Jag skulle fråga mig: Vill jag gå dit, kommer jag att ha roligt, kommer det att bli trevligt? Om ja så skulle jag gå, om nej så skulle jag inte gå.

@1: Så det skulle inte spela någon roll att du vet att det inte skulle bli nån träff med dig och denna personen som bjöd om de andra inte redan tackat ja?

#2: Nej, det skulle jag inte bry mig om om jag trodde jag skulle få roligt.

Det kan vara så att den här tjejen är osäker i enbart ditt sällskap. Bara för att man umgås i en grupp och det fungerar bra så betyder inte det att man fungerar bra på tu man hand. Hon kanske känner att ni inte har så mycket gemensamt, eller så känner hon att hon har svårt att driva ett samtal framåt och kanske du också har det så kan det vara en svår kombination, eller att hon inte känner dig lika väl, eller själv bara är jäkligt osäker.

Tycker du det är kul med det här gänget och tror att du har roligt där, så ja då tycker jag du ska gå. Om inte, så nej då kan du låta bli. 

Jag har själv varit i din sits många gånger. Personligen har jag stört mig på det och gått därifrån, vilket jag ångrat många gånger för jag har uppskattat dom andra i gänget.
Det är bara i en situation som jag var glad att jag gick men istället önskar att jag gick tidigare, och det var när "ledaren" (hon som alla lyssnade på) inte gillade mig för efter lite tid så fick hon alla vända mot mig. Lite ledsamt eftersom en av tjejerna var en riktigt god tjej och vi hade lite avlägsen kontakt även efter det.
Annars har jag accepterat att jag är en människa som sällan blev bjuden först under uppväxten.

Vi har ett tjejgäng, och där gör jag ibland som din kompis. Vi fungerar alla jättebra ihop, men det är en tjej jag liksom inte helt "klickar" med på tu man hand. Vi umgås verkligen jättebra i grupp och hon är jättehärlig som person, men att bara vara vi två fungerar inte en hel kväll t.ex.

Ni är väl inte så nära och bekväma på tu man hand som hon uplever att ni är tillsammans som grupp. JAg har ett sådant tjejgäng där jag kan umgås med alla på tu man hand men vissa av dem skulle jag inte kunna umgås med speciellt ofta, andra skulle jag kunna hänga med dygnet runt känns det som för vi är så pass lika i värderingar och beteende (FÖR lika är ju int eheller bra).

Jag har en väninna som brukar bjuda in på sådana här saker och hon vill helst inte "bli ensam" med någon av de andra tjejerna, utan helst att alla kommer- eller t.ex jag. Det respekterar jag. Men jag missförstod kanske ditt problem, du kände dig kränkt för att hon inte frågar om tidpunkten är lämplig för dig med, utan helt utgår från de andra tjejerna i umgänget?

Ett kompisgäng är ju ibland så…en del kommer bättre överrens med varandra än andra även om alla som grupp har kul tillsammans och så. Jag kommer överrens med alla, blir glad av att träffa och prata med dem. jag bryr mig- men av 5 tjejer så är det som sagt bara en av dem som jag känner att jag har så pass mycket gemensamt med så att vi umgås  en del även på tu man hand. Hon upplever det på liknande sätt, men umgås gärna som grupp med de andra, efterosm manhar trevligt ihop. Så det handlar om att man vill uppnå en viss gruppdynamik.

Men allmänt ser jag ingen vits med att analysera sånt där, så länge du är glad och har trevligt med dem så är det väl skit samma om vem som bjöds in först eller sist?

@4: Ok, intressant att höra att någon mer varit i samma sits. Jag tycker att det till del är så att man ska gå efter om man tror sig få trevligt eller inte men samtidigt är det ju lite av en humörsänkare när man inte vet varför den här personen frågar mig först efter att hon frågat de andra.

På ett sätt känner ju jag att det då är bättre att denna person träffar de andra två som hon verkar gilla bättre och jag å min sida träffar de andra två när hon inte är med. Dock är ju detta svårt att genomföra i praktiken då det alltid blir så att man frågar "alla" för att det annars blir uppenbart att man utesluter någon och det lätt blir bråk.

För min del är det nog också så att kan man umgås i ett "gäng" med en viss person så ser jag det som lite konstigt att man sen är så främmande inför den här personen att man inte vill riskera att bara jag kommer. Dvs att hon frågar mig samtidigt som övriga och så råkar bara jag kunna, vilket verkar vara det hon nu försöker eliminera genom att fråga mig först efter att hon vet att de andra två kan komma.

Ni borde fråga "vill nån hänga med på bla bla" Sen får alla säga vilka datum de kan, så gör ni det på det datum som passar flest. Jobbiga med en grupp är att få det att passa alla, speciellt om någon har barn, eller jobbar mycket på kvällar/helger osv. Att inte söka milimeterrättvisa men ändå på något sätt göra det så rättvist och demokratiskt som möjligt.

Jag skulle inte brytt mig om jag blev tillfrågad sist efter att det är klart att de andra också kommer. Därför att jag förstår att inte alla trivs att vara själv med mig. Jag känner mig själv bra och vet att jag är tystlåten och har svårt att driva samtal framåt om det bara är jag och en till. Jag trivs bättre i en grupp på 3-5 st, då blir det inte så uppenbart att det blir tyst om inte jag håller låda 50% av tiden.

Min sambo är ett undantag. Han är jag gärna själv med och håller låda för ;)

#7 Det är bara en humörsänkare så länge du hänger upp dig på det och tillåter det att vara en humörsänkare. För troligtvis är det bara ditt humör som sänks av det.

Det är lite av ett ställningstagande (och det är det jag pratar om i #4) antingen tar man åt sig och då kanske det är på sin plats att prata med tjejen ifråga om det eller till och med tackar nej. Eller så låter man sig inte sänkas av det utan skiter i hur osäker den här tjejen är och sträcker på dig för du har kul ihop med gänget ändå.

Om du hellre vill umgås med bara dom två andra så är det bästa att ni alla 4 sitter ner och pratar om det. Absolut inte bara bjuda två av dom utan att prata med en 3dje och absolut inte bakom ryggen på den 3dje.

Det är ganska trångsynt att inte se att två personer kan ha svårt att umgås utan övriga gruppen. En grupp förändras hela tiden beroende på vilka och hur många som är med i den. Kommer det en 5e person så kommer er grupp att förändras, likväl så fungerar gruppen på ett annat sätt om ni bara är 3 per. Självklart fungerar gruppen annorlunda om ni bara är två personer. Om det dessutom råkar vara så att ni två inte har så mycket annat gemensamt än era kompisar, eller att ni två båda två är lite osäkra och har svårt att föra ett samtal framåt så kan det vara ganska påfrestande att umgås utan övriga gruppen. 

Om du tittar på hundar som också är flockdjur så kan det för två tikar vara fullkomligt problematiskt att umgås på egen hand, speciellt jämnåriga/jämnstora/jämnstarka. Men när det kommer in ytterligare en tik som "håller ordning" (kanske något år äldre, lite större, lite starkare) och visar vägen genom lekarna så kan plötsligt alla tre leka och ha jättekul ihop. Det är precis samma med människor, fast vi går inte så mycket efter fysisk styrka eller storlek utan snarare efter psykisk styrka och storlek, dock går vi ofta mycket efter ålder.

#8 Jag tror inte det är tiden som är problemet för TS utan det faktum att en av tjejerna inte verkar vilja umgås med henne på tu man hand.

#7: Om det sänker ditt humör så får du ju inte roligt, och då väljer du att inte gå.

Jag har stor förståelse för beteendet, för jag klarar själv dåligt av att vara på tu man hand med någon utom min partner.

Oj så mycket du funderar och analyserar tänker jag. Vad spelar det för roll om hon frågat nån annan eller inte före eller efter dig?  Gillar du att umgås med de som ska komma och är du sugen så gå dit och fundera lite mindre 🙂

@8: Ja, så tycker jag också att det borde gå till men det gör det inte. Jag vet ju såklart att om jag nu säger nej till den här inbjudan så kommer personen som bjöd inte att ändra på datumet och heller inte anstränga sig nåt speciellt för att hon och jag ska ses vid ett annat tillfälle.

Spontant så känner jag inte att jag vill gå men då de andra vet att jag dels inga andra direkt har att umgås med och heller inte har helgjobb eller liknande så är det ju svårt att hitta en bra anledning utan att ange den riktiga.

Jag har dessutom tagit upp det här förut men det är ju tydligen inget som respekteras trots att vi alla är i 30-års-åldern, inte på något slags tonårsstadie.

@5: Nej, det är ju olika hur man ser på det. Förstår din motivering där men då jag inte är mycket för vänner som är mer ytliga, vilket jag personligen ser det som om man inte kan umgås på tu man hand, så blir det svårt att köpa en sån motivering i mitt läge med den här personen som nu bjudit.

Är liksom inte typen som själv drar ihop lite alla möjliga som man egentligen inte skulle träffa för en fika själv t ex, då känns det mer som bekantskap och inte vänskap. Men det är såklart olika från person till person.

@6: För mig är nog ändå utgångspunkten att man beter sig rakryggat och schysst rakt av och min personliga uppfattning när det gäller den här personen är inte att hon gör det när hon upprepade gånger frågar mig sist.

Jag tycker då inte att det spelar någon större roll att man så att säga "klarar av" att umgås och ha hyfsat trevligt, det blir ändå inte äkta som jag upplever det.

Som du skriver så är det också så att tiden och dagen ju automatiskt styrs av vad de andra två tycker först och främst då hon ju frågar dem först. Om jag inte kan, då är det ju inte så att hon som bjudit anstränger sig för att hitta ett annat tillfälle sen utan då träffar hon ju bara de andra två.

Jag kan tycka man kan ignorera en sån sak om det sker nån gång sådär men då det är så enkelt att om man nu bjuder via sms skicka ett och samma sms till alla vid samma tidpunkt så ser jag det som beräknande och oschysst att så uppenbart prioritera mig sämre än de andra.

@9: Ja, det är ju en sak, i mitt fall är jag inte tystlåten utan beter mig ungefär på samma sätt med hon som bjöd enskilt och när vi alla ses. Det är alltså inget problem att ses bara på tu man hand.

@10: Ja, det har du rätt i, de andra lär ju inte bry sig om jag tycker det är oschysst då det bara är jag som behandlas på detta sätt. De har ju sitt på "det torra" så att säga.

Jag förstår absolut det du säger om gruppdynamik osv men det hänger också på värderingar kring vänskap. Som jag ser så är jag egentligen inte alls intresserad av att umgås med personer i grupp om de inte anser att de känner mig så väl och gillar mig så pass mycket att de även kan tänka sig att träffas på tu man hand. Men det är såklart olika från person till person.

Det här med att ha svårt att föra samtal framåt stämmer dock inte, jag har inga problem med att umgås med någon av dem på tu man hand.

Det du skriver i kursiv stil om att tiden inte är problemet utan det faktum att hon som bjöd inte verkar vilja umgås med mig själv, det är precis så det är.

@12: Ja, det kan ju tyckas och det stämmer ju också till del men då man blir utsatt för ett sånt beteende flera gånger så börjar man ju undra. För vissa spelar det säkert ingen roll och då är det ju ok och man väljer att gå dit ändå. Men för min del tycker jag det är att bara halvhjärtat vilja ses, ungefär som att bjuda för att inte utelämna mig när hon egentligen främst är mån om att de andra kan komma.

TS, är detta ditt huvudsakliga "gäng"? Har du någon bästa vän eller att du står närmare en specifik i gruppen?

#17 Jo men jag förstår hur du menar. Visst kan det vara så att du inte tycker det är okej. Men då har du ju din värdering och där har du ju också ditt svar.

Då får du antingen sitta och "pina" dig igenom dagarna med det här tjejgänget så som konstellationen ser ut idag. Eller så får du göra något åt det. Antingen pratar du med den tjejen det gäller, eller så pratar du med hela gruppen. Antingen kommer ni fram till varför hon gör som hon gör (hon kanske inte tänker på det, vem vet?!) och kan lösa det eller så kommer ni fram till hur ni vill umgås med era gemensamma vänner utan att behöva umgås med varandra. Eller också så bryter du med henne och riskerar att förlora hela gruppen (vilket du iof gör oavsett när du gör ett sådant ställningstagande, det är inte säkert att dom andra tycker det är okej av dig att göra det).

Men då måste jag också fråga, trots att den här människan verkar ha svårt att umgås med dig på tu man hand, får du inte ut något positivt av henne när ni är i grupp?

Vill bara inflika att jag tycker verkligen inte du ska tacka ja.

Du skriver ju i #13 : "Spontant så känner jag inte att jag vill gå men då de andra vet att jag dels inga andra direkt har att umgås med och heller inte har helgjobb eller liknande så är det ju svårt att hitta en bra anledning utan att ange den riktiga."

Om du spontant inte vill gå så ska du givetvis tacka nej. Och jag tycker inte alls det krävs någon förklaring till att du inte vill närvara. Det räcker faktiskt med att säga att du inte har någon lust att ses (om du inte hellre vill säga sanningen förstås)

Annars i övrigt kan jag tycka att det kvittar vem som tillfrågades först osv men eftersom det har betydelse för dig och att du spontant då inte vill gå så tacka nej!

Tycker att du överanalyserar ordentligt. Det finns människor jag gärna umgås med ensam och det finns människor jag gärna umgås med, men inte ensam. De jag gärna är ensam med är några få riktigt nära vänner, annars vill jag gärna ha fler personer med, inte sagt att jag på ngt sätt ogillar personerna, men det är inte helt bekvämt på tu man hand.

Har ett gäng vänner, och som #5 så går jag ihop med alla jätte bra, utom en. Så jag frågar hellre min syster (som är med i "gänget") och de andra före henne.. min syster är den som går bäst ihop med denna person som jag frågar "sist". För jag har inte något gemensamt med henne, och jag umgås inte med henne själv utan det är alltid någon annan med. Men sen har jag mina anledningar.

Jag hade gått, om jag hade trott att det skulle bli kul. Det är ju iaf. bra att du blir inbjuden? :)

jag tycker nog också att du kanske överreagerar lite. umgås man i större gäng kanske man inte är riktigt lika nära alla, även om man anser alla som vänner. jag umgås i ett tjejgäng på 7 stycken tjejer, mig inräknad. ett par av tjejerna har jag känt sedan småskolan, och vi är mycket gods vänner. någon flyttade in senae och hamnade i en av tjejernas klass och blev alltså kompis med denna i första hand , och senare en del av gänget. hon står alltså närmare en av tjejerna än vi andra. någon annan var klasskompis med ett par tjejer i gänget, men bondade liksom mer med en annan tjej vid ett senare tillfälle. vi har alla känt varandra i 10 år, men vi som hängt längst har hängt i en 17 år. vissa av tjejerna som jag har bäst kontakt med kan jag hänga med när och hur som helst, både i grupp och själva, och vissa skulle det bli ganska stelt med om jag var själv. vi tycker inte mindre om varandra och vi har otroligt roligt ihop. jag vet att jag inte blir ensam bjuden hem till vissa, men det gör väl ingenting.

jag tycker nog att du analyserar lite väl mycket. alla kan inte umgås lika mycket och tycka att alla är lika roliga. även om du anser dig vara öppen och social kan ju den andra känna sig mer tyst. jag skulle exempelvis inte bjuda hem visa i gänget själva eftersom jag blir så otroligt nervös för att det ska bli konstigt, även om jag se henne som en mycket god vän. jag får lite noja och tycker att allt måste vara bra, och hon ska känna sig välkommen och tycka att det är jätteroligt, och så sätter jag sån press på mig själv att jag bara blir pannkaka. då bjudet jag hellre hem några fler, för då släpper en stor del av pressen.

gå om du vill, om du inte vill, låt bli! svårare är det inte, men att haka upp dig på att du blivit bjuden nr andra tackat ja tycker jag att du kan släppa. hade hon inte velat umgås med dig hade hon inte bjudit dig alls.

Jag är själv sådan, en del bjuder jag först. Kommer inte de bjuder jag ingen annan heller. Det handlar om att jag vill känna mig bekväm och känna att jag har något att prata om.

Alla vänner kan aldrig betyda lika mycket för en. Varje vän jag har, har olika betydelser för mig.

Så om det var på andra hållet hade jag gått om jag gillade folket som skulle komma.

Jag skulle bara vilja fråga om alla dina trådar gäller samma vänner? Om så är fallet kanske du behöver fundera på att sänka dina krav eller byta vänner. Om inte så kanske du även här behöver fundera på om du har höga krav eller en skrev bild av vänskap. Personligen skulle jag tycka att det var extremt påfrestande att vara vän med någon som analyserar sådana små saker och även har så höga krav på mitt agerade. Jag inser att det här låter hårt men krav på vänners beteende är ett återkommande ämne i dina trådar och så kanske det är dags att ta sig en funderare på att om du är den gemensamma nämnaren i dessa dåliga vänskaper så kanske det är din inställning det är fel på snarare än alla andras beteende?

JAg är som Hera på den här punkten- hon sa det så bra med "Alla vänner är olika"- handlar inte om att man är falsk eller så. Jag har "bästisar" och "vänner" och "Bekanta". Bästisar låter lite högstadieaktigt men jag säger det ju inte högt. Bästisarna är vänner som är som min egen familj. Folk jag KAN umgås med nästna hur mycket osm helst utan att det känns märkligt eller blir obekvämt. Sen har jag vänner- som är jättetrevliga, intressanta, roliga- men man kanske inte kan umgås med varje dag eller så. Samtalsämnena är begränsade. Jag har ADHD och upplever att mitt batteri töms ut väldigt snabbt med vänner och bekanta, medan en "bästis" är en vän som snarare GER energi. För det är faktiskt så att man inte vill berätta/Blotta allt man är- för alla man någonsin umgås med. Alla mina vänner vet nog att jag har ADHD men det är inget jag berättar för varenda kotte. Mina bästisar vet om mitt tillstånd och hur jag fungerar, därför känns det 100% bekvämt med dem- jag kan släppa lite på självkontrollen med dem och därför blir jag inte lika trött av att umgås med dem- och blir jag trött är det fortfarande okej för de förstår varför.

Jag älskar min pojkvän, min mamma, syster och min bästis men alla relationerna ser ju _helt_ olika ut. De uppfyller olika behov i mitt liv. En del kan man prata om mer seriösa, alvarliga saker, andra gillar att diskutera, den tredje är kanske jätterolig och tycker om att få folk att skratta och ha kul. Alla har dessa egenskaper men vissa är mer framträdande- så det är inte alls märkligt att man kan vilja umgås men ändå känna att umgänget fungerar bäst i vissa situationer. Känner du dig utesluten eller behandlad som ett bihng- då får du ta kontrollen också. DU kan väl bjuda dina vänner på att komma hem till dig, gå och fika etc. Själv skiter jag som sagt i om en vän bjuder mig "sist" varend gång, det viktiga är ATT hon bjuder mig- därmed vill de ha med mig.