammans eller inte.
Tänk den omvända situationen, om hon varit den som vart otrogen. Hade inte du velat veta om det då?
Sedan måste du tänka att hon säger att hon gör slut om du skulle vara otrogen, men det är sällan man reagerar som man tror.

Försöker ni skaffa barn älskar hon dig antagligen otroligt mycket. Kvinnan du hade sex med är ingen du känner elelr ens vet namnet på, dvs betydde det verkligen inget. Så jag tror inte alls det är säkert att ert förhållande är slut.

Men usch för att ljuga så som du faktiskt gör, det är fegt och fel i mina ögon. Gör man fel ber man om förlåtelse oavsett vad det är man gjort.
Vill du leva i en lögn kanske resten av ditt liv?
Som jag skrev ovan tror jag dessutom att din flickvän redan märkt att något är fel och älskar du henne är hon värd en förklaring. Det är verkligen det minsta du kan göra efter att ha gjort det här misstaget.. Var ärligt och stå för det är gjort. Även om det är pinsamt, svårt och förmodligen det svåraste du kommer göra någonsin.

Till sist så var det säkerligen någon människa som såg dig och kvinnan du var otrogen med tillsammans elelr så kanske hon minns mer än du. Vad händer om hon eller någon som såg er ihop bestämmer sig för att berätta för någon? Rykten sprids snabbt, så kanske når ryktet fram till din flickvän eller så kanske hon får höra det direkt från kvinnan du hade sex med.
Vad säger du då, om din flickvän kommer fram till dig med tårar i ögonen och frågar vad som egentligen hände den gången du senast drack? Tänker du ljuga för henne då också?

det är mänskligt, men kan man inte leva med någon som är otrogen så kan man inte. Så kanske bör man kunna stå för sina misstag även när konsekvenserna blir hårda. (Precis som många andra "fel" folk gör, hur vanliga dom än är) Alla par bör ju prata om vad otrohet innebär osv. Och då vet man ju redan där vad båda vill. Nu är det ju olika från person till person. Men för att det ska finnas en chans för mig att förlåta så vill jag veta direkt det hänt. Desto längre tid det tar att få veta det, desto svårare blir det. Men för dom allra flesta är det ett hårt svek. Vissa kan förlåta, vissa kan det inte. Men alla förtjänar samma ärlighet. Vill man inte veta om partnern råkar vara otrogen en gång, är det en annan sak. Klarar man inte av att respektera ens partners önskan så kanske man inte hör hemma i ett förhållande. Låter kanske hårt, men jag förstår inte hur det kan vara en bra lösning att hålla det hemligt för att kunna fortsätta vara ihop. Då nekar man sin partner rätten att få leva i ett förhållande med ärlighet, samt kanske nekar partnern att hitta en ny som aldrig skulle vara otrogen. Jag kan förlåta viss otrohet, men då behöver jag se att partnern ångrar sig och klarar av att vara ärlig om det. Skulle det däremot bli för mycket vill jag förstås få chansen att kunna gå vidare med mitt liv, och få chansen att bli kär igen osv. Inte leva lycklig i en lögn.

I början av mitt och sambons förhållande, i september 08 (vi bev tillsammans i juni samma år) så begick han ett snedsteg. Inte alls så allvarligt som du begått, men ändock ett snedsteg. Han kysste en annan kvinna. Det tog två månader innan han berättade, och han gjorde det via telefon mitt i natten. Detta var när vi bodde 35 mil ifrån varandra, så det fanns inget alternativ.

Jag är glad att han berättade. Jag litade inte helt på honom i ett år, men vi tog oss igenom det. Nu är ju ditt misstag ungefär 10 gånger värre, men det som gjorde mig så ont var att jag, till denna dag, inte kysst någon annan människa. Vi träffades när jag var 15. Nu, 4½ år senare, så har vi varit förlovade två år och gifter oss i juni.

Hon har rätt att få veta, tycker jag. Om hon är villig att satsa på detta så går det att ta sig igenom. Det lär ta tid, och du lär få höra detta vid bråk i flera år. Men det är väll ett straff du får ta, tycker jag. Min poäng är väll att om hon väljer att stanna hos dig så kan ni ändå få en väldigt bra relation i framtiden, kanske till och med starkare än nu om ett par år.

om min kille legat med någon annan hade jag gjort slut, utan tvekan. jag hade fortfarande älskat honom exakt lika mycket som innan men det hade inte räckt.  jag skulle förlora all min tillit och det skulle vara ett sånt otroligt svek nu när vi är så nära varandra. det är bland det värsta sveket en partner kan göra enligt mig… jag har väldigt svårt att tro att jag skulle kunna ta tillbaka honom någonsin. men så är vi alla olika.

skulle inte min kille berätta vad som hänt hade jag levt fortsatt "lycklig" och i en "bubbla" och det tycker jag låter fel… och hade jag varit otrogen själv hade jag inte kunnat leva med mig själv om jag inte berättat. jag hade känt att min partner var värd bättre. ingen ska behöva genomgå ett sånt svek… detta är hur jag ser på saken och jag ser på den ganska allvarligt.

så ja, berätta för din fru så hon inte lever i en lögn och får en chans att tänka över er situation hon också. kanske kan ni lösa det, kanske inte. jag säger inte att det inte går men jag menar att det blir nog otroligt tufft att ta sig igenom.

Kan säga att jag berättat och det mesta känns bra nu mellan oss. Hon litar inte på mig till 100% men vi går i terapi och det går framåt

Vad bra.

1: Därför är alkohol så himla dåligt; man gör dumma saker. Jag vet vad jag talar om, jag har aldrig varit otrogen men jag super mig inte full när jag har partner för jag vet att jag gör dumma val på fyllan. För det andra har jag slutat med alkohol för det finns inget bra med det, men det hör inte hit.

2: Berätta. Har man gjort ett sådan snedsteg så ska man stå för det, speciellt när en relation inkluderar 2 personer och inte bara 1.
Jag skulle vilja att min partner berättade för mig om han varit otrogen.. sen arbeta därifrån beroende på hur mycket jag tycker det är värt att kämpa och arbeta med relationen.. alla är vi olika, vissa kan gå vidare medan vissa betyder det slutet. Hade min partner berättat på en gång hade jag haft mer respekt för min partner och kunnat arbeta med relationen än om man kom 3 år sedan och berättade, då hade jag gjort slut på en gång. Ärlighet, det är viktigt. Att kunna prata med varandra oavsett vad!
Sanningen brukar komma ikapp en. Vad händer nästa gång du blir full? Kanske i hennes sällskap? Då kan det slinka ur och då är du inte klar i huvudet att föra en diskussion osv och allt kan bli kaos. Eller nästa gång du är full kanske du ligger med någon annan och förstör relationen ännu mer? 

3: Hoppas du lärt dig något utav detta. Du kan antagligen inte sköta dig när du är stupfull.

Tillägg: missade att du hade uppdaterat om att du hade berättat. Bra gjort! 🌺

Bra gjort att du berättade! Lycka till med relationen.

Bra att ni går i terapi också :)  Reda ut det där ordentligt. Modigt och starkt att berätta även om jag tyckte det var okej att låta bli Så är det ju onekligen bäst på detta vis eftersom hon ändå valde att stanna kvar och ge dig en chans. Ta nu vara på den ordentligt!

Lycka till!