vet hur du känner må skit i många år å än idag mår a skit ibland… men mår bättre nu än för några år sedan… Kämpa på jag lovar att livet är värt att leva trots motgångar!

Att bli trött på allting händer periodvis oss alla. :-)

Jag har just flytt ifrån alla vänner och lämnat allt jag ägde 60 mil härifrån! Jag har absolut ingenting. Men jag deppar inte för det. Istället lyssnar jag på musik som gör mig glad och väntar på bättre dagar. För det är faktiskt som det sägs, efter regn kommer solsken. Jag har varit med om det tusentals gånger. :-)

Vänliga hälsningar
- Jim Johansson

jo, jag vet att jag ska kämpa, men jag har varit deprimerad sedan ja började 6 och nu har jag gått ur gymnasiumet.. jag vill inte ricktigt gå in på det helt.. men det är inte bara oskyldiga tankar i mitt huvud…

Då behöver du hjälp utav en psykolog. De har erfarenhet och utbildning av sådana saker. :-)

haha hatar hjärn skrynklare.. dem gjorde min mamma nästan fördervad en gång… sa massa saker so inte va sanna mm… jag pratar med mina vänner dm få ja har och med mina älskade djur… dom har hjälpt mig många gånger

Chansen att få någon psykolog som förstör mer än hjälper, ser jag som en väldigt minimal chans. Råkar du ändå ut för någon sådan, är det bara att gå därifrån och anmäla personen. Därefter ber du om att få en ny psykatriker.

Jag har råkat utför en social-handläggare som betett sig väldigt illa emot mig. Men det slutade med att hon fick en varning och avstängning från sitt arbete. Då kände jag mig väldigt nöjd. Desutom var det ett ännu större plus att jag istället fick världens snällaste och trevligaste handläggare efter henne. :-)

Hjälper det att prata med dinna vänner och djur, är det ju bara bra. Men om du ändå gå rmed tankar om att ta dit liv eller göra illa dig själv (det var den uppfattning jag fick), så tycker jag en psykolog vore det bästa. :-)

För att din mamma råkade ut för "fel" psykologer behöver inte det innebära att du gör det.

Min mamma felbehandlades av en läkare en gång, men det gör ju inte att jag inte vågar gå till doktorn när jag behöver…

Det finns hjälp att få när man mår dåligt, men tar man inte emot hjälpen eller söker upp den så vet man inte om den fungerar. Det borde väl vara värt ett försök i alla fall.

Jag vet hur du känner… Jag har nyligen kommit ut ur en sådan knipa själv…
Jag har alltid varit en glad person som pysslar en massa, handarbetar m.m.  När jag har vaknat har jag sett fram emot att gå upp, speciellt på sommaren eller våren när solen börjar lysa in genom persiennen på morgonen!!
Sen hände något…  Jag vaknade vid 8tiden, solen strålade, men jag bara vände om och somnade igen, gick inte upp förrän 11-12 om dagarna (på semestern) osv.
Jag undrade vad som hänt för jag förstod det inte själv, men det var ju ALLT!! Allt var fel!!!
Jag mådde dåligt på jobbet, bråkade med min sambo, ena kärringen i stallet jäklades osv…      Men jag såg det inte då, jag såg bara svart, allt var tråkigt…
Nu har jag åtgärdat detta med stallet iaf och min häst mår bättre. Sedan dess har jag varit hos henne varje kväll (nästan) och sagt godnatt och kramat henne och pratat lite. När jag ser att hon mår bättre gör jag det också!!
Så ta dig tid till djuren!! När allt känns skit, rid en runda eller bara sätt dig hos djuren och bara var…   Det är SÅ skönt och man får en massa energi av dem =0)

Håller helt med Jim. Mår du så dåligt att du inte klarar dig en vanlig dag, då är det dags att söka hjälp. Funderar du på självmord så är det dags att söka hjälp.

Jag har själv varit med om såpass mycket att jag vet att det INTE ÄR NORMALT att vilja ta livet av sig. Det är ett starkt tecken på att något är fel.

*stor kram*

jag känner så många som har gått hos bup (barn och ugdoms psykiatrin eller nått sådant), en kompis till mig blev nästan helt försör inan dom pratade "med" henne och inte "om" henne. det ända dom där idioterna kan göra ar att klappa en på huvudt å säga se så alt blir bättre och så skriver dom ut en masa piller… min ena kompis måde jävligt dåligt på skolan då sa kuraton bara gå till bup så får du piller. jag vill inte blå någon sombi ätande piller narkoman för att follk ska acceptera mig… jag vet inte vad jag gör för fel, försöker att inte bry mig, försöker ändra på mig för att passa in men vad får jag till baka, jo ja e dum ihuvudet och en hora.. det är vad folk säger till mig. i slutet av gymnasiumtiden tog ja mord till mig och pratade med min studie rektor, då hätte det att jag inbillade mig och hittade på saker, att ja bara tyckte synd om mig, att ja bara skyllde ifrån mig och så vidar. wow det fick ju mig att må ännu bättre va, och så de där djvla snacket om järnkrynklare hit och dit, tablätter hit och dit.. uch varför vill ingen hjälpa en istället för att skicka en till en som drågar en och gör en koko???

 Anledningen till att jag har ständigt ont i magen och huvudet är en gnagande oro inom mig hela tiden.. jag vågar apsolut inte lita på någon människa irädsla på att bli svien igen, men jag e så dumm och sedan tror jag att den personen är ju så snäll och gör ingen illa sedan sviker den en, om och om igen.. min bästavän (trodde jag då) bedrog mi totalt och försökte sno min pojkvän senare.. jag har blivit utnytjad av en kille för att ja vaså depimerad attjag inte tänkte på något han sa att han ville ha mig men utnytjade mig bara genon sex, va för dum för att inse det.. blir retad för det fotfarande.. min nuarande killes vänner hatar min, eller ialla fall uppför sig som det.. uch jag älskar mina djur, därför kan ja ej va utan den, kommer aldrig kunna leva utan mina djur… har inte ridit mer än en gång sedan 27/4 (tog studenten då) och är på väg attdeppa totalt pga det. försker skaffa häst men har inget jobb så ja vågar det inte.. ..

hur fan har follk i den nya regeringen tänkt att en 18 åring ska kunna leve när man inte har nått jobb.. inga pengar och mamma har snart inte råd längre att betala för mig, hon har ju min lillebror på 4 månder med att tänka på. Jag kan inte börga plugga igen efter som man inte får ta studie lån längre och även om man fick det måste man ha ett jobb och det värkar ja inte få… uch hatar att sitta hemma och ingen tig att göra, för det är dådom där djävla tankarna kommer hela tiden, att man e värdelös att man inte duget til något eller någon….

ops va lånt det blev, sorry

fan asså måste få väck p- staven med, har blivit mer dppig sedan ja stt in den. det va en som sa till mig att om jag blev det skulle ja ta ut den

Nästan alla minna kompisar har suttit på låsta psyk-avdelningar. Men inte har de blivit sämre för det. De är fortfarande samma personer när de kommer ut, fast med mål om ett bättre liv i sikte! Det är tack vare psykologerna som dygnet runt fanns på plats.

Jag tror inte dina kompisar blivit knäckta av BUP. Jag tror mer att det är deras fördomarna mot dem som gör att de missuppfattat deras ord och tar åt sig mer och på fel sätt. Jag har varit med om liknande, fast då inte med BUP.

Man blir inte narkoman av anti-depresiva medel. Man blir BRA! Du får bara en viss mängd piller utskrivna, sedan är det slut. Du väljer ju desutom själv om du behöver ta någon eller inte. Din personlighet, tankar och funderingar förändras inte av anti-depresiva medel. Det enda som händer är att man får förmågan att se solen bakom molnen!

Är du dum i huvudet och en hora? Tycker du det själv? Du litar ju inte på folk. Varför lyssnar du på vad de säger till dig då? Skratta åt dem istället, låt dem få säga vad de vill. Det är ju ändå du som vet bäst.

Det där som de äldre säger, att du inbillar dig saker och tycker synd om dig själv, det är någonting de bara inte förstår eftersom de själva inte varit med om det eller har någon erfarenhet kring ämnet. Därför är en psykolog bra. Många psykologer har anhöriga som varit med om precis samma sak. De är också pålästa och förstår saker mer än du tror. Du behöver inte få piller. Om de erbjuder dig det, kan du säga nej och de kommer att förstå varför! Man har ju frihet att välja själv!

Jag har inget jobb. Jag har ingen utbildning. Jag har levt på försörjnings-stöd hela mitt liv, villket jag klarar mig gott och väl på. Men det behöver man inte deppa ihop för. Jobb kommer inte utav sig själv. Man får nästan vänta på sin tur. I annat fall får man gå till arbetsförmedlingen och be om hjälp  Finns det inga jobb lediga så finns det alltid andra möjligheter som praktik eller studier.

Studielån får man visst ta. Man behöver heller inte ha haft ett arbete för att få det. Du kan läsa mer om det på CSN.

Jag kan inte släppa det här med dit hat mot psykologer. Tror du att vi medlemar på iFokus är bättre att lösa problem än dem? Även vi kan ju säga vad vi vill till dig för att få dig knäckt. Du tar alltså en mycket större risk att berätta och disskutera om dina problem med oss än om du hade gjort det med en psykolog. Du har ju för guds skull aldrig träffat en psykolog. Gör istället som du själv säger och lita inte på dina vänner. Skaffa dig en egen uppfattning! :-)

Villken stig du än väljer att gå livet på, önskar jag dig lycka till.

Vänliga hälsningar
- Jim Johansson

Det bästa man kan göra är att bilda sig en egen uppfattning än att lyssna på andra. En psykolog kan passa en person men inte en annan. Så mitt råd är också att du söker hjälp.

Önskar dig Lycka till!

Jag lever också för mitt husdjur..

jag tror inte ens jag vill fortsetta praa om detta här, kan någon ta bort tråden…

#12 du det kan man visst bli….

#15
Sök inte psykolog. Sök kognetiv terapi.
Det är egentligen enda tipset jag kan ge. Men det hjälper bara man har den egna vilja att vilja må bra.

#12 Jaså, man blir inte narkoman av anti-depressiva?   fråga mina två bröder om det, så får du ett helt annat svar… Den ena har tagit sig ur det, men den andra är värre nergången nu än han var innan han gick dit.

Jag tror absolut att det skulle vara hälsosamt att gå till en psykolog. Inte bara för dig, Angel88 utan för alla, oavsett hur man mår tror jag att alla har ngt de skulle behöva hjälp att bearbeta.
Anledningen till att jag aldrig gick till en psykolog när jag mådde som du var att jag tyckte mina bekymmer var för små i jämförelse med andras.    T.ex. sitter mördare i domstolen och säger att de ville ha plats på psyk men det fanns inga, inte ens en tid hos ngn psykolog…. Då blir ju inte mina problem särskilt stora i jämförelse…
För mig blev hästen min psykolog…. Men det var för att jag var feg o inte vågade söka hjälp.  

Jag tror verkligen att du borde ta  kontakt med en psykolog iaf. Om de sätter fram ett recept på piller säger du bara nej, men fortsätter med samtalen.

Lycka till!

#17 Nej man blir inte narkoman av att äta anti-depressiv medicin! Narkoman blir man av andra orsaker. Däremot kan medicin ha en dålig verkan eller vara beroendeframkallande MEN det går att få hjälp med avtrappning också.

Jag skulle aldrig jämföra det med att vara narkoman eller knarkare…

Själv har jag ätit anti-deppressiv medicin tre perioder i mitt liv och jag är en levande fungerande människa på grund av den.

Generalisera ska man aldrig för man vet inte hur medicin påverkar en förräns man har provat den. Och just därför kan man inte veta innan om den ska funka eller inte.

Nu är det så, att terapi verkar för många vara nåt onödigt, stort farligt som bara mentalsjuka behöver MEN det är så, att vi i samhället saknar många naturliga kontakter där vi får lämna ut oss och prata med någon som kan lyssna utan att döma.

Och då är terapi något helt underbart. :)

Kognitiv beteendeterapi är det som funkat bäst för mig, men det kan vara olika för olika människor.

#18  Jo, det är faktiskt så att man blir det.      Om medicinerna ges till fel perso blir det så.   En utbildad psykolog borde kunna bedöma om man ska ge denne person anti depressiva eller om man ska göra ngt annat.       Tyvärr fungerar det inte så, antidepressiva delas ut på löpande band och faktiskt fastnar väldigt många i det…     Det är nackdelen…
I övrigt tror jag att det är bra att gå till någon och prata av sig.

#19 Varför är jag inte knarkare eller narkoman då? :) Varför har det gått bra för mig, om det är så som du säger, att man blir narkoman av anti-deppressiv medicin?

Utbildade psykologer är inte perfekta. Dom gör också misstag, som alla människor. Det går inte att veta innan hur en person ska reagera på behandlingen.

Många är inte lika med ALLA. Du skriver att man blir narkoman. Du kanske borde skriva: "många blir beroende" istället, om det är det du menar? :) Jag tror det finns risk att man missförstår dig annars. :)

#20   Kan hålla med om att jag kunde skrivit det annorlunda, men nu e d ju utrett hur jag menade   =0)

#21 :) Jo, jag tror jag förstod hur du menade men det var inte helt uppenbart. :)

Man kan bli beroende. Man kan också bli frisk. :)

man kan faktisk bli beroende av sockerpiller om det är så det ligger till. Psykisk kan man nog bli beroende av det mästa no matter what.. men där skal ju oavsett psykriatrien trå till när det är tid att varva ned medicinerna tycker jag.

det är faktiskt ingen som säger att man måste ta piller bara för att man söker en psykolog.
jag har gått hos psykolog, vad jag gjorde där vet jag egentligen inte, för jag kunde inte prata med dom (hade två olika, då den ena blev gravid) men jag lyckades ändå nysta ut saker med hjälp av dom. på nått sätt.
där var det aldrig tal om piller, mer än när jag själv tog upp det en gång.

vill psykologen ge dig piller och du inte vill ha, säg nej då ?
och fortsätter han/hon, är det inte svårare än att byta ?

jag tycker ändå att du ska gå till en psykolog och PRATA, inte knapra piller, utan prata.
det hjälper.

#17. Om dina två bröder blev knarkare med hjälp av anti-depresiva medel, har de inte följt anvisningar som följde med medicinen. Det finns även anti-depresiva medel som inte alls är beroendeframkallande. Jag har varit beroende av amfetamin och bensodiazepiner. Men aldrig har jag fått det beroendet från anti-depresiva medel. Om det vore så att man blev narkoman när man tar anti-depresiva medel, skulle det inte skrivas ut som ett hjälpmedel.

Anti-depresiva medel är ingen start mot ett liv som narkoman. Man lär inte känna narkomaner på grund av att man tar anti-depresiva medel. Man varken är eller blir ingen knarkare för att man tar anti-depresiva preparat.

Många anti-depresiva medel är beroendeframkallande. Men med hjälp av sin läkare eller psykolog, får man hjälp att trappa ned med medicinen när det är dags att sluta. Det är väldigt enkelt at trappa ned, man får samma medicin, fast i mindre mängd. Som om man var beroende utav Ipren 500 Mg, får man nu istället Ipren 400 Mg. Sedan fortsätter det nedåt. Fort går det också. :-)

Alla människor har rätt till anti-depresiva medel. En psykolog skriver inte ut anti-depresiva medel hur som helst. Det krävs att man går på samtal så psykologen kan bedöma om det verkligen behövs medicin. Jag förstår inte hur du menar med att psykologer kan skriva ut anit-depresiva medel till fel personer? Finns det människor som löper större risk att bli narkomaner? Det stämmer inte. Alla människor kan bli narkomaner, oavsett hur deras uppväxt sett ut eller hur bra ekonomi man har. Jag tycker att alla människor har rätt till anti-depresiva medel. Alla människor har rätt att få hjälp till att bli lite gladare och positivare till livet.

Om det finns fel personer. Villka skulle det då isåfall vara?

Självklart är jag fel person att ge ut anti-depresiva medel till, eftersom jag är en fd. knarkare. Jag kan inte bara ta 1 tablett, jag måste ta en hel karta och blanda med alkohol. Jag skulle njuta utav det. Därför är jag fel person, men det kan ju aldrig en psykolog veta om det inte är så att jag säger det till honom/henne. Det är inte precis så att psykologer kan läsa ens tankar. Men hade jag bett om anti-depresiva medel innan jag blev knarkare, då skulle jag självklart vara rätt person.

En psykolog är påläst av böcker och erfarenhet, de vet vem som behöver och villka som inte ska ha anti-depresiva medel. De delas inte ut på löpande band, även om det är så att många får det. Men de har även rätt till anti-depresiva medel. Dock är det  ju inte psykologens ansvar att se till så personen sköter sinna mediciner på rätt sätt. En psykolog kan inte vaka över en människa dygnet runt.

Vänliga hälsningar
- Jim Johansson

HALÅ ÄR DET INGEN SOM KAN LÄSA HÄR ELLER!!! JAG FRÅGADE OM NÅGON SOM ÄGER DENNA SAJTEN KAN TA BORT DENNA TRÅDEN ELLER LÅSA DEN!!!

SÅ SLUTA SKRIVA I DEN ÄR NI SNÄLLA!!!