det ska stå 1 - 3 gånger i veckan ser vi film tillsammans

Om du hade trivts med det hade det inte varit några problem alls, normalt har inget med saken att göra, men att du skriver och frågar detta tyder på att du nog inte alls är nöjd med upplägget. Har du pratat med din partner om detta?

För mig är det rätt lagomt. Det var sämre förut eftersom kommunikationen mellan oss var halvkass, men nu är det bra. Vi äter tillsammans, det är vår heliga tid tillsammans då vi kan prata om dagen eller bara vara tysta, beroende på vad vi har lust med.

#2 Du har rätt i de, och nej jag trivs absolut inte. Har försökt prata med honom tusen gånger men han lyssnar inte han suckar bara och tycker jag är tjatig. Men verkar det normalt att han är borta så mycket? Alltså det jag menar är att vore det för mycket begärt av mig om jag bad honom att vara hemma mer med mig och vårat barn?
Kul att det ordnade sig för er, önskar att jag också fick äta middag med min kille ;)

Inte ok, speciellt inte då ni har ett barn tillsammans. Det tillsammans med den andra tråden, gör ju att man undrar varför du stannar med honom öht. För barnets skull? Tror inte hon kommer trivas med en olycklig mamma och en frånvarande pappa.

#4 Nä jag vet inte ens själv varför jag stannar egentligen. Är väl lite feg för vad som komma skall när jag varken har jobb eller en lägenhet,
plus är mammaledig så har en bäbis på fulltid att ta hand om medans jag ska "fixa ett nytt liv". Men sånt borde inte stoppa en,

Kanske dags för familjeterapi :)

Jag har märkt att om man försöker prata med en som inte verkar lyssna eller som blir arg och defensiv kan det vara så att de känner sig trängda, anklagade eller bossade.. Ibland alla tre.

Ofta hjälper det om man byter ut "du är ju borta hela tiden" med " jag saknar dig. Skulle du inte vilja att vi hade en helg bara för oss två?" eller "du tar så lite hand om lillan" med "skulle det inte vara roligt att leka lite med lillan? Jag vill ogärna att du senare känner att du inte har en bra relation med henne".

Låter dyrt, eller? :)

Kan man sätta ett pris på en fungerande relation? Om ni inte klarar av att prata med varandra ordentligt så har ni ju tre val. Antingen fortsätter ni som nu och ingen av er trivs, eller så gör ni slut, eller så får ni hjälp med att prata.

Sen att prata med någon oberoende behöver ju inte vara en parterapeut, kan ju vara någon klok ni känner som är pålitlig.

För min dle låter det där normalt, dvs jag har så pas smycket eget att fylla tidne med så jag sitter inte och väntar på att pojkvännen ska "ha tid" med mig- Det tråkiga är när du beskriver HUR ni umgås när ni väl umgås :((( Det fick mig att tycka väldigt synd om dig.

Mycket verkar styras av hans jobb, och det kan man inte säga emot- att hanverkar jobba mycket och sen även måste få ha "fritid"- dvs göra annat i någon timme. Men måste han göra garaget VARJE dag? Kan ni inte införa att någon dag i veckan så umgås NI.

Ser ni film så förstår jag att filmen avgöra hur man sitter och att man inte alltid kan vara i avrandras armar men lite mysigt kan man ju ha det. Även trist om det alltid bara är "gonatt och hej" om kvällarna. Men sånt här måste mna kunna prata om- utan att anklaga. Som Yllhilda redan gett bra förslag på.

Att du inte är nöjd räcker ju, är sak samma vad jag eller andra tycker. Dräemot kanske han brinner starkt för sitt jobb eller jobbar med något där han inte kan "var mer med familjen", men han borde då även vara medveten om vad han faktiskt försummar. Är han lycklig eller ser han det som ett nödvändgt offer för att du inte jobbar? (utgick från det då det lät som att du inte skulle ha råd att leva ensam). DET kan ju sätta enorm press på en man att jobba mycket- och mycke jobb lbir mycke stress och större ebhov av att "göra annat" på sin fritid- man kan inte alltid styra sina behov och intressen. Ska han åde jobba 7-17 och sen tvingas umgås med er- då han inte verkar ha det som prioritet, kan jag tänka mig att han ändå inte blir så trevlig att ha omkring sig. Men kanske blir det lättare för honom om ni bygger upp en sådan rutin- när ni har barn och allt. "Tisdagar har vi spelkväll!" eller liknande. Eller bara en eftermiddagkväll där ni gör något tillsammans som familj.

Parterapi behöver inte kosta mer än 300kr per gång om ni går till en som är kopplad till högkostandsskyddet.

Och jag tycker inte det är OK att man när man har en 7 månaders bebis går ut i garaget direkt efter jobbet. Det är då han borde vilja spendera tid med sitt barn eftersom han är borta på jobb hela dagarna.

Här var familjeterapi gratis (åtminstone för 14 år sedan när det var aktuellt för min del). Och skulle det kosta några hundra och det är det som kan få eran familj på spåret igen då kan det väl vara värt det!?

Klart att något inte är bra så som du beskriver det. Han smiter. Han smiter från att ta aktiv del i sin lilla familj. Antingen till jobbet, verkstan, telefonen… istället för att vara närvarande.  Troligen finns någon anledning. Något är jobbigt, annars skulle han väl inte smita, då skulle han väl istället längta efter en lång arbetsdag att få träffa sitt barn och åtminstone ibland efter att träffa sin fru också.

Sen är det frågan vad det är som gör att han smiter. Känner han sig osäker/rädd för nya ansvaret som han inte vet hur han ska hantera?  Känner han ditt missnöje och att det att träffa dig+bäbisen innebär anklaganden, missnöje och gnäll mer än trevligheter?  Går det att få honom att tänka över detta och komma med något svar (inte fråga som en anklagan utan för att uppriktigt lyssna hur situationen ser ut från hans synpunkt)

Ska du börja jobba snart så han kan var hemma istället, då kanske det kan hjälpa till att ni kan bryta era dåliga mönster?

Du kan också tänka såhär: Om något inte funkar i eran relation då beror det på att samspelet mellan er inte funkar. Det ska två till att få det att fungera.

Oftast är det mycket lättare att se det den andra gör fel eller inte gör som den borde göra men ens egna roll i en dåligt fungerande relation är mycket svårare att se.

Om man börjar ett prat om en ickefungerande relation med att anklaga då blir det oftast försvar man möter (eller att den andra vill smita från).  Om man istället visar att man önskar en bättre relation för båda och utgår från att man själv bär halva ansvaret för att det inte fungerar, så kan det vara lättare att få igång konstruktiv problemlösning.  Den enda av er två som du kan ändra på är dig själv (även om du kanske helst skulle vilja ändra på hans beteende, så kan du inte). Fråga han istället: Jag skulle så gärna vilja att det var så att du kom hem direkt från jobbet och verkligen ville vara med barnet och jag, hur skulle jag ändra mig för att det skulle kunna bli så? Vad kan jag göra anorlunda ?

#13 Man brde vilja umgås med sitt barn men med en 7månaders så finns nog även modern omkring och det verkar inte vara så bra där. Men jag vet inte. Sen är det lättare för män att ignorera sin fadersroll, modern måste låta och lita på att ge fadern ansvaret också.

T.ex tycker jag itne att man kan kräva att han ska sittai köket med en kaffekopp varje eftermiddag/kväll. Du menar att han borde vilja vara med barnet- men jag menar att jag tror att han flyr hela grejen, och det har nog med relationen att göra. "flyr" som i att garaget oftast är mannens domän, där han är trygg och får vara ifred. Och det måste inte vara BARNET han vill vara ifred från, utan kraven och press (eller det faktum att han jobbat hela dagen och sedan kommer hem och har uppenbart vissa krav att uppfylla även där. Parsamtal vore nog bra, gemensamt lösa det där med en neutral utomstående.

Är du och barnet någonsin med på hans intressen? Du kunde ställa barnvagnen i ett hörn i garaget och hjälpa honom med mekandet. Eller i alla fall titta på och ni kan prata medan du dricker en kopp te. Att vara tillsammans behöver inte betyda att sitta rakt upp och ned i soffan.

Eller åka iväg på egna intressen och lämna ungen hemma med honom..

Här är likadant fast tvärtom!;) Jag jobbar mkt, nästan uteslutande 14-21 och hela helger. Har dessutom häst som tar mkt tid medens han går i skola och kan plugga mkt hemifrån. Den lilla tid vi har tsm försöker vi ta tillvara på. Hade ca 3 timmar på dagen att hinna umgås med igår, vi tog hunden och körde till havet och mös.=) Vissa "vardagssysslor" gör vi tsm, går med hunden gör vi alltid tsm på kvällen, ibland följer han med till stallet. Häng med på hans grejer och visa intresse för det han tycker om! Som #16 skriver behöver man inte bara sitta i soffan bredvid varnadra.

Jag är sån som behöver mycket egentid men jag personligen hade blivit tokig. Vad jagharföförstått kan det ibland vara svårt med relationen som kvinna och man när man fått barn. Man blir lätt mamma och pappa och glömmer bort själva man och kvinna. Hur var det innan ni skaffade barn? Hur var han när du var gravid? Visa att han är behövd hemma? Han kanske känner att du klarar det bättre än honom att vara förälder och känner sig överflödig? Hur är han om du ber om saker tex byta en lampa, diska eller så? Gör han det eller undviker han? Ber du om hjälp? Jag känner mig inte alltid jätte behövd då min sambo tar hand om mig när jag är dålig. Blir lätt att han gör allt även när jag mår bra.