började dejta igen…

JAg går igneom olik stadier, man blir arg, man ångrar sig, man är ledsen, saknar,…blir kanske arg igen. Ältar en del saker och vrider och vänder tills man förstår och är helt nöjd. Sen se jag framåt. Planerar in mer tid med vänner och familj, försöker "fylla! tomrumet som oftast blir efter en partner- med annat att se fram emot.  Täning, festivaler, bio, tjejmiddagar, och så småningom även dejter med nya män när man är redo för det. Oftast brukar jag vara rätt nöjd utan dejter, det "råka bara bli så". Att när man kommer till den punkten där man är nöjd och glad med tillvaron igen, råkar man springa på någon som fångar ens uppmärksamhet eller vice versa.

Jag har alltid gjort förändringar, t.ex klippt håret, färgat håre,t möblerar om i mitt hem/rum, flyttar… allt möjligt, från stort till smått.

Jag försöker hålla mig sysselsatt med andra saker, umgås med kompisar och familj. Undviker att prata med personen överhuvudtaget. Min senaste kille gjorde jag slut med för lite mer än ett år sen, jag hade inte så mycket känslor kvar för han alls när jag gjorde slut så det var inte så jobbigt för mig. Men vi fortsatte snacka och spela dator ihop (han bor på västkusten och jag på östkusten så vi träffades inte) fram tills för typ 1-2 månader sen.

Dom gånger jag har blivit dumpad eller förhållandet varit på väg att ta slut har jag gråtit några dagar sen sett till så jag haft något att göra hela tiden.

Jag har mest haft distansförhållanden så jag har inte haft så svårt att gå vidare tycker jag. Det känns som att det blir annorlunda om man tex bott ihop eller umgåtts varje dag, då kan jag tänka mig att det blir väldigt jobbigt när man helt plötsligt inte kommer ses alls.

Förhållandet var dött sen ett halvår tillbaka så det var skönt när man tog steget och gjorde slut!

Kolla skräckfilm, skita i allt som har med romantik att göra, unna mig egenlyx och njuta av att vara själv. Sen när man kommer på vad skönt det är att vara ensam med sig själv då tror jag att man är redo att börja dejta igen. man behöver liksom vara lite själv för att hitta sig själv igen.

Jag kom över mitt ex innan jag gjort slut…långt innan jag gjort slut. Var så rädd för att vara ensam så jag stannade kvar i ett år…vilket tog enormt mycket på mitt psyke då jag inte riktigt trivdes.
Sen någon månad innan jag gjorde slut träffade jag en kille och vi började chatta och träffas som kompisar…det ena ledde till det andra och nu har vi varit tillsammans i snart två år, bor ihop och förlovade! :)

Men annars så tror jag att bästa sättet att komma över någon är att intala sig själv att den andra inte var rätt person helt enkelt. Sen ut och träffa nytt folk! Börja dejta och söka, ha kul!

Med mitt ex så var jag över förhållandet redan innan det tog slut. Det tog slut för ungefär lite mer än en månad sedan och jag hela detta året var jag över det. 

   Stannade väl kvar lite för att man var rädd. Började falla för en annan person och man även om man inte var kär i sin partner så hade man det ändå stabilt och visste inte ifall man skulle sluta jobba på det eller offra det för något osäkert. 

Men tillslut tog jag tag i mig själv, gjorde slut och direkt kände jag mig så otroligt pigg och glad. Jag gick ut med vänner, lärde känna massor med nytt folk, började på ett nytt projekt och har verkligen haft fullt upp! :D 

Tror det är en bra grej ifall man vill komma över det, bara göra saker för sig själv! Hitta en ny hobbie eller vad som!

Jag har presis blivit dumpad, började direkt med än annan, fast insåg sannbt att dte var fel och sa nej. Men nu kanshe vi ska bli ihop igen snartr, peppa peppa!

Jag är definitivt rebound typen. Jag hittar någon ganska snabbt, har en massa massa sex och försöker låta bli att älta. (Då jag är en riktig ältare). Sen kör jag bara på så.

Jag festade mycket och umgicks med vänner och blev kär på nytt haha!

Det dog ut av sig självt redan innan det tog slut och jag föll för en annan, så har inte direkt ansträngt mig för att komma över honom.

Det har aldrig tagit slut mellan mig och pojkvännen så jag har inget ex att komma över. Har ingen aning hur jag skulle palla om det tog slut. Riktigt hemskt skulle det vara. Jag skulle iallafall inte gå och ha sex med en massa andra killar. Jag skulle behöva sörja och inte kunna hålla på med andra den närmsta tiden iaf.

#11 det är så jag känner. Nu har det gått en månad och även då det var jag som gjorde slut så gjorde jag det för mitt eget bäst, inte för att jag slutat älska honom. Jag kan inte ens tänka tanken att börja dejta någon annan utan att börja gråta. Behöver definitivt tid till att läka och sörja. Man måste inte alltid hoppa till andra killar. Vänner och familj är det bästa stödet.

Jag har alltid brutit helt med mina ex. Raderat dem ur tfn, msn, forum eller vad man nu har dem inlagda. Lagt undan alla bilder eller raderat dem. Även sk minnes-saker. Sedan har jag gråtit i veckor och lyssnat på ballader om jag behövt. För att sedan börja roa mig själv med nya intressen kanske eller umgås med vänner. Och börjat dejta tids nog. Ibland efter några dagar, ibland efter månader. Men att radera dem totalt, inte svara på meddelanden (som ändå inte leder till ngt) och undvikt ställen de kan vara på. Tills jag läkt och kan möta dem och vara genuint glad för de träffat någon ny eller inte vara spydig.