Du verkar ha en hel del ouppklarat med exet. Jag tycker att du ska träffa honom så ni båda får prata av er ordentligt. Det är väldigt orättvist mot din nuvarande pojkvän att du inte har släppt exet och han har rätt att få veta om du tänker träffa honom. 

Var ärlig mot dig själv och mot andra, för det är du inte nu.

Jag håller med #1. Prata med din nuvarande pojkvän och berätta hur det känns. Säg att du skulle vilja träffa exet och reda upp lösa trådar. Sedan får du kontakta exet och höra om han har intresse av att träffas. Men var ärlig mot honom vad gäller dina intentioner så han inte tror att ni ska återförenas eller något.

Tack för era svar. Jag behövde höra detta.

Angående att träffa honom så kan det bli lite knivigt eftersom vi inte bor i samma land, så om jag skulle vilja ta itu med det snabbt skulle det få bli över nätet, vilket jag inte alls tycker är samma sak.

Det finns ouppklarade saker i mitt liv, sådant som kan gnaga i mig nu flera år senare och som ibland ger mig tvivel. Men, jag har tillslut valt att slå bort det, njuta av vad jag har och bestämt mig för att jag inte alls behöver reda ut allt. Kanske kommer det och biter mig i svansen i framtiden, men kanske inte och då är jag så glad att jag satsade fullt ut på det jag har och lät det ouppklarade gå i graven. De gånger det sticker upp lägger jag nytt grus över :) det kommer inte ge mig ngt gott att reda ut allt.

Jag tror alla har sina spöken och det senaste exet är nog rätt populärt. Med mitt ex lämnade jag en hel drös ouppklarade saker. Egentligen ville jag sitta ner och berätta varför det tog slut och varför jag inte tyckte om honom längre.

Men saken var att det inte skulle spela nån roll. Hur är det bättre för honom att veta att jag inte tyckte om honom för att han var en känslokall, egoistisk idiot? Och hur hjälper det mig egentligen? I stället satte jag mig och skrev ett jättelångt mail om alla ouppklarade saker och lät bli att skicka det.

Vet inte, med ex känns det lite som så att de egentligen reflekterar den vi var. Det som behövs är egentligen en försoning mellan den man är nu och den man var då, och sånt görs bäst utan andras iblandning. Med mitt ex var det jag hade ouppklarat egentligen bara ett utryck för att jag inte försonats med det förflutna jag som stannade med en känslokall idiot. Så jag jobbar på att förlåta mig själv, och i den processen kommer exet upp ibland.

Nu rabblar jag visst så jag ska sluta =)

Jag tror mer att du känner att han inte har någon och att du av någon anledning känner dig ansvarig och kanske dåligt samvete att du lämnade honom. Vet inte om att prata med honom skulle hjälpa eller lösa saker. Jag hade liknande känslor för ett av mina ex och det enda det resulterade i var att jag blev irriterad och jag tror att han hade svårare att acceptera att det var slut. Istället altade han vårat förhållande i flera år och drev mig till vansinne.

#5 Det låter intressant det du säger..

Jag känner ett visst ansvar över honom, och varför skulle jag egentligen det? För jag vill inte ha tillbaka karln.

Han har flera drag gemensamma med min mamma. Hon hittar också på dumheter. Som att ha flera killar (i min ålder) på g, fast mina minderåriga syskon bor hemma. Jag har slutat lägga mig i min mammas göranden eftersom kvinnan ju är dubbelt så gammal som jag och borde veta bättre, men jag har svårt att skita i exets "Jag vill bara ha respekt, men det är visst för mycket begärt. Så nu är jag helt ensam och övergiven i en grym värld"

#6 Det är sant. Jag blev skitglad varje gång han hittade sig en ny tjej.

Hur gjorde du för att sluta bry dig om honom? Var det hans tjatighet eller något annat?

Jag behövde ställa mitt ex emot väggen - och 6 år senare fick jag chansen. Första gången vi träffades (över några öl), så var det roligt att träffas. Jag var på min vakt, men var skönt att prata om allt möjligt på ett öppet sätt. Vi undvek dock det dåliga den gången. Fast vi började umgås allt mer, för vi trivs bra ihop. Och efter ett tag kunde jag ta upp de saker som jag ville ha svar på - och han bad om ursäkt och grät en skvätt. Och vips var det klart för mig. Var otroligt skönt att få den där ursäkten. Vi umgås fortfarande 2 år senare och kan prata om allt.

#9 Vad roligt att höra!

Hur var han när ni var ihop? Var han en otrolig tjurskalle eller lite mer medgörlig?

#10. Först var han väldigt medgörlig och vi hade en perfekt familj med våra jämnåriga söner. Men senare var han mer och mer ute på turné (musiker) och då han väl var hemma, så skulle han "vila" hela tiden. Och jag fick ta över båda barnen. Vi sågs sällan det sista halvåret, fast vi bodde 25 m ifrån varandra. Det dog ut. Han hade inte riktig förklaring på det, och det gör inget. Utan det var andra saker där han var helt känslokall, som jag behövde veta varför. Vi bråkade aldrig, för han ville inte prata, då jag hade funderingar. Var sådant jag behövde reda ut i efterskott. 

Nu trivs vi bra ihop och kan hitta på roliga saker ihop, umgås med barnen och prata om flick/pojkvänner osv.

#6 jag släppte de helt enkelt. Träffade min nuvarande och mitt ex är 3år äldre och kände att han fick helt enkelt ta eget ansvar för sitt liv. Jag vill fokusera på min nuvarande relation och kan inte göra något för mitt ex. Vill han vara patetisk så får han vara det. Jag menar, vem köper en lägenhet (etta) och renoverar köket i över 1 år och sover på morsans soffa? Han bodde där 1 vecka! Självklart bryr jag mig och suckar ibland över honom men det är hans liv och han får helt enkelt leva som han vill. Fortfarande om vi pratar kan han säga saker som 'jag saknar när vi åt frukost hos din farmor och farfar'. Vi gjorde slut för nästan 7 år sedan, jag var otrogen flera gånger och han visste om det och bara brydde sig inte. Vi hade ingen bra relation och inget att älta över. Han drog in mig i en relation jag var för ung för. Det var helt enkelt inte bra men han vill ändå inte förstå det eller förstå att jag va olycklig. Som sagt det är 7 år senare. Man tycker ju att det är dags att acceptera att det är slut jag har helt enkelt gått vidare. Han är vuxen och får leva som han vill. Jag lever mitt liv nu. Har problem med depressioner och då kan jag inte låta någon annan dra ner mig. Jag gör det alldeles utmärkt själv och behöver ingen hjälp. Måste vara lite egoistisk när något riskerar att dra ner mig. Jag måste må bra så länge jag kan för min egna skull men också för min sambos. Han förtjänar att ha mig som jag verkligen är, glad och livlig. Inte deprimerad av avståndstagande.

#7 Varför vill du egentligen ta kontakt med honom? För jag tänker att han kanske inte vill ha din hjälp alls och skulle bli arg över att du känner ett ansvar för honom. Det skulle jag bli om ett ex kontaktade mig bara för det.

Mitt ena ex kontaktar mig lite då och då på facebook och säger saker som att han kan tänka sig att gifta sig med mig i framtiden och att han minns våra dagar ihop så väl. Jag antar att jag spökar för honom. Jag låter honom hållas för jag tycker synd omhonom och det gör sambon också. Så det kan ju slå tillbaka också. Han menar säkert väl men istället blir resultatet bara tragiskt.

Vet inte, om jag inte skulle vilja starta en kompisrelation, och det har jag inte velat med nåt ex, skulle jag inte ta kontakt. Även om jag vill reda ut nåt så finns det ju en mottagare som man ska tänka på också.

#12 Det tycker jag var jättebra!

#13 Han har aldrig egentligen velat ha den, inte ens när vi var ihop. Han har vältrat sig i att saker i hans liv var dåliga man ville inte göra nåt åt dem, och hans familj är likadan.

Jag tror han faktiskt skulle bli glad av min kontakt. Arg för att jag övergett honom och samtidigt glad att jag kontaktar honom.

Och efter nära 3 år att försöka att inte kolla hans sida, prata av mig om honom eller "glömma bort" honom(ibland med flera månaders framgång) verkar det nästan som att jag skulle behöva prata med honom igen. Vårat sista samtal var nämligen hätskt och elakt på båda sidor och blev till ett bråk, något jag medvetet provocerade fram. Senaste gången var för 2 år sedan, men jag kommenterade på hans sida ett halvår senare att jag undanbedde mig förtal från hans sida(han skrev illa om mig väldigt ofta).

Jag är vän med många ex och har även känt skuld eller velat rpata ut om saker flera år senare och det har inte handlat om min nuvarande relation eller så. Inte att jag inte kunnat "släppa". Men ibland kommer saker upp till ytan. Du bryr dig helt enkelt, låter det som men jag tror inte den kontakten är bra för dig :) han låter ganska negativ och krävande och är inte ditt ansvar. Ska du söka kontakt så gör det med öppet uppsåt som vän- var tydlig med det så han inte tror annat. Ser i vörigt inget fel i att ha kontakt med ex. Där är vi alla olika, precis som relationerna.

#15 Du har givetvis rätt i att om kontakt sker måste det vara solklart att det är i egenskap av vän. Jag har bestämt att göra ett försök till kontakt. Jag ska prata med min kille och kolla att han är okej med det innan jag skrider till verket.

Uppdatering: Killen gick med på det och jag skred till verket.

Jag skrev ganska kortfattat och frågade om han ville prata i all vänskaplighet, signerade med "exet". Trots att han har flera ex visste jag att han skulle se på ip-adressen vem det var.

Jag väntade mig ilska, ledsamhet, tillfällig ignorans eller allmän smutskastning innan han skulle vilja prata. Han skrev ett inlägg om att ingen av hans ex hade någon rätt att komma och bestämma eller lägga sig i hans liv, varpå jag svarade att jag respekterade hans beslut om han inte ville ha kontakt.

Jag väntade mig INTE det som hände efteråt..

Han skrev till den enda av mina vänner som varit vänlig mot honom ända till slutet och vräkte ur sig en massa elakheter om henne och sa att jag skulle sluta skriva till honom, tog fakta och förvrängde dem.

Egentligen var hans agerande inget nytt i sig för mig, det är en av anledningarna ingen vill vara med honom. Men fram till rätt nyligt mådde jag inte så bra, och när jag äntligen mådde bättre hade jag glömt vissa väsentliga detaljer.

Jag är ledsen att min vän fick ta skit, men hon fick se en ny sida av honom(vilket tydligen var nyttigt enligt henne) och jag fick en kalldusch som fick mig att inse varifrån ansvarskänslan jag burit så länge kom ifrån.. Jag själv var ju ett udda barn och tyckte att om jag kan ta mig ut mongo-träsket så kan alla.

Det har på hela taget varit lärorikt.

Va tråkigt att han reagerade som en 5 åring. Visst kan alla ta sig ur träsket. Tyvärr verkar vissa beslutsamma om att vara olyckliga. Hoppas du kan släppa honom helt nu och gå vidare :)

Det hoppas jag med. En liten del av mig vill fortfarande prata med honom, men jag får kanske återkomma om 5 år och se om han lugnat sig något. 🎧

Äsch låt han vara olycklig om han vill. Du behöver inte må dåligt för att han envisas med att göra de

Du har så rätt så. Och tack vare min nuvarande mår jag bättre än på flera år!