Att flytta ihop är ingen liten sak. Har han aldrig nämnt att han brukar spendera helgerna hos sina föräldrar? Vad gör han om du ber honom vara hemma en helg? Prata är det viktigaste i ett förhållande, och det är bra om man har kommit överens om vissa saker innan man flyttar ihop. Klart att du inte finner det roligt att vara hos hans föräldrar hela helgen!

Men, prata om det!

Det var ett stort steg du tog att flytta så långt från hela ditt vanliga umgänge. Och klart att han då fyller en större del i ditt liv än du i hans kanske när han har allt "gammalt" kvar, men du har dimpat ner där du inte har så mycket annat att göra utöver jobbet.

Kanske bättre att vara särbo och ha kvar dina kompisar och umgänge? Alternativt hitta eget umgänge och intressen där du bor nu, så att helgens kvalité inte bara hänger på om han vill umgås med dig.

Känns lite som att han har fått "allt", du finns där alla dagar och han har kvar allt gammalt också, men du har gett upp en massa för att vara där. Att han tar dig för givet redan.

Jag får väl skylla mig själv då. Han har sagt att han gillar att meka med bilarna hos föräldrarna och jag har inte ens tänkt tanken att fråga hur ofta innan vi flyttade ihop. Han ägnade ju mig så mycket tid på helgerna innan jag flyttade till honom så jag har faktiskt tagit för givet att det var lite nu och då han var hos dom. Iaf definitivt inte båda dagarna varje helg.

Om jag ber honom inte åka en helg blir han irriterad och åker ändå. Säger att jag gärna får följa men vill jag inte får jag stanna i stan.

Jag har försökt med allt, pratat massor, gråtit blivit arg, tjatat bönat och bett men det här är hans intresse jag måste acceptera får jag bara veta.

Annars på vardagarna är han go och snäll. Säger ofta att han älskar mig osv men det är så sällan vi hinner göra något på vardagkvällar. Jag skulle vilja ha en helg på tu man hand men det får jag inte

Jag är rädd att ett särboförhållande på så många mil inte skulle funka i längden. Det rinner nog lätt ut i sanden är jag rädd. Men jag vet inte

#3 - Jag menar absolut inte att du ska skylla dig själv! Men jag tycker att hans beteende är väldigt respektlöst. Tänker han inte alls på dig? Helgerna är alltid lite "heliga" så att säga just för att man oftast är helt ledig och har tid tillsammans på ett annat sätt än vardagarna, och han borde vara mer intresserad av att umgås med dig.

ja det tycker jag också. Och det är inte det att jag inte kommer överens med hans föräldrar. För dom är trevliga. Men dom verkar inte tycka det är konstigt alls att han kommer hem och är där hela helgerna, Inte ens nu när han har sambo. Han är förresten 28 år om ni undrar. Hans bror är 18 och bor hemma än. Jag är 27

Jag skulle säga att han ibland får prioritera dig också. Någon helg vara med dig. Säg att du känner dig ensam och inte har någon att vara med. Även om man bor ihop måste man ta tid för varandra. Ibland känns det verkligen som att man inte träffas trots att man bor tillsammans. Det är viktigt att ta sig tid med varandra. Han kanske kan ta varannan helg med dig? Eller åtminstone var tredje? Komma hem tidigare på söndagen? Anledningen till att han är helt slut efter jobbet på vardagen är kanske för att han aldrig får tagit igen sig? Sedan kanske det kan vara bra att skaffa en egen hobby och träffa lite nya vänner, lättare sagt än gjort jag vet men ändå. Jag sitter också ibland hemma och bara väntar på att han ska komma hem. Har inte mycket kompisar och så. Men prova med en hobby eller någon kurs.

Han kräver att du ska förstå att det är hans intresse, men han behöver inte flrstå eller bry sig om dig och dina känslor? En hobby är bra, men ibland får man ju ta en paus och umgås med sin partner också. Tror han det kommer hålla om hobbyn alltid går före dig?

varannan helg skulle han aldrig acceptera. Jag har försökt få till en helg i månaden men hittills har han inte kunnat vara med mig en enda helg över huvud taget sen jag flyttade hit.

Min bästa kompis i min hemstad tycker att jag ska kräva minst en helg tillsammans i månaden och annars göra slut om han ändå åker. Och det är kanske så jag måste göra. Men jag vet då i förväg att det tar slut för han håller benhårt på att han ska dit varje helg och att det ä det viktigaste i ett förhållande att inte försöka styra varann vad den andra vill göra utan ge varann full frihet. (ja inte full frihet att ligga med andra, han är emot otrohet, men frihet att göra vad man vill i övrigt)

Jag tycker också man ska ge varandra mycket stor frihet och inte begränsa varandra i att göra det man vill, tror inte nåt blir bra av att försöka tvinga nån att göra nåt man inte vill. Det sorgliga är att han verkar vilja meka hellre än att vara med dig!

#9 Visst ska man inte styra varandra och så, men man blir ju desperat när ens partner väljer en hobby framför en. Då är det inte längre att man försöker styra, utan att man vill se att ens partner faktiskt bryr sig.

Man måste ju rätta sig efter varandra. Man ska ju leva tillsammans. Respektera varandra. Det är inte samma som att styra varandra. Jag skulle aldrig säga till min sambo att han inte får göra något men om jag säger till exempel 'kan du inte vara med idag' så stannar han nästan alltid hemma med mig. Det betyder ju inte att jag styr honom utan att han respekterar mig och stannar av egen vilja för att göra mig glad. Nu vet han också att jag väldigt sällan ber honom om det och om jag gör det behöver jag honom eller att han varit borta mycket ett tag.

Om han nu aldrig kan hitta på något på helgerna, kan ni inte då bestämma någon dag i veckan ni kan göra något extra speciellt? Gå ut och äta middag, bio, etc… ?

ja jag kan bara hålla med er 10, 11, 12 :l

En relation är ju ge och få och du har gett mycket, vilket han inte verkar göra. Är du beredd att leva såhär resten av livet? Med en kille som sätter hobbyn före dig och inte är beredd att vika en tum?

Jag hade gjort slut tyvärr. Även om  han till slut skulle gå med på en helg i månaden, skulle du vara lycklig där ändå om du verkligen tänker efter? 

Du kan inte ändra honom, vill han inte umgås så vill han inte.

Jag kan bara hålla med om vad andra har skrivit. Ett förhållande där ena parten inte har viljan att prioritera bort hobbyn vissa helger för att spendera kvalitetstid med partnern, kommer inte att hålla i längden.

Och som #16 skriver så tror jag inte heller att du hade blivit lycklig med en helg i månaden för du hade vetat att han hellre hade varit i garaget än med dig.

#17 inte bara för att han heldre gjort ngt annat, men också för att man sitter ändå själv 3 helger av 4…

JAg skulle flyttat tillbaka hem igen. JAg förstår hans resonemang men han är väldigt orättvis och tar dig för givetom han tycker att det nu är okej att aldrig spendera en helg med dig- bara för att ni ses några timmar till vardags efter jobbet. Du ska åtminstonde kunna få en helg av fyra. Förhandla dg till det eller flytta! Sen får du se till att fixa egna vänner och intressen iövrigt! Han kan inte kompensera den biten bara fö att du valde att flytta ifrån hela ditt övriga liv. Det är inte hållbrt. Börja gå en kurs på komvux eller via någon förening eller liknande. Något där du får möjlighet att träffa nya vänner.

Här handlar det ju om hans STORA hobby- som är 10 mil bort. Det är därför det blir hela elger. Finn s det ingen möjlighet att hyra garageplats i närheten dit han kan åka på vardagskvällar också, lite då och då när det passar?

Känns som fel att säga att han väljer bort partnern för "bara en hobby" så ska partnern ta det peronligt "buhu han vill inte umgås med mig…."

För ge och ta i all ära- ska han offra sin hobby helt för att tjejen flyttat 100 mil? För om han inte åker varje helg eller iaf varannan helg så får han "aldrig" spendera tid på sin hobby- att få ägna sig åt sin passion (JA, folk har andra passioner än enbartsin älskade) så skulle Ts få mer tid med hnom men frågan är om han skulle bli en så speciellt rolig person att ugmås med. Han skulle i sin tur inte vara specielt lycklig.

Så hitta en kompromiss…genom att kräva det. Stå fast vid ditt beslut flytta om han inte är villig att rucka. Men vet också att du inte kn få alla helger- eller så måste det lösas på något vis. Men TS, du ska också vara lycklig. KAn han inte ens ge dig en helg i månaden så tycker jag att du inte har mycket att hämta där- om du inte själv kan acceptera att du får leva "sambolös" om helgerna och hitta på egna saker.

Alltså, visst att snöa in på en hobby, jag har två hästar och ett heltidsjobb… Jag lägger förmodligen mer tid på hästarna än den här killen gör på bilen varje vecka Men, fortfarande tar jag mig tid för min kille, för att jag vill vara med honom och hitta på saker med honom. När han är ledig rider inte jag som exempel, istället är jag med honom om inte han har ngt annat han vill göra. Visst att det är fint att ha en vardag under veckorna, men att bara ha en vardag och aldrig ngt extra tillsammans, det är ju helt värdelöst.

20 jag kan inte se att någon skrivit att han ska ge upp sin hobby. Men har man sambo så måste man avsätta tid för förhållandet också. Man ÄR inte ensam längre och kan inte bara tänka på sig själv.

#22 absolut. Tycker inte att jag sa att hon inte alls ska få umgås med honom? Däremot delen med att man själv är ensam- är ingen bra plan någonsn att lägga över det på sin partner "jag har inga vänner därför måste du umgås med mig". Detta är något jag vet av egen erfarenhet.

Han borde få pyssla med sin hobby men hon bör absolut kräva att få någon helg ibland.

Nej såklart jag inte kräver att få rå om honom varje helg eller att han ska sluta med sin hobby. Absolut inte! Jag har ju bott här ett halvår nu och han eller båda vi två har varit där precis varje helg båda dagarna till sent på kvällen. När vi var särbos ett halvår innan träffades vi några dagar i månaden och verkligen gjorde saker tillsammans. Nu är han ju så trött jämt efter jobbet och vill bara slappa vid datorn varje kväll där han ofta också somnar. Känns lite som han tycker han har sitt på det torra nu och då behöver han inte anstränga sig. Jag vet inte men.

Typ nu - han sover i sin kontorsstol med laptopen iframför sig.. Jag tyckte vi skulle gå å lägga oss när han bara gäspade hela tiden men han skulle "fixa lite på datorn först" Så jag lägger mig ensam.. igen.

#24 jag flyttade 100 mil till min pojkvän (numera ex). Om du saknar din familj och har vänner i din hemstad- kolla upp om du kan få tillbaka ditt gamla jobb igen och flytta hem. Han verkar ta dig förgiven.

Börja med att kolla lägenheter och visa åt honom att du faktiskt menar allvar. JA det är "hot", men då ger du honom en chans att ändra sig. Gör han inte det, ja då borde du dra för det blir inte bättre för din egen del. Du låter väldigt ensam.

Min pojkvän tillbringade mycke tid med mig men jag var ändå otroligt ensam, även om jag fick helgerna. Efter 2 år tillsammans gjorde vi slut men jag ville inte "springa hem" så jag fixade lägenhet, har ny pojkvän, nya vänner och jobb. Så jag vet att det du går igenom inte är enkelt eller speciellt roligt även om jag kanske lät hård i tonen. Jag vet dock att människor ofta "offrar saker" och sedan blir ledsna för att den man offrade det för inte kan slänga fram likvärdigt offrande. Kan han inte ens avvara en helg i månaden för att umgås med dig…och jag förstår att man är trött och tråkig på vardagskvällar… varför har han en sambo? Låter ju som att ni hade det mycket bättre innan ni blev sambo.

Jag tycker #25 har en bra poäng. Låter inte alls som det blivit bra alls.