Men vad konstigt att han blivit som förbytt. Nu blev jag nervös, blir sambo om en månad!

Detta är ju något ni behöver prata om i lugn och ro, utan att anklaga varandra. Du måste få fram hur dåligt du mår och hur du tar hans kommentarer.

#1 

Det är nog ingen fara där tror inte att alla är sådana ;)

Det tråkiga är att han inte kan vara seriös i samtal har försökt ett par gånger och han tramsar bara bort det och jag orkar inte med en barnunge på 25år när jag försöker ha en konversation. vet inte hur jag ska få honom att fatta att det är på "riktigt".

Du skriver att du inte tänker göra slut. Men kanske borde ni flytta isär igen? Det verkar ju vara något som blev fel i och med att du flyttade in till honom.

Och kan du inte ens prata med honom måste du ju göra något. Det är meningen att ens partner ska stötta en , inte trycka ner en.

Känns som du beskriver mitt liv och mina relationer.  En löning är att faktiskt inte bo ihop. Eftersom du verkar ha issues som han inte har tålamod att hantera 24/7 nu när ni bor ihop (Du ha rlite energi och mår dåligt men även en person som mår bra kan må dåligt eller bli irriterad för att de påverkas av den som mår dåligt).

Du är säkerligen INTE korkad eller dum, däremot kanske du är impulsiv eller gör saker utan att tänka alla gånger och ibland blir det fel? Jag har ADHD och jag upplever att mitt batteri är väldigt litet och "yttre skinn" mot kritik  är otroligt tunn, och oftast har jag inte den fokus som krävs för dne typen av arbete.

Angående kritiken i butiken - DET är så för ALLA :D Så där kan jag bara sga, Tuffa till dig, VÄLJ att inte ta det perosnligt- även om jag vet att det alltid är mer stärkande och roligt med ett jobb där man får pepp och uppmuntran. Men antingen tffar du till dig och försöker få bekräftelsen på att du ändå är bra hos dina kollegor/chefen, eller så bör du nog fundera på att byta jobb (lättare sagt än gjort, jag vet- men jag vet också att det är lättare att söka nytt jobb medan man fortfarande har ett och mår du såhär dåligt är det väl en tidsfråga hur länge du orkar med detta jobb).

Jobbar själv med människor och jag måste alltid tänka att det sällan är _mig_ de egentligen är arga på. I butik och serviceyrken möter man på så många negativa människor som tar ut sin skit på första bästa eller bara är hemska, korkade människor själva ;) Eller sura på butiken/företaget! :( Så sug åt dig allt positivt, minsta lilla uppmuntran, var trevlig. VET att du gör DITT bästa. Sen om du alltid haft dessa problem som du beskriver- har du fått någon diagnos eller varit i kontakt med en psykolog?

För mig var det vändpunkten när jag som 30åring sökte upp en psykolog och jag fick min ADHD diagnos. NU säger jag inte att du har ADHD men jag känner igen mig i din berättelse. Jag är normalbegåvad men har genom hela livet blivit nedtryckt och kallad för korkad. Jag gick in i väggen under slutet av gymnasiet och har kämpat hela mitt vuxna liv med att kunna leva "normalt" med ett jobb, pojkvän, socialt umgänge, men fått acceptera att jag aldrig kan leva så som många omkring mig gör, jag får hitta andr vägar för att vara lycklig och må bra med mig själv.

Kan bara säga lycka till och hoppas det löser sig med dig och din pojkvän.

Efterosm han tramsar bort dina försök att vara seriös, vad exakt är det han brukar bli sur på. I vilka sammanhang är det han anklagar dig för att vara korkad?
Flyttade du in hos honom eller flyttade ni tillsammans till en ny lägenhet?

5 ts skriver att hon flyttade in hos honom.

#6 Då missade jag det. Eller tolkade inte det så. Men ja, jag upplever att det ibland kan vara en faktor- att man flyttar in till någon annan.

#7 Håller med, att flytta in till någon kan skapa problem.
Men detta verkar väldigt underligt. Att man helvänder sådär.

Jag har flyttat in till honom men jag har sovit hos honom 7 dagar i veckan i ett halvår för han ville ha det så. Så alla mina dåliga eller störande vanor kände han ju till. Den enda förändringen var en adressändring och att jag slapp bo i min handväska.

Jag har varit hos läkare som alla säger att jag är fullt frisk och det inte är något fel på mig, Jag gick hos en underbar kurator som var tvungen att sluta och skickade en remiss till vuxen-psyk där säger de att nej du mår jättebra och ska få träffa vår sjukgymnast för ditt problem ligger i kroppen så nej jag har ingen diagnos och enligt läkarna mår jag toppen.

jag är väl medveten om att det är lika för alla inom den branchen jag har valt att jobba i men det är kritiken på hemmaplan som stjälper då den gör att jag kritiseras dygnets 24 timmar istället för "arbetsdagens 8 timmar".

Jag har sökt nytt jobb sedan jag fick jobbet i butiken men då jag saknar högskoleutbildning  och körkort så är inte alternativen många…

Nej förstår det med jobbet inte är lätt att ordna. Grejen är att du levde i din handväska och var där som hans gäst- nu bor ni med varandra. Vet int evarför det blir så för vissa. Revirgrej. Vi människor är människor och har "regler" men vi har även en del underliggande beteendne vi inte alltid kan förklara eller är medvetna om. Jag vet bara att det var helt annorlunda när jag gflyttade in hos mitt ex, och jämfört med att vi sen tillsammans flyttade till en lägenhet vi valt ut tillsammans. Detta är ett råd jag alltid fått från alla jag känner. ALLA fungerar inte så, men det var vad som slog mig som en möjlig orsak i den här situationen.

Men annars är det väl bara att prata prata ch prata som gäller. Ta honom på bar gärning när han kritiserar honom. Vik dig inte för rädsla att bli utkastad- det är väl ditt hem nu också?

Om vi tar det lite omvänt; Vad gör han som är underbart? Vad är hans positiva sidor? När han inte kallar dig korkad eller kritiserar allt du gör vill säga.

#11

Han är egentligen en oerhört omtänksam och snäll person som alltid vill de han tycker om väl. Varför han helt plötsligt blivit en kritiker till mig vet jag inte.

Han ställer upp för mig och oroar sig när jag mår dåligt (situationen på jobbet är riktigt dålig då jag utsätts för sexuella trakasserier från en kund och min ledning bara rycker på axlarna och svarar att han måste röra mig fysiskt, men det hör inte hit)

Ibland tror jag att det är så att "svärmor" inte tycker om mig och att han får skit från henne som han tar ut på mig nu när vi bor ihop. Det är rätt tydligt att hon inte tycker jag är bra nog för honom…

Men samtidigt så vet jag inte då jag tycker detta borde yttrat sig tidigare om så var fallet. Men eftersom det är ett så känsligt ämne har jag inte vågat fråga ang. hans mamma.

#12 Det kan vara värt att undersöka. Om han flippar ur om du tar upp hans mamma skulle i vart fall jag ta det som en bekräftelse på att det är där skon klämmer.