Mitt förflutna vad gäller partners och relationer vet han inte mycket om, han vill inte veta och jag vill inte veta om honom. Vad gäller barndom och uppväxt, som för mig inte har varit helt svensson-aktig, vet han allt.

För min del har det varit olika från förhållande till förhållande hur mycket jag och partnern har pratat om det förflutna. Vissa vill absolut inget veta och andra är nyfikna och jag berättar utefter det, jag döljer/ljuger aldrig om något, om hon eller han frågar om något så svarar jag. Jag har gjort en del dumma saker som jag inte skulle göra idag men jag ångrar inget. Allt som har hänt har skapat den människa jag är idag och det är jag stolt över och som sagt inget som jag skulle skämmas över att berätta.

Sambon och jag har ett polyförhållande sen ca 2 år tillbaka och har sen vi blev ihop för 8 år sen öppet förhållande (för sex) så vi har alltid varit helt ärliga och berättat så gott som allt om vårt förflutna då det till stor del påverkar hur vi fungerar nu.

Så för att summera. Jag tycker inte att man ska ljuga, och att man ska berätta utifrån hur stor nyfikenheten hos partnern är!

Min pojkvän vet nog det mesta om mitt förflutna, inkl antal sexpartners (vilket inte är direkt få). Jag har valt att berätta sådant som han frågar om och ser inget underligt med det. Men det kräver naturligtvis en partner som kan handskas med informationen han får.

Visst har jag gjort mkt dumt i mitt liv som jag skäms över i dag, men det har format den jag är och är på så vis en del av mig. Den partner som dömer ut mig p g a mitt förflutna är helt enkelt ingenting för mig och därför finner jag ingen anledning till att ljuga eller dölja saker inför min partner.

Jag hade inte så mycket förflutet att berätta eftersom vi träffades när jag var 16.. Men som de andra skriver tycker jag man berättar sånt de vill veta.

Jag ville veta allt om min partners förflutna(vad gäller tidigare partners) Jag har även berättat allt om mina

Tycker nog man ska berätta om sitt LIV och och sin barndom och uppväxt. Men jag är inte särskilt intresserad av att veta rubbet om hans tidigare flickvänner. Och jag tror inte han vill veta om mina tidigare karlar heller.

Han vet att jag varit gift, och att min exman intar en viktig position i mitt liv som vän numera. Jag har varit noga med att vara öppen och ärlig om det men samtidigt poängtera att det enbart är på det platoniska planet och att vi mest hörs av via mail och telefon, träffas väldigt sällan.

Sen sipprar det väl fram grejer vartefter, men jag gör ingen sak av att NU MÅSTE JAG SÄTTA IGÅNG OCH BERÄTTA ALLT ALLT ALLT. Det får blir som det blir.

Allt

Min kille vet väl det mesta om mig ^^ Det blir ju så med tiden man spenderar tillsammans. Han är väl inte jätteintresserad av mina tidigare sexuella erfarenheter, men det han har frågat om har jag svarat på. Samma sak för min del. Vill han veta så frågar han, vet han med sig att han inte kan ta svaret får han avstå att fråga.

Men för att summera, min kille vet nog mer om mig än många andra. Jag tycker att vår öppenhet inom förhållandet är väldigt stor. Men jag ser ingen redovisningsskyldighet med det heller ^^ Man får ta det utifrån vilken typ av relation man är i.

Brukar berätta det viktiga, och är ärlig om frågor ställs.

Min sambo vet allt om mitt förflutna då det tyvärr fortfarande hänger med. Han vet varför jag har tagit avstånd till mina föräldrar och min ena bror. Jag har fått det bättre sen jag började prata om det. Jag vet en del av min sambos förflutna. Båda har varit gifta och sagt nej till äktenskap igen så vi vet var vi har varandra.

Tilläggas kan att för min del så tog del lång tid men allt har nog kommit med nu efter alla år

Mannen vet allt han vill veta, och det är ömsesidigt. Sen finns det nån sorts integritet änddå, dvs saker man inte vill veta eller berätta i detalj, t.ex. om tidigare kärlekar.. även det är ömsesidigt.

Tycker inte man/du måste redovisa alla detaljer så som du frågar, om inte han verkligen efterfrågar detta och om inte det heller känns viktigt för dig att berätta. Om det var många som inte varit så betydlesefulla för ditt liv, då kanske de inte var så viktiga?  anorlunda om det är nån man varit ihop med i flera år och som är en viktig del av ens liv och hur man blivit den man är, då tycker jag det blir knepigt att inte kunna prata om denna.

#8 Nu får jag upp en konstig bild i huvudet "Jaha, nu ska vi se i ditt CV om hur mycket sexuella erfarenheter du har."

jag ser det som så, om man frågar så förtjänar man ett svar, men frågar man inte så behöver man inte få mer information än vad man vill ha.

Vad hus-musen sa! Helt klart!

Jag är singel - men min inneboende som är en gammal vän sedan 20 år tillbaka vet allt.
Vi växte upp tillsammans och har delat både bra och dåliga stunder.

Jag tycker man ska berätta så mycket eller så lite man vill för varandra. Jag och min man vet det mesta om varann på det området, antal och annat. Var en kväll då vi låg i badet och tog ett glas vin och delade med oss av diverse historier för varann! Var en riktigt kul kväll faktiskt!

Jag anser ju att den där totala tilliten måste finnas där för att jag ska tycka det är en bra relation. Att man kan prata om allt, ens förflutna och så vidare utan att bli dömd.

Det mesta i alla fall.

För min del gäller total öppenhet och ärlighet. Har hittills aldrig fått en fråga jag inte velat svara på av någon som står mig nära. Jag kräver även total ärlighet från dom jag tycker om, är det något dom inte vill berätta så får dom helt enkelt säga att så är fallet och det respekterar jag, svarar dom så ska det vara sanningen.

Jag ser inget fel i att prata om ex, ens tidigare relationer har ju format en till den man är idag och att inte prata om stora delar av sitt liv bara för att man delade den tiden med någon annan känns bara fel för mig.

Det gäller dock att vara säker på att man vill höra svaret om man frågar mig något. Annars kommer det viktiga upp i vanliga samtal tycker jag, att sitta och ta upp allt bara för att redovisa ens liv för någon annan känns bara konstigt och onödigt. Vill man veta så får man fråga, vill man inte veta kan man säga det och annars får det som kommer fram göra det med tiden.

Han vet allt om mig och jag vet allt om honom =) Vi pratar ofta om våra föredetta och det känns skönt att inte behöva dölja nåt! =)

Vet inte riktigt vad ni menar med att berätta "allt"

Jag berättar absolut inte allt om mina ex. Självklart är det inte hemligt hur många jag haft och sådana saker. Men sen att berätta personliga saker om mina ex, och hur vi hade det i vårt förhållande, vad som  varit problem osv, nej jag lämnar inte ut mina ex på det sättet.

Frågar han så får han veta allt han vill veta. Men det är inget jag sätter mig ner och berättar om.

Detsamma gäller honom, frågar jag så får jag ärliga svar. Men frågar jag inte så berättar han inte heller.

Håller med några av föregående talare om att man ju inte vill prata så mycket om sina ex. Det brukar aldrig leda till något gott. Inte heller vill jag höra om hans, men ibland blir man tyvärr påprackad sådan information. ;)

Min sambo vet nog typ allt om mig. Kanske inte så mycket om mina ex. Men det är han inte heller så intresserad av precis som jag är totalt ointresserad av att höra om hans ex.

Han vet en hel del, det mesta. Vi är ärliga mot varandra och svarar på varandras frågor osv :)

Vi kör med full ärlighet här. Dock har jag fått reda på lite saker från honom nu senaste veckorna. Saker som jag helst hade velat få reda på tidigare. Så det är väl full ärlighet från min sida i såna fall.

Jag ser ingen anledning att berätta om tidigare partners, förstår inte heller att någon har intresse av att veta sådant. Det ligger ju bakom en.

Men om min partner frågar så svarar jag, ingen idé att ljuga. Själv frågar jag inte, för jag vill helt enkelt inte veta och ser ingen nytta med att få sån info heller.

Det finns så mycket att berätta, så det är svårt att berätta allt  jag har haft för mig, men jag berättar sådant jag tror hon är intresserad av att veta, ibland uppblandat med lustiga sanna historier relevanta till det vi pratar om.

Och jag har sagt hon får fråga om vad hon vill. Det har hon gjort några gånger och då svarar jag sant.

det han vill veta svarar ja på såklart men tror inte han e så nyfiken :P
i allmänhet tycker ja inte att ma behöver veta allt om varandras förflutna, men man ska väl fortfarande vara ärliga lixom :)

det mesta, han frågar inte så mycket men jag svarar om han gör det, eller så kan ngt komma upp i ett samtal osv.

I mina förhållande så har jag alltid varit öppen men mitt liv innan vi träffats. Helt enkelt för att jag inte ser något problem med det. Inte för att man har gått in på detaljer men man kan prata på fritt utan att tänka på att jag borde kanske inte nämna exet. Har man kommit upp till 30 års ålder så får amn räkan med att det finns ett par ex i det förflutna.

Men ändå så har jag aldrig haft ett samtal som specifikt har varit ämnat åt att prata om ex. Jag brukar aldrig fråga utan det är väl ofta att det liksom bara kommer naturligt när man pratar om sitt liv och sina erfarenheter.

Jag tycker det är relevant att veta i stora drag hur den andres liv har sett ut, inklusive relationer. Dvs, har man haft många eller få relationer, långa eller korta, är det någon relation som har haft en väldigt stor betydelse för en, har man t.ex. blivit väldigt sårad på ett sätt som satt spår som kan märkas även idag - såna saker.

Däremot vill jag inte veta hur, när, var och hur ofta de hade sex, jag vill inte höra en rolig grej som Lisa sa en gång, och jag vill inte höra talas om dem stup i kvarten.

Men jag kan också känna igen dilemmat med om man ska berätta att man en gång har haft ihop det med någon som nu kanske är en kompis och kan dyka upp i bekantskapskretsen. Det har hänt mig en gång att han var med på en tillställning med en stor bekantskapskrets där en av de närvarande var min första riktiga pojkvän. Just det var dock inte så svårt eftersom vi var ihop i typ ett par veckor som tonåringar, och därefter har vi varit vänner i 20+ år, så jag ser honom verkligen som en kompis och inte som ett ex.

Jag har också funderat någon gång när vi varit på fest med hans gamla gäng och jag har fått för mig att han reagerat konstigt på att träffa någon tjej. Men då tänkte jag att "ja, vem vet, de kanske har varit ihop en gång, det är väl skitsamma, de har ju uppenbarligen inte ihop det nu!".

Jag har en gång haft en pojkvän som var oerhört svartsjuk och ställde till med korsförhör om mitt förflutna, och tvingade fram detaljer som han sen blev upprörd över. Det visade sig senare att han var oskuld när vi träffades, men det sa han inte utan han hittade på egna historier istället, så jag förstod aldrig varför han hade så svårt att acceptera att han inte var den förste. Inte det mest sunda förhållande jag haft, om man säger så.

Jag har bara haft ett förhållande innan, och han samma, och det vet båda om. Jag vet ganska mycket om hans barndom och uppväxt, han vet mindre men det är mest för att vi bara inte pratat om det. Min uppväxt är inte jätteintressant och det han behövt veta för att förstå mig har han fått reda på.

Vi är ärliga mot varandra. Klart att vi inte babblar om tidigare förhållande. Men om han frågar mig något eller så. Så svarar jag ärligt. Han vet hur många sexpartners jag har haft. Av ren nyfikenhet skulle jag tro! :-)

Alltså jag var oskuld och hade aldrig tidigare haft en kille så jag har inget förflutet att berätta om. Han vet att han är den ända jag varit med. Han har haft två tidigare sexuella förhållanden som jag vet om men enbart för den ena gjorde han slut med på grund av mig och den andra fick jag reda på senare av kompisar. Råka hamna på samma fest som en av hans ex och då berättade min vän att det var hon. Sen var det inget mer med det liksom :) Men när det kommer till min familjs förflutna vet han lite. Just för han är väldigt anti, och inte särskilt förstående. han vet inte vrf vi bröt upp med vår syster, det var brutalt… både syster och min bror och mina kusiner håller på med droger - både odlar, säljer och använder (bara min syster förstör sitt liv med det. de andra har fortfarande jobb, pengar, förhållande, dom har fortfarande kontroll - och nej alla blir inte förstörda eller beroende! Jag håller dock inte på med sånt men det känns som att han skulle döma mig för han hatar verkligen knark, jag gör givetvis också det och har inget med det att göra men jag är ganska lättsam med sånt och tar inte det på lika stort allvar som han! Skulle aldrig testa. Men hela min familj har gjort det) Han är inte alls som min familj vad gäller tankesätt eller levnadssätt! Jag och mina föräldrar betalar arbetare, slösar pengar på resor och dyra saker, han gör allt själv, handyman som inte har råd att slösa pengar på det sätt vi gör. Han tål typ inte att man "latar" sig och ligger hemma som arbetslös. Mina föräldrar är förtidspensionerade vilket han har svårt att fatta varför typ. Hans föräldrar är typiskt Svensson som har jobbat hela sitt liv. Har lån på hus traktor bil renovering. vi äger 3 hus och mark med stugor och inga lån. Min pappa har aldrig jobbat mer än några år som restaurangägare och svartjobb inom juridik. Han har ett kriminellt förflutet som knarklangare och har tidigare gjort hembränt, han har numer a alkoholproblem (det är det enda han vet om). Min mamma växte upp utomlands och har hållt på med drogor för kul (inte beroende) och jobba småjobb som servitris barnvakt Bartender. Ingen har utbildning. Han har alltid fått jobba för sina pengar. Han fick aldrig något "dyrt" av sina föräldrar - jag fick en bil för 60000. Jag fick en häst. Osv. Vi är HELT olika! Vi anlita en städfirma och han reagera direkt negativt!? När det inte ens är hans pengar. Jag vågar inte berätta allt. En gång hade vi en advokat hemma ang ett jobb han gör tillsammans med pappa. Denna advokat är väldigt duktig och han studerade som advokat när han satt i fängelse. Bara det reagerade min kille på - Så vad då folk kan inte ändras? Och han fråga vad han gjorde här. Jag sa att jag inte visste men i själva verket ville jag inte berätta.

#36 Jag har inget problem att berätta om allt till vänner som är förstående eller som inte har direkt negativa eller dumma kommentarer som min kille är, hur han reagerar och svarar det är det som gör att jag inte säger allt när det handlar om min familj. Jag berättar mkt men inte allt.

37# man får väll inte odla och sälja droger hur som helst? Isåfall kan jag förstå din pojkväns reaktion på det. Då är det inte bara något man stör sig på. Då är det något som faktiskt är emot lagen.

#38 Självklart får man inte det. Men varför skulle hennes pojkvän reagera på det när det inte är TS som gör det? Han behöver ju inte umgås med dom som gör det.

Däremot hade jag personligen anmält eller tipsat om dessa släktingar till polisen. Drogförsäljning är långsiktigt mord.

39,# nej men hon verkar vara helt okej med att hennes familj håller på med sådant. Och det kan ju skära sig rätt bra om man har en sambo som är helt emot sånt. :-/

Min partner vet nog allt om mig. Det är ingenting jag undanhåller i alla fall. Han kan nog allt om mina tidigare sexpartners osv. Inklusive intima detaljer.

Generellt sätt har jag synen att ju fler som vet allt om mig, desto mindre människor finns det som kan sticka mig i ryggen för något jag gjort. Bra eller dåligt.

Hittills funkar det bra.

Total ärlighet men pö om pö :> JAg berättar oftast det de vill veta och sen mer om det finns mer i samma "genre" men jag häller inte en hink full med ex-quotes of my life" över en kille som absolut inte vill veta något om dem. Jag vill gärna veta, men inte allt för tidigt i dejtandet. Men ja, börjar vi umgås med folk han haft relationer med så vill jag veta sådant, men han måste inte peka ut alla sina kk´s osv.

Min sambo vet om en hel del om mig, han vet om alla mina tidigare sexpartner (dock inte ett ämne jag tog upp, utan han frågade och jag svarade), lite om min bakgrund men inte allt.
Han har mest frågat och jag har svarat, men inte gått in på detaljer eller vad jag har gjort/inte gjort i sexväg.
Det mesta har kommit lite då och då.

Jag vet om alla han har varit med tidigare och det mesta om hans bakgrund, då han är mer öppen om sin bakgrund än vad jag är, eller jag har svårt att berätta om ingen ställer frågor, han berättar rakt upp och ner

Om han frågar något, berättar jag. Det finns ingenting att dölja och jag är nog mer än öppen mot honom. Han vet en hel del om mitt liv, mina djupare tankar och så vidare. Men han är inte speciellt intresserad av tidigare förhållanden. Han vet om allt, men mer djupgående behöver han inte. Jag vet lite om hans tidigare förhållanden också, men inget som jag är speciellt nyfiken på heller. Det som spelar roll är Vi. Och vi lär oss mer och mer om varandra hela tiden. :)

Inga skelett i garderoben. ^^

Jag har inget emot att vara öppen om mitt förflutna, detaljer däremot har jag alltid varit försiktig med för det är privat.. men om han vill veta hur många jag legat med, mina familjeproblem osv osv så får han det bara det inte går in på detaljer :).

I mitt nuvarande förhållande har jag nog berättat allt som finns att berätta.
Kändes rätt att göra så.

min partner vet ALLT vill inte hemligstäpla nått…

Jag berättar absolut inte allt om mina sex-relationer. Det har ingen mer än jag med att göra. Det enda min partner bör veta är att jag är frisk. Ev kan jag svara på då jag förlodade oskulden och med vem, för det är gammal historia.

Vill inte veta det om min partner heller, finner inget intresse i sådant. Skulle han fråga, så skulle jag nog titta konstigt på honom. För vi är vuxna, så det är ganska uppenbart att man har sex. Dessutom om man har barn. Jag lever heller i nuet.

Sedan kanske jag är mer intresserad i fasta förhållanden han haft, för det ger mig mer förståelse i vissa ageranden ev. Men inget ingående där heller. Skulle han aldrig vilja berätta, så hänger jag inte upp mig på det.

Nu bor jag i en medelstor stad, så vi är alla buksvågrar/svägerskor ändå - så en del partners går inte att hålla hemligt. 

#48 ja precis, i ett mindre samhälle blir man varse, vare sig man vill eller inte och får jag veta A vill jag gärna veta B, för annars får fnatasin leka fritt :P Och fantains är ju oftast lite vildare och bättre än vekrligheten.

#48 du låter som min kära mor, hon vägrar prata om sitt kärleksliv före pappa och med handen på hjärtat- jag förstår henne, men ibland hade det varit skönt att hon kunnat berätta så man fått insikt i …ja…"sånt".

Min vet tillräckligt, men jag har ju inte direkt något att dölja :) Jag vet också mycket om hans, men vi har inte direkt gått igenom allt i detalj. 

Skulle han ha ett ex eller liknande i umgängeskretsen skulle jag ju såklart vilja veta det istället för att gå helt oanande! Då hade jag känt mig ganska sviken :/

# 49.

Jag är född i en ännu mindre stad än den jag bor i nu. Och att mamma berättat hon och hennes syrror varit på samma män (dvs jag, min halvbror, kusiner fäder) - känns rätt äckligt att veta.  Mor är alldeles för öppen med sånt. Vissa saker håller man bara för sig själv, utan att stämplas som pryd  t ex för man inte vill veta.

Min mormor därimot känns mer intressant )lite romantiserat), för jag vet att hon hade en kärlek, innan morfar som hon gifte sig med 21 år gammal. Och så har hon sin särbo efter sedan 1974. Och det räcker så för mig.

#51 min mamma flyttade runt en del och jag bor i en storstad nu, även hon, så jag hade gärna hört mer om hennes relationer, kanske inte regelrätt om sexlivet- såklart! men om hur hon gjort i relationer osv. Tills tonåren trodde jag ju att pappa varit hennes "one and only" men sen hittade jag en massa kärleskbrev och förstod att hon även avrit sambo med en kille innan pappa :D Sånt där hon aldrig pratade om. Vi visste allt om mormor, pappa osv men inget om mamma och fortfarande idag- trots att jag berättar massor för ehnne så är hon värsta….hemlig. :D "…det är min ensak" bara för sakens skull :P Nästan så man blir "men vadå har jag FLER syskon där ute eller vad händer?" :)

Nu har jag inte läst alla kommentarer men jag, vi, var väldigt mycket så förut. Inte berättade allt för vi kanske inte ville veta alla detaljer. Vi mådde bra och sådär. 
Så har jag alltid tänkt, att jag inte vill veta allt om hans flickvänner och sånt. 

Sen berättade vi allt för varandra, detaljer och allt. Ja rubbet. Vissa saker var kanske lite jobbiga att höra men herregud. Vilken lättnad efteråt. 

Jag vet precis allt om honom och han vet nog mer om mig än jag själv vet. I detalj. Vi mår bättre än någonsin. Som sagt, det var lite jobbigt första gången att höra vissa saker men ja, nu tänker jag aldrig på något av det som jobbigt. Det känns som om en sten har lyfts från mina axlar som jag inte visste fanns. Har aldrig kännt mig så trygg med någon efter allt detta. Trodde aldrig man kunde må så bra. 

För innerst inne tycker, i alla fall jag, att det är lite ångest att inte kunna säga vad som helst, så att säga, och känna att något kanske kommer att göra honom ledsen eller liknande. Utan vi är helt öppna och ärliga mot varandra, säger allt. Det är en sån lättnad. Även om det är sexrelaterat som har hänt med någon annan kan vi prata om det utan något problem!

Har ett ganska fullt förflutet när det kommer till tidigare älskare. Min sambo vet en del och han vet att antalet tidigare tillfälliga kontakter har varit många och många fler än jag ens minns. Inte stolt över antalet om man säger så. Han har väl fått veta lite mer än han velat. Jag har haft ganska jobbigt och använt sex på ett destruktivt sätt vilket jag behövt prata om och förklarat varför jag är som jag är. Men har inte berättat allt och absolut inte detaljer som 'denna ställningen gjorde jag med din kompis'. Nu har jag bara varit med en enda som i samma umgängeskrets som han. Jag vet typ allt om hans tidigare. Jag är nyfiken av mig och han var väldigt oerfaren när han träffade mig.

Jag var 16, nästan 17 när jag träffade mina barns far, vi kom att leva ihop i 24 år. Efter honom träffade jag en ny man som blev min partner i 2,5 år, det var ett jobbigt förhållande med misshandel odl. Den partnern jag har idag är medveten om mitt förflutna, då jag är vädigt reserverad mot män idag, så var jag tvungen att berätta om mitt ex som misshandlade mig, för att han ska förstå, varför jag beter mig på ett visst sätt i olika situationer. Tillfälliga sexrelationer har jag iof inte pratat om, men de är inte så många så det är inte heller nått att ta upp

För mig har det varit viktigt att känna till min partners bakgrund och han min för att vi ska kunna förstå varför den ena agerar som den gör och vice versa. Det har i detta fall varit väldigt positivt eftersom om jag inte känt till hans bakgrund hade jag förmodligen varit mindre tålmodig vid vissa områden och kanske inte haft en så bra relation som jag nu har med honom idag.

Tja jag vet en del om hans senaste ex eftersom hon kommer på tal rätt ofta. Folk frågar oss hur vi träffades och då blir det att hon kommer upp ibland. Tja, ganska lång och tråkig historia hehe. Sen pratade vi nog en del om det i början så jag vet lite grann om tiden mellan exet och mig, men inte speciellt mycket.

Han vet ganska mycket om mina ex eftersom det är lite svårt att prata om mitt förflutna utan att nämna dem. Han tycker jag har jättemånga, men egentligen är det mest för att jag inte haft mycket tid där jag inte haft pojkvän. Alltså tre seriösa förhållanden innan honom är väl inte så många tycker jag. Fast han vill helst inte höra så jag berättar inte.

Fast sen finns det ju andra saker i mitt förflutna som han bör veta, och de vet han också. Liksom det finns saker i hans. Vi vet det viktiga om varann om man säger så.

Han vet jag levt 'vilt' men inte hur vilt. Han vet att jag råkat ut för en del konstiga o jobbiga saker men han vet inte exakt vad. Jag vill inte att han ska veta allt om mitt förflutna för det e just mitt förflutna framtiden har jag med honom

Det är samma här, jag har haft en hel del partners (jag är 22år) och det vet min partner, han vet dock inte hur många. Han vill heller inte veta, jag skulle heller inte vela att han vet de då jag är rädd att han ska se på mig annorlunda. Jag skulle dock absolut berätta om det var så att han absolut ville veta.