Har ingen statistik alls, men utgår jag från mig själv med föräldrar som rökte under min uppväxt, så kan jag i alla fall konstatera att det endast hållt mig borta från cigaretter. Har aldrig testat 🙂

Det är det som är intressant. Antingen får man avsmak för det, eller så blir man på samma sätt. Frågan är vilket som är vanligast?

Umgängeskretsen när jag var liten, fyra familjer där alla föräldrarna var alkoholister och rökare. Av oss 9 barn är jag den enda som aldrig rökt. Och jag var den som väntade längst med att prova alkohol också. Jag kan dricka alkohol ibland, men i närheten av min familj får jag inte i mig en droppe.

Av min fmailj, där båda föräldrarna rökte men bara en drack (och missbrukade smärtsillande) väldigt mycket är resultatet följande: Inga alkisar eller knarkare (vad jag vet om). Endast ett av tre syskon blev rökare, som så småningom gick över till att snusa. Under en period var det den som blev rökare som protesterade mes toch aktivit försökte få våra föräldrar att fimpa men det misslyakdes och något år senare var hon i åldern när det var viktigt att passa in och hon började röka precis som sina kompisar. Det är nog inget som direkt påverkats av mina föräldrar, hon hade nog börjat räka med eller utan dem.

Jag är uppväxt med föräldrar som varken rökt eller druckit. Jag har testat att röka, men det dröjde tills jag var 23 kanske… Jag drack inte en droppe alkohol innan jag fyllde 18. Och jag har aldrig druckit särskilt mycket.

Min man är uppväxt med ganska mycket alkohol, hans pappa har varit på behandlingshem och han själv började dricka när han var 14-15 och har provat droger. När vi träffades hade han som vardag att ta en whiskey och/eller öl (eller mer) varje dag efter jobbet. Jag poängterade tidigt att jag inte tyckte om att han gjorde det och då slutade han utan vidare. Men däremot tycker jag att han är dålig på att dricka på ett bra sätt i sociala sammanhang. Han blir ofta väldigt full väldigt snabbt och bestämde sig nyligen för att sluta dricka.

Hade varit intressant och veta.
Min mamma röker, gjort sedan hon var runt 14-15 år.
Jag och mina syskon (jag är snart 23, syrran är 21 och brossan 13) röker inte, aldrig gjort heller.

Mamma har rökt hela sitt liv och min far drack regelbundet. Har såklart testat båda sakerna men inte fastnat alls utan mer dragit mig undan för det är ''inget för mig'' :)

Kan tillägga att mina föräldrar druckit väldigt lite alkohol. Nåt glas vin nån fredagkväll ibland bara. Jag har till exempel aldrig sett mina föräldrar fulla. Själv dricker jag väl som en normal student på högskolan, eller snarare lite mindre. Festar kanske en gång varannan/var tredje vecka nu mer 🙂

Mina föräldrar varken röker eller dricker. Men jag började dricka och röka i tidiga tonåren. Fel umgänges krets och en sökande personlighet antar jag.

Mina föräldrar varken rökte eller drack, själv började jag röka vid 13 års ålder o druckit har man nog gjort mer än man borde, inte för att jag ahr problem med alkoholen, men i ungdomen blev det en del festande, idag dricker jag vid enstaka tillfällen, max 2 ggr per år

Har växt upp med föräldrar som druckit och rökt. Själv började jag inte röka förns ett år sen (är 19) och drack inget förns jag fyllde 18. Självklart tjuvrökte jag en gång med en kompis när jag var typ..11 ? Men ingenting efter det :)

Numera dricker jag kanske en gång var tredje månad (?) och röker gör jag, men är på väg att sluta för det drar så mycket pengar 🙂

#11 Vad är det som gjorde att du började röka så sent? (sent i mina ögon)

#12 , Det var på en fest faktiskt. Sen hade jag halva paketet kvar dagen efter, och då rökte jag upp de, sen vart jag fast :/

Mina föräldrar varken röker eller dricker (mer än socialt då) och jag har både rökt och druckit mer än jag borde. Började röka när jag var 18 och slutade lite mer än 10 år efteråt. Dricker gör jag inte nu för jag är gravid, men jag längtar tills jag får ta ett glas vin till maten igen.

Min pappa är/har varit alkoholist och han snusar. Alla hans systrar röker och dricker sig oftast fulla vid fest. Jag själv dricker inte och har aldrig testat att röka eller snusa. Min bror är likadan, röker/snusar inte och dricker inte.

Mina föräldrar varken röker eller dricker. Jag röker inte och dricker kanske 2 gånger/år.

Min sambos föräldrar röker båda och han började röka när han var 12-13. Han säger själv att han började för att han ju såg att föräldrarna gjorde det och att det därmed var okej och då lyssnade han självklart inte på deras förmaningar om att rökning är farligt. Han rökte i ganska många år men slutade dock innan han träffade mig.

Uppvuxen med föräldrar som både rökte och drack alkohol. Jag har aldrig rört en cigarett och jag petar aldrig på alkohol.

Vet inte om det här passade här? *Ignore om ni är ute efter statistisksiffror*

Enligt mina erfarenheter så finns det tre alternativ: Antingen blir barnet avskräckt och vägrar röka/dricka för att den ser vad detta gör med föräldern. Eller så blir barnet manat till att göra detta pga. korkade föräldrar som inte tar sitt ansvar och visar hur dåligt det är. 

Sen finns den sista kategorin: som jag är. Min pappa feströkte, och det väldigt sällan. Min bror dog i cancer. Min mamma drack typ 2 gånger som jag märkte att hon "inte var som vanligt" under hela min uppväxt.

Sen att pappa tog sig en avslappnande whiskey och hade fest, jovisst. Men de såg alltid till att de som kom på festen tog med sig andra barn som vi lekte med så vi såg ju aldrig hur de festade. Något enstaka tillfälle var vi med och kastade pil nere i baren och gubbarna luktade ju lite konstigt och var lite gladare än vanligt men inget annat. 

Jag hade alltså en "prydlig" uppväxt på landet med mamma, pappa, syster och massa djur. Jag fick "arbeta" och hjälpa pappa med diverse, sköta mina djur själv och förtjäna det jag fick. Jag hade alla anledningar till att inte röka och dricka.  
Vad hände när jag blev 13-14 år? 

Fick ett "ryck" och började helt plötsligt slåss i skolan, vara otrevlig och skrika åt lärarna, dricka alkohol så ofta jag kom åt, försöka bli hög genom att "snorta" alvedon, röka och snusa. 

Jag är alltså från en familj där man respekterar andra, säger tack och nej tack (och menar det!), svarar på tilltal, ber om ursäkt när man avbryter någon och öppnar dörren för den bakom oavsett vem det är. 
Väluppfostrad som många skulle säga. 
Grejjen med det är att man blir härdad och lärd att tänka "inåt". Då pratar man inte om sina problem eller vad man gjorde i skolan. 

Jag sökte mig medvetet till trubbel. Vet inte varför, men jag kände samhörighet och det var skönt att få vara den som hade en av de där läskiga ungarna bakom sig efter att ha varit mobbad i 6 år.

Föräldrarna vart besvikna och kaosade totalt. Tappade kontrollen. Lärarna och polisen använde övervåld mot 13 och 14 åringar och efter varje polisgförhör var man så full att man inte kunde gå till skolan dagarna efter. Man ville inte låta dem se. Tillslut berörde det en inte längre. 
Man ljög, stal, rymde och åkte dit. Kom hem och föräldrarna tappade kontrollen igen och "gav sig på" min syster och mig. 
Kaos. 

Något år senare skiljde sig morsan och farsan. Det blev lite bättre. 
När jag fyllt 16 år förlorade jag min bästa vän till narkotika och alkohol. 
Idag har hon tagits ifrån mig och flyttat bort och är 20 år gammal, med skranglig bakrund, enstamstående, utan utbildning och körkort med 2 barn. Och vi får inte ses för att hennes släkt är Jehovas vittnen och behövde någon att skylla på för min väns "dumheter". Revolt. Allt för att komma ifrån. 

Hårda föräldrar skapar såna här hårda barn. 
Tror inte det har bara med föräldrarna att göra, det har mycket med personen i sig och intrycken man själv tar in. Och det kan ingen annan styra över. 

Jag har haft alkoholproblem, andra psykiska problem och än idag är jag rökare. 

Men jag lärde mig också att kämpa även fast man vill ge upp, vara stark i mig själv, att lita aldrig på någon som inte förtjänar det, jag klarar mig själv, är lojal och hjälper ALLTID till om jag bara vet hur.

Har genomfört ett antal räddningsförsök och betalat resor till kompisar som hamnat i min ort som fosterbarn och fraktat dem hem eller dit de ville resa, "räddat" min vän från sin hysteriska mamma som skulle slå en hästsko i huvudet på henne och huset där jag bor blev ungdomsgård under två somrar för alla ungar som inte hade någonstans att vara :P  

Jag lärde mig medlidande, styrka, kärlek och att alltid ifrågasätta ALLT och aldrig låta någon säga åt mig vad jag ska göra. 

Men viktigast av allt. Jag har överlevt fram tills nu.

Jag är inte rätt person att döma vad mina föräldrar och uppväxt har för roll i det här med att jag drack jäkligt friskt ett bra tag. Men mår man inte bra är man desto skörare för att bli fast i ett beroende.

Nej, har ingen statistik, men det skulle vara intressant att veta. När jag gick i skolan fick jag dock göra att 2 utav 10 barn växer upp med en alkoholiserad förälder. Hur korrekt detta är, typ 10 är senare, vet jag ej.

Min mor var rökare fram till 20 dagar innan jag födde min son, hennes första/enda barnbarn. Gjorde klart tidigt att jag inte ville att hon skulle ta i honom med sina nikotin-fingrar. Så hon slutade tvärt efter ca 30 år och är rökfri sedan dess. Jag och min bror har aldrig rökt. Pappa är alkis, så jag har aldrig alkohol hemma, mer än samma dag jag ska ut. Vilket är en gång per år på sin höjd. Tyvärr är alla mina syskon missbrukare på olika vis. Moster med sju barn har sex barn som röker (och pimplar kaffe).

#20 - Hur uttryckte du dig då? Mina svärföräldrar röker och jag känner samma (väntar första barnet om tre veckor). Min svärmor röker inte särskilt mycket alls, ett paket i veckan på sin höjd. Svärfar däremot röker pipa och TAR ju faktiskt i tobaken med fingrarna 😮

Jag tror att jag har sett statistik på både alkohol och rökning, Hera. Men jag kommer tyvärr inte på var… Kanske har socialtjänsten koll på det.

Däremot berättade en person för mig (som jobbar med missbruk etc) att de som vuxit upp med föräldrar i missbruk söker sig i större utsträkning till en partner som också hamnar/är i missbruk än de som inte haft missbrukande föräldrar. Jag tror att detta även gällde droger men med alkohol var det så i alla fall.

Har även hört att det ofta är båda parter i ett förhållande som röker än att bara en gör det men den statistiken har jag bara hört genom en lärare i skolan, så jag vet inte hur sann den är.

Min pappa var alkoholist och min farfar också samt är/var båda rökare. Mamma är värst på den fronten och jag varken dricker eller har någonsin rökt. 

Men annars så tror jag att barn med rökande föräldrar börjar röka tidigare då de vill vara som mamma och pappa och tror oftast det är gott då de gör det.

#23 ja, eller så se man hur hemskt det är för ens föräldrar och avstår just därför :D Enda gångne jag hört barn skylla på föräldrarna är för att ge föräldrarna en guilty trap "Ja men du kan inte bli arg på mig, du röker ju också!"- citerar en stolt och "smart" 14årings logik ;)

Själv såg jag ju hur risig både morsna och farsan var efter en helg med spriten eller när ciggen och kaffet blev oplanerat slut och vi ungar fick springa och handla cigg åt dem (långt innan det blev åldergräns). Då tänkte jag "Fy fan..sådär ska jag aldrig bli."

Sjukt sunkigt. Verkade vara mer som en förbannelse än något coolt och gott.

Jag har växt upp med rökande föräldrar och min far är alkoholist..

Jag är själv rökare men alkohol dricker jag väldigt sällan =)

Jag tror att det många gånger stämmer att man gör som föräldrarna gjort under ens uppväxt. Iaf så är det så i min klass i skolan. 7 tjejer röker och alla dom har mammor som är riktiga storrökare. Dom andra röker inte och har inte föräldrar som röker heller.  Men såklart det inte alltid stämmer att det är så men just bland mina kompisar är det så.

Alla är vi individer som reagerar olika på saker och ting. Vissa tar avstånd från sådana här saker av att se hur nära och kära påverkas av det medan andra tar efter. Tror också det beror på hur föräldrarna som röker/dricker beter sig. Min pappa har varit en sådan som druckit i smyg, han har aldrig försökt få mig att dricka eller snusa trots att jag älskade att sniffa på hans snus när jag var liten. Samtidigt så har jag en mamma som aldrig skulle tillåta mig att dricka eller börja röka, vilket också kan ha en betydelse.

Det enda jag har hört är att ungdomar som blir bjudna på alkohol av sina föräldrar dricker mer än andra. Att bli bjuden av föräldrarna är inte samma som att bara se och närvara när ens förälder dricker och blir full.

Min mormor rökte, min morfar snusar. Utav mamma och hennes tre syskon är hon den enda som inte röker/snusar. Min pappa varken röker eller snusar han heller. Och ingen av jag eller mina syskon gör det. Jag och mina två systrar har aldrig ens testat röka. Men alla mina kusiner gör det. Förutom dom två yngsta som är för små. Kusinbarnet på 14 år snart snusar.

Angående alkohol vet jag inte med morfar, men han har väl aldrig varit ett stort fan av det. Mormor hatade alkohol och kallade alla som drack nångång i månaden för alkoholister, haha. Nej men typ. Har ingen i släkten som är alkoholist förutom en kusin, men nu dricker hon inte alls.

Men angående rökningen stämmer det på våran släkt att om föräldrarna röker så röker barnen sen. Förutom min mamma då

#27 ^_^ JAg fick alkohol av min pappa men jag dricker typ aldrig. Samma för mina syskon. Så ja det är väldigt individuellt. I trakterna där jag bodde fick ungdommar tag i hembränt väldigt lätt, vilket blev enda alternativet- så oavsett vad föräldrar sa eller gjorde när man var tonåring så  drack man något, detta ville mina föräldrar stävja med att köpa ut "finsprit" åt oss istället så de visste att vi hade lagom mängd och inte drack fulspriten. Pest eller kolera, finns säkert hål även i den logiken men i mina ögon kändes det som omtanke då, och en trygghet att ens föräldrar ändå visst eom hur vekrligheten såg ut och accepterade den- och att vi aldrig behövde dölja att vi var fulla, vi behövde aldrig ligg ai diken och sova eller följa med äckelgubbar hem i rädsla av att komma hem i fyllan eller ringa efter mamma när något gått snett. Det bästa had eju avrit om man inte druckit alls men så ser ju inte vår kultur ut. Möjligen om man varit Jehovas, men ja, det blev ingen alkis av mig iallafall… Däremot har jag en del historier om ungdomar som råkat illa ut av fulspriten.

#21 Jag var rak emot henne, hon förstod. Men hon ville också sluta innan pga ekonomin och dåliga tänder bl a. Svärisar är lite känsliga kan jag tro.

Pappa rökte när jag växte upp. Jag tyckte röken luktade gott = det luktade pappa (och farmor). Men jag röker inte själv, feströkte under en period men växte ifrån det :)

Ingen av mina föräldrar rökte och ingen av oss syskon (3 st) röker nu. Min ena bror rökte en tid som tonåring men slutade ganska snart.

Statistik har jag ingen men det är väl oftast så att ungarna gör som föräldrarna gör - inte som föräldrarna säger. En mamma eller pappa som säger till sin tonåring att den inte ska röka är väl inte så trovärdig om h*n själv står vid köksfläkten med en cigg i handen.