Jag har tänkt börja i terapi eftersom vissa saker helt enkelt vägrar försvinna, oavsett hur mycket jag försökt läsa om det, träna bort det eller fundera ut en lösning på det.

#1 terapi är jätte bra. Har gått hos psykolog i ca 5år nu och även om det är jobbigt så hjälper det på länge sikt. Något som jag starkt kan rekommendera. Det ända som är, är att man måste vara brutalt ärlig och verkligen säga som man tycker och känner hur det än kan låta.

Jag har inte haft destruktivt beteende på samma vis som dig, men varit utsatt för våldtäkt, som resulterade i mitt barn. 

Jag vägrade män och sex i 4 år. Då träffade jag först helt fel man, som sa att jag var det äckligaste han sett - för man ska vara anorektisk (Jag hade ju fått barn och inte gått ner allt i vikt)! Träffade några tvivelaktiga män efter. Sedan tog jag paus ett par år och blev mer säker på mig själv - och hade seriösa relationer. 

Min tanke till dig är att Ni skulle prova romantiskt sex istället till att börja med. Ta det lite varligt. Och börja med middag, bio, filmkväll, massage, bad, smekningar och njut av varandra. Så att Du byter tänket om att sex är något man bara gör för andra till något att njuta av ända ut i tåspetsarna med din partner.

Terapi är förstås bra också, gärna för Er båda så alla tankar kommer ut och han hör teraputens förlags själv.

#3 usch vad hemskt :( sånt har jag klarat mig undan. Vissakan verkligen vara hemska med vad dom säger. Din tanke är bra :) ska försöka tänka ut något. Bäst vore om man fick tag på en raggarbil ;) det påminner bara om honom och har bara positiva minnen i sig från början till slut. Tyvärr tvivlar jag på att någon hyr ut sin bil en timme eller två ;) Terapi får jag nog inte med han på. Han tror inte på det trots att jag går i terapi. Han säger att det funkar för vissa tex mig men inte för honom. Jag har funderat på någon typ av sex terapeut men känns lite fel område tror jag. Jag menar själva sexet är grymt det är bara delar från mitt håll som inte funkar…

#4 Jag tycker inte du ska lägga allt tyngd på dig själv. Han skulle kunna gå i sex eller parterapi med dig för att stötta dig, finnas där och visa att han är med dig hela vägen, lära sig förstå dig bättre, och om han lär sig om sig själv av det, ja så mycket bättre!

Ni är ett par, dvs et TEAM, och team jobbar tillsammans!

#5 det är sant det du säger tyvärr är min sambo väldigt fyrkantig med vissa saker. Jagtvill tro att om jag krävde att han skulle gå med mig i terapi skulle han göra det. Han var med en gång. Men han öppnade inte munnen. Samtidigt som han ska finnas för mig måste jag acceptera att det inte är något för honom. Jag vet att han finns med mig och vi pratar väldigt öppet om saker. Han är bara sån som håller mycket inne. Tror det har att göra med att hans pappa övergav dom när dom va små och dricker mycket. Sen är dom såna i hans familj, allihop. Dom pratar inte om sånt.

#3: Åh fy vilken hemsk person som kläcker ur sig nått sånt där! Förstår inte hur det har kunnat gå så långt att folk inte bara har ganska sjuka/oklara bilder över hur en hälsosam/snygg människa SKA se ut. Det är fullständigt ologiskt att vräka ur sig sin åsikt på det där sättet eftersom det inte kan göra annat än skada (Vissa har dock som tur är förmågan att låta såna löjliga kommentarer glida av som vatten på en gås).

Skönhet ligger i betraktarens öga och då är det rent av egoistiskt att vräka ur sig negativitet bara för att någon person inte passar just en själv.

Lite OT, men ibland blir jag bara lite trött på all skit jag ser människor utsätta varandra för, HELT i onödan..

#7 visst är det skrämmande

#4, Ni kanske kan cruisa lite i sommar. Jag bor i Dalarna och här är cruising var och varannan dag på sommaren. 🙂

Det är väldigt trist att han inte vill gå på familjeterapi, för det är ju som sagt inte bara för din skull, utan för Er.

#7. Javisst, var han ett totalt pucko. Och då vägde jag runt 55 kg. Iofs 10 kg mer än innan graviditet (men ändå 15 kg mindre än vid graviditetens slut). Jag är kort och petit, men han var själv pappa och borde veta att en kropp efter graviditet inte alltid blir som förr. Han skickade ett foto på en anorektisk tjej i brudklänning, då skällde jag ut honom och sa adjö!

Det sjuka är att han via dejtingsida stött på mig nu på senare dagar. Då jag gått ner till 52 kilo (som passar denna 'nya' kropp) och blivit smalare (inget tonårshull kvar heller). Han kände inte igen mig, men jag kände igen honom och tänkte bara att han är totalt blåst - här finns inget att hämta mer än en pungspark måhända! 😎

#9 jag tror nog vi får kidnappa någon bil och göra någon utflykt :) Låter som det var bra att du tog dig ifrån den där killen!