Enklaste och svåraste är väl att helt enkelt säga att du tycker hon tar för mycket tid och energi från dig.

Att ducka löser inte problemet i längden (väldigt lätt att säga, svårare i verkligheten). Men en "vän" som bara pratar om sig själv är inte en riktigt vän tycker jag, snarare en bekantskap eller liknande.

Det är ju det som är grejjen, att jag skulle aldrig kunna säga detta till henne…är för feg och konflikträdd helt enkelt. Förstår att det inte löser problemen i längden men jag förstår ändå inte hur hon kan vilja träffa mig när jag beter mig som jag gör mot henne….

Nästa gång hon vill ses så ljug inte utan svara att du inte har lust att ses eller inte känner för att träffas.  Tycker inte du behöver komma med någon uttömmande lång berättelse eller ursäkter och detaljerade förklaringar, men det är inte schysst heller att inte vara någorlunda ärlig. Du har ju inte lust att ses!?

Om du inte vill/vågar säga exakt som du känner (att du vill bryta kontakten) så är ju alternativet att träffa henne och sedan när hon börjar med sitt klagande om hur jobbigt allting är, och att bara prata om sig själv,, så säger du vänligt

"Skulle vi inte kunna prata om något annat. Jag tycker det är lite jobbigt när du alltid pratar om saker på ett negativt sätt. Alltid klagar du ju på något. Jag vill ju att vi ska ha trevligt när vi ses. Som det är nu så pratar du bara om dig själv hela tiden"

Hon kommer säkert att bli sur. Men kanske förstår hon ändå och ändrar attityd? Skulle du vilja fortsätta träffa henne ibland om hon inte bara pratade om sitt och sina problem?

Men om du känner att ni inte har något gemensamt längre och egentligen inte vill träffa henne så är det klart att hon bara pratar om sig själv när ni ses då jag antar att du inte är så pratsugen ^^

men till problemet. Jag tror att det skulle vara lättast att helt enkelt sluta svara när hon ringer eller smsar. Bara sluta svara.

Men det rakaste och bästa sättet är såklart att säga till henne att u inte vill ses mer. Du kan ju ringa henne och säga det om du inte känner för att göra det facetoface såattsöga.

Om du inte vågar säga det, kan du våga skriva det? Konflikter har du ju redan nu eftersom hon bråkar om att du aldrig ringer.

Hon verkar väldigt omogen för övrigt så hon kanske aldrig kommer förstå om du inte säger det.

Omogen vet jag inte, men inte så insiktsfull eller helt enkelt en annan uppfattning av er relation än vad du har. Har hon inga andra vänner att umgås med, då hon ändå väljer att umgås med dig, en person som inte uppskattar hennes umgänge (menar att hon borde ju känna av det, tycker man).

Tycker du får biffa upp dig, konflikter är alltid läskiga men ibland måste man våga stå på sig och du föddes inte sån, du kan lära dig att hantera en konflikt som du (iomed denna tråd) vet är oundviklig. #4 gav ett bra råd som dessutom kan ändra relationen till något positivt, som värst- avsluta den helt :)

Det där känns som typiska tecken för en form av socialt funktionshinder. Väldigt tydligt om man vet vad man ska kolla efter, tex så är dom inkapabla att känna igen signaler som för en "normal" person är tydligt. Detta bidrar till att personen ifråga har problem att känna "bekräftelse" och överkompenserar det genom att köra på som en ångvält. Din vän kommer inte kunna tyda dina signaler så säg som det är om du vill bli av med henne. Om det är så du känner är det bäst för er båda, tänk dig in i hennes situation, hade du velat ha en "vän" som du tror gillar dig men som egentligen inte alls vill träffa dig?

Jag tycker man ska vara ärlig även om sanningen svider. Man kan ju säga saker på olika sätt och behöver inte vara otrevlig för det.

TS, bit ihop och bete dej som den vuxna du är! Berätta hur du känner inför henne och er relation, eftersom ni varit nära vänner borde hon väl ändå vara värd det?
Hon förtjänar att slösa sin tid på någon bättre vän än dej :)

Krusidullan, när din vän ringer, var ärlig, antyder du då till henne att "Jag vill träffa dig men jag har inte tid!" För då blir det omöjligt för henne att fatta signalen. Menar att du måste ju säga något i form av en lögn om du är konflikträdd för att hon ska bli *glad* igen.

Sållar mig till skaran som säger att du ska vara ärlig. Det är fult att försöka bli "av med en vän" på det viset som du gör.

Nog är det ju bäst att vara ärlig, men jag har då aldrig varit med om att vän "gjort slut med mig". Liksom sagt att "Jag vill inte träffa dig längre!", gör folk så? Jag tycker det är en jätteknepig sitatuion utifrån det jag läser och aldrig skulle jag ringa upp en gammal vän och säga att jag inte vill vara vän med henne längre. Talesättet att man glider ifrån varandra passar väl bra. Så det kanske går att säga.

Men annars förstår jag inte hur ni kan tycka att det är så enkelt och självklart att säga att man inte vill vara vän med någon längre. För det handlar ju inte om vad jag förstår att TS vill vara vän med henne om hon ändrar lite på sitt beteende, utan hon känner helt enkelt inte att de har något gemensamt längre.

Det hjälper ju kanske inte kompisen att säga saker hon stör sig på hos henne, och att hon sedan verkligen tar åt sig och ändrar på sig, om hon ändå inte vill fortsätta träffas… Blir ju rätt fult gjort det tycker jag. Som att luras.

fortsätter du med ursäkter hela tiden försöker vissa tills du kan. SLUTA LJUG OCH SÄG SANNINGEN. Inte schysst att hålla på som sig det är inte alla kul eller Snällt på något sätt. Gud vad jag avskyr att bli behandlad på det viset. Fast jag brukar fatta vinken och det är ju inte kul och då glider man ifrån varandra. Ärlighet är bäst. Jag tål hellre sanningen i mitt ansikte än att folk ljuger med fjantiga ursäkter. Visst ibland fattar man vinken jag hade gett upp om det hade gått så många månader som det har gjort nu (för jag hade inte sett dig som en bra vän - och du vill ju inte heller vara en vän för henne :)) men jag ger inte upp i första taget om jag verkligen trivs med personen och känner att "hon inte har tid" verkligen är sant men oftast har det handlar om avståndet. Vissa förstår inte vinken när det gått så lång tid och känner inte det bristande intresset från den andra personen och då får man nog tala om för dom hur det ligger till. Att man inte har något gemensamt. Vill du inte försöka heller? Alltså säga till henne att du inte gillar att hon bara pratar om sig själv eller problem och att ni kanske ska göra något annat eller iaf prata om annat x) Kort sagt alla förstår inte - eller kanske inte VILL inse och försöker i hopp om en förändring. Hon kanske inte har så många andra vänner?

Lyssna inte på de andra för de har ju fel. Klart att du ska undvika henne, låta bli att svara i telefonen, gömma dig bakom pelaren i köpcentret och försöka att inte prata med de hon pratar med. När hon väl får tag i dig ska du ju ha en lista med massa ursäkter nerskrivna som är troliga, och dessutom slipper du ju säga att du ska donera njurar mer än en gång för det är ju inte sannolikt. Om ett par år har hon säkert förstått vinken eller flyttat till Gambia för att odla potatis. Du behöver ju bara ha ont i magen fram tills dess och allmänt låta massor av din energi gå åt till att undvika henne hellre än säga vad du tycker en gång och sedan vara klar med det. Eftersom karma fungerar kommer du dessutom framledes få en ny vän eller partner som gör precis samma sak emot dig så då får du ju nöjet att se myntet från den sidan med. Bara fördelar med detta tillvägagångssätt.

Så nu när vi fastställt detta så kan jag säga att jag hade en "vän" som tog all min energi och förstörde för mig inför andra hela tiden. Jag får erkänna till min stora skam att jag valde samma väg som du har och försökte låta bli att svara i telefonen osv. En dag fick jag nog och sa som jag kände att jag såg ingen större mening att träffas för det gav inte mig något, och även om det kändes hemskt i det ögonblicket så var det så enormt befriande efteråt och personen hörde inte av sig igen. Några år senare blev jag vän med en annan person som alltid var negativ och mådde ruskigt dåligt och jag lyssnade och gav råd. Idag säger hon att utan mig hade hon inte funnits för det var väldigt illa, fast länge höll hon en negativ livsinställning varje gång vi träffades och sa aldrig något positivt i hennes liv. När jag själv hamnade i livskris bad jag henne att sluta prata om det negativa och sa att ville hon träffa mig fick hon bara säga positiva saker. (se, jag lär av mitt liv). Idag är hon min bästa vän utan tvekan och vi träffas och gnäller av oss ibland men oftast pratar vi om drömmar och framtiden i positiva ordalag. Dina val är att vara öppen och ärlig och må bra efteråt eller att smyga i det dolda och må dåligt. Alternativet om du känner att ni har något som skulle kunna funka be din vän att sluta klaga och vara negativ annars träffas ni inte. Ditt liv, ditt val.

Men vilken tragisk tråd. Allvarligt

"Hur blir man av med en "vän""

Jag hade inte velat att nån av mina vänner som jag tror är min vän egentligen bara låtsades fast den egentligen inte vill ha med mig att göra. Fyy att behandla sina vänner eller fd vänner på det viset.

Om nån av mina vänner hellre vill bryta kontakten med mig så säg det då! Hellre än att hitta på tusen ursäkter att slippa träffas, eller att strunta i att svara telefonen och aldrig ringa upp, eller att gå en omväg för att slippa möta mig. Det är fegt!

Alla här verkar tycka att detta är en superenkel sak att bara säga att jag vill inte vara vän med dig längre, då kan jag ställa följande fråga, hur många av er som skriver detta har gjort det själv? Det är skillnad på att tänka sig in i en situation och då känns det man skulle göra som ett självklart enkelt sätt och att faktiskt vara där och göra detta "superenkla" som ni påstår detta skulle vara…

#17 Vem har skrivit att det är superenkelt?
Det handlar inte om att det är enkelt, däremot är det det raka och ärliga sättet.
Du behandlar ju henne som skit.

Det är inte lätt, men man får göra rätt för sig anser jag.

#17 haft vänner jag helt enkelt förklarat för att vi inte går ihop, men ärligt har jag sällan haft vänner som fortsatt hänga efter mig om jag inte fortsatt höra av mig- det rinner oftast ut i sanden, även vänskaper jag uppskattar- men man har inte alltid tid att umgås med en massa folk- Har även avrit med om att vänner "subtilt" försökt avsäga sin vänskap med mig (hänt en gång) och då blev man mest förvirrad och slutligen sårad när han sa det rakt ut. Men det gick över fort! Det jobbiga var då att man kände sig lite skamsen att få höra det efter all tid och energi man lagt ner i sin vän, att man veklrigen försökt engagera sig så har människan med mening undvikit mig för han vill inte umgås (ville vara vän, höras ibland- men inte umgås),

Så ja, efter att ha avrit på "andra sidan" så är det lite osm att dra av ett plåster- ont kommer det att göra vilket som, frågan är om man gör det snabbt och enkelt eller långsamt och utdraget. Plågsamt blir det vilket som, nämligen.

Har själv aldrig varit i behov av att säga upp en vänskap på det sättet. Personer jag känner att jag inte funkar med försöker jag undvika bli vän med (har nog blivit lite FÖR bra på det, men det är en annan historia) . Men visst, personer kan ju ändras med tiden, åt båda håll. Bara för att man börjar som goda vänner så är det tyvärr ingen garanti för att det fortsätter så. Men det kan ju också vända åt andra hållet. Ibland kanske det är värt att hålla fast vid den där lite udda och tråkiga kompisen som inte verkar tillföra något till ditt liv, vem vet vad som händer längre fram?

Jag har däremot varit på andra sidan och varit den som fått ta emot ett sådant trist besked. Det var inte särskilt kul kan jag säga, speciellt inte eftersom det var den enda "riktiga" vän jag hade just då och jag dessutom var mitt inne i en personlig kris. Jag fick heller aldrig veta riktigt varför. Än idag har jag väldigt kluvna känslor för den här personen. Å ena sidan har jag en viss respekt för att hon var ärlig mot mig, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig djupt sviken och ratad som person. Jag känner mig besviken för att hon inte var beredd att anstränga sig för att behålla vår vänskap. Vi har iofs inte träffats sedan den "incidenten" så jag vet inte hur jag skulle bemöta henne, men hon har tyvärr fallit en del i anseende hos mig.

Tyvärr riskerar du nog att få ett liknande omdöme av din vän om du säger upp vänskapen. Men samtidigt är det som de andra säger också taskigt att hålla på att ljuga och gömma dig för att hålla din kompis på avstånd. Det handlar om att välja mellan två ganska dåliga alternativ, de är båda ganska taskiga. Frågan är vilket som är minst taskigt? Jag skulle helst förespråka att ni försöker förbättra er relation på något sätt, men då måste du själv känna att det känns värt att försöka. Jag får intrycket av du inte tycker det, och det kan ju bara du bestämma.

TS tycker inte du är dålig för att du gör som du gör, är själv konfilkträdd så förstår att det känns som ett helvete att behöva säga det rakt ut, dock har jag inget bättre råd än de andra än att det är just det som är det bästa alternativet.

Sen tycker jag du inte ska ta åt dig av att du skulle vara en dålig vän eller att hon inte är förtjänt av hur du behandlar henne.  Det är bara att konstatera att det är en energitjuv du har att göra med och sånna ÄR svåra att bli av med, inte ditt fel och inte hennes heller. Bara en väldigt taskig situation.

Aldrig förtsått konceptet energitjuv då folk agerar olika med varandra, därför ser relationer olika ut och Ts väninna förtjänar knappast att bli behandlad dåligt bara för att hon upplevs som en energitjuv- men att inte längre vilja umgås är inte att behandla någon dåligt.

JAg ser konflikträdsla som ett stort problem här i världen (menar inte att folk ska bråka till vänster och höger om allt och inget) för det gör att saker sällan reds ut eller blir lösta. :(

Att göra slut med en vän är ju galet mycket svårare än att göra slut med en partner. En vän har man inte samma "skyldigheter" gentemot och då kan folk undra varför det är så jobbigt att vara lite trevlig då och då och umgås. Jag förstår absolut ditt dilemma och det är inte lätt att säga rakt ut. Jag tror att de flesta helt enkelt slutar höra av sig till folk man inte vill umgås med längre och nu när det inte funkar blir det konstigt och svårhanterligt. Då läser hon inte sociala signaler speciellt bra.

Tycker folk verkar lite väl negativa mot TS… Visst, det är inte så snällt att inte säga precis som det är, men är inte heller spec snällt av "vännen" att inte försöka läsa av situationen och klänga sig fast. Jag har själv asperger och har ganska svårt att läsa av andras signaler men jag ser inte det som en ursäkt. Där är det jag som måste lära mig och bli bättre så att andra slipper lida…

Men till TS, du tror inte att du kan linda in det på nå fint men tydligt sätt annars? Ifall ni tex skulle träffas och gå ut och fika, så kanske du kan säga något i stil med detta:

"Du, jag tror inte det här fungerar längre… Jag vill inte göra dig ledsen men det känns som att vi blivit för olika, jag vill inte prata om samma saker som vi alltid pratat om, mycket har ändrats sedan gymnasiet."

Ja, det blir lite göra-slut-tal över det hela men jag tänkte att det kanske inte känns lika sårande om du säger att det är du som ändrats i en annan riktning. Då blir det inte som att du skyller på henne.

#24 Nu är det inte alla som har förmågan att läsa av och förstå sådant, som du ju själv vet. Är man då inte medveten om att det finns ett problem kan man inte gärna göra något åt det heller. Därför gäller det att man är rak.

Uppenbarligen förstår inte denna person TS avhyvlingar, således är det upp till TS att antingen fortsätta bete sig som hon gör, eller vara rak och få ett slut på det.

#25 och TS: Javisst, därav att jag frågade om hon inte tror att det finns något snällare sätt att säga det på än "f*ck you, jag gillar inte dig längre!". Ville bara påpeka att allt inte endast är TS fel, det är delvis även "vännens" även om denna är på detta viset pga en svårighet.

Jag vet om mina problem, och vill försöka undvika att andra mår dåligt av dem, och därför ber jag mina bekanta påpeka saker jag missar och att vara extra tydliga just för att slippa sådana här situationer där jag tröttar ut folk. Dock måste ju någon tala om för en att man har dessa problemen först… Vilket, om TS har otur, kommer bli hennes uppgift. Men kan kanske visa sig att folk sagt detta till "vännen" förr, och att denna förstår vad det är den gjort ifall den får en tydlig vink och därmed inte blir arg på TS.

Men säga något borde TS, frågan är bara hur utan att det blir allt för mycket drama över det hela.

#26 Kan tyvärr inte se att det är vännens fel. Säger man inget så kan man inte vänta sig att folk förstår.

#27 Om du läser igen så ser du att jag skrivit detta "Dock måste ju någon tala om för en att man har dessa problemen först… Vilket, om TS har otur, kommer bli hennes uppgift.".

Dock är jag en sådan som anser att det är folks fel att de gör fel, även om de inte vet om det. Ifall jag misshandlar någon kan inte jag stå i rätten och säga att jag inte visste att det var olagligt och sen få gå hem. Visst, jag kanske inte hade den blekaste om att det inte är ok men det kommer inte påverka något. Jag har fortfarande sårat någon annan.

Men nu har personen inte sårat TS? Så hur är din jämförelse relevant?
Det handlar helt enkelt om att TS inte sagt som det är. Den andra personen gör inget fel, den vill bara vara med sin vän.

Hur du kan tycka att vännen gör fel kommer  jah nog aldrig kunna förstå.

", men är inte heller spec snällt av "vännen" att inte försöka läsa av situationen och klänga sig fast."

JAg misstnker ju att vännen säkert har problöe med just detta- dvs inte är medveten om det och därför inte direkt gör det med mening. TS är däremot medveten om sin "konflikträdsla".

#29-30 Om "vännen" får TS att må dåligt och sätter henne i en trängd situation så anser jag att "vännen" sårat henne. Visst, TS sårar tillbaka men försöker hitta en lösning på sitt problem. Försöker inte änglaförklara TS eller skylla allt ifrån henne, bara se det från flera håll.

Jag kan inte se att det endast är TS som gör fel nämligen, umgås man med folk anser jag att man ska försöka anpassa sig så att båda trivs vilket "vännen" inte verkar göra, vare sig hon vet om det eller inte.

Visst, TS har inte hanterat situationen med bravur men om jag ska vara ärlig så tror jag de flesta skulle köra med distanseringsmetoden först och när den inte fungerar bli ganska ställda.

#31 Som sagt, kan inte se det på det sättet.

#31 sårar någon en så bör man ju kommunicera detta, iså fall rä de tju ts fel som inte kommunicerar med vännen, lika gärna. Blir ett moment 22 det där. I mina ögon är Hera helt rätt ute i sin analys. Men vi ser alla olika på saker. Jag har varit på båda sidorna och även när jag varit less på en bekant, helt ärligt- så ahr jag aldrig beskyllt den personen-om denne inte varit regelrätt elak och vidrig mot mig.

Vissa passar man inte ihop med, många har problem med att läsa signaler (och att kommunicera dem). Bra att du tar ansvar för dina problem men det känns soma tt du samtidigt tar på dig en allt för stor bit, sen vet jag inte ens om det har någon betydelse för detta. Den här tjejen ebhöver inte ha AS för att ha problem att förstå subtila hintar.

Distansieringsmetoden fungerar inte om personen man försöker ta distans ifrån inte förstår det :) Själv tar jaginte distans från folk men folk upplever det så ;) JAg är bara dålig på att hålla regulär kontakt…jag ogillar att folk tolkar in saker i vad jag gör- som inte finns där.

'TS är inget MONSTER ;) Men om Ts vill gneomföra och få ett slut så har hon fått tips på sätt att göra det..

@Krusidullan: Jag vet inte hur gammal du är nu men om man kommit över tonårstiden så har jag väldigt svårt att se hur man kan försvara ett sådant beteende som du beskriver, dvs att du inte rakt ut och på ett ärligt sätt kan säga till din fd vän att du inte vill ha kontakt längre.

Jag håller med i att det är märkligt att din fd vän inte förstår dina "signaler" som då består i att aldrig själv komma med förslag osv men kanske är det så att hon ändå hoppas då ni var bra kompisar under flera år.

Jag ser ju inte att någon av er mår bra av en sådan situation, du känner dig "tvingad" att träffas verkar det som och din fd vän är säkerligen besviken och ledsen över dina ständiga dissningar. Jag kan förstå om man inte ringer upp och säger att "vi ska inte träffas mer" men ett mail eller ett sms borde ju den här personen vara värd?

Även om jag håller med i att hon verkar vara negativ och självcentrerad när ni väl träffas och det säkert kan vara en relevant anledning till att inte vilja ses mer så borde man ha så pass mycket omtanke om en annan människa att man ändå kan säga sanningen.

Vad kan hända egentligen? Om hon får beskedet och sen kanske sms-"bombar" dig ett tag, det är ju bara att ignorera. Om du säger sanningen till henne på ett trevligt sätt utan att peka på alla hennes brister utan istället säger hur du själv känner, att du fått andra intressen eller andra önskemål om hur vänskap ska vara så behöver du ju så att säga inte "strö salt i såren" hos din fd vän.

Jag tycker det finns alldeles för många och relativt enkla sätt att avsluta en vänskap på, det enda hindret som jag ser det är väl att du själv vill undvika än mer dåligt samvete än vad du redan har genom att definitivt avsluta det hela.

#34 TS har gått ur iFokus. Det ser du genom att hennes nick har klamrar runt sig.

#35 Vad synd, jag hade tänkt fråga om TS om hon försökt förbättra sin vänskapsrelation innan hon bestämde sig för att den var helt åt h-vete.

Ja det hade varit intressant att veta.