Hej och snack över häcken, bör väl räcka såvida du inte vill ha en närmre relation.

Som #1 skriver, så beror det på vilken relation Du önskar i framtiden. Det är fint att gå över med lite flyttmat t ex, men kan räcka med lite kallprat.

Jag bor också i radhus om 3 lägenheter i varje. Känner båda rätt bra, men den ena som är nyast bäst. Innehar ganska bra känsla för vilka personer jag klaffar med ett litet hej. Nu har vi dessutom hundar båda två, så det var ju ett lätt sätt att börja prata.

Vi flyttade in i radhus för 1, 5 år sedan och har då inte blivit inbjudna på fika nånstans så det kvittar faktiskt tycker jag. Och vad är skillnaden på radhus/lägenhet/villa i den bemärkelsen?

#3 Ja jag har också undrat vad skillnaden är, men på nåt sätt känns det som man skiter i grannarna mer när man bor i lgh. I hus känns det som man får mer med grannarna att göra. Blev så för oss iaf. I hyreshuset hade jag ingen koll på vad nån annan hette i  de andra lägenheterna. Men när vi flyttade in i radhuset så kom 2 grannar genast över och bjöd in oss och ville lära känna oss.

Vi har bott i radhus i 7 år och på vår gata så har 5 nya flyttat in under dessa åren, och vi liksom grannarna har hälsat varandra välkomna när man stött på de nya.

Inga bjudningar eller liknande. Sedan har man långsamt börjat känna varandra bättre genom gemensamma städdagar och liknande.

#3 Den stora skillnaden hos oss är gårdsfesterna. Då lär man känna varandra på ett annat sätt. Och vi har ett förråd med trädgårdsverktyg, som en har nyckeln till. Då måste man prata med varandra. Då jag bott i vanlig lägenhet så kände man väl på sin höjd bara 1 i trappen rätt väl, andra var såna man bara hejade på.

Jojo, visst är det skillnad på att bo i hus och lägenhet. Menar mest varför det skulle vara skillnad på hus och lägenhet när det kommer till att hälsa varandra välkomna.

Vi har inte bjudit in nån granne eller blivit bjudna över till någon heller de snart 9 år vi bott i detta hus. Vi bor dock inte i radhus så vi har inte grannar alldeles nära då heller.

Jag knackade själv på hos närmaste grannen nu när vi flyttade in i lägenhet. Kände att det är bra att göra så. Presenterade mig helt enkelt.

Skillnaden mellan hus/rashus och lägenhet är rätt stor (förutom mängden av människor på mindre yta) :> Jag bor i hyreshus och här är omsättningen enormt mycket större (studentstad) så det verkar som att ingen orkar bry sig om att lära känna sina grannar- inte ens de som varit mina grannar i snart 5+ år. Väldigt tråkigt tycker jag.

Jag är nog en sån som bjudit över dem på fika eller kanske gjort en "områdesfest" med knytkalas där alla får chans att träffa de nya på gatan osv-om jag bott i ett hus/rashus på en gata/kvarter. Sånt gjorde man på gatan där jag växte upp. Där lärde alla fmailjer lära känna varandra ganska naturligt om man hade barn. Man skjutsade varandra hit å dit, var med i samma föreningar, skolklasser osv. Men vi hade även kvartersfest där olika bjöd in varje år så även de utan barn fick chansen att lära känna sina grannar.

Min fmailj blev inbjuden när en annan grannes söner fyllde 18 och tog studenten. En annan granne firade vi bröllop med, våra grannar var nävarande på min brors dop, man firade vissa födelsedagar. Valborg ihop osv. Sånt är mysigt, en bra grannsämja är bra, speciellt om man har barn/ska ha barn/bor i barntätt område tycker jag ^_^ Där finns mycke hjälp och stöd och vänskap att hitta.

Här, där jag bor nu är ca 120 mil söderut från min gata ;(/ Och senast i somras prang en av mina hyreslägenhets-grannar (på samma våning) runt naken och skrek på typ Serbiska eller något, tills polisen kom och hämtade in honom (psykos av droger eller något, jag är ingen läkare). En annan granne kastade ut alla sina möbler och satte stereon på högsta volym och när jag skulle gå över för att be honom sänka (för vissa har jobb och måste sova) så fanns en fin lapp på dörren som på ett väldigt ingående sätt förklarade att han visste att jag ville ha honom men han var minsan redan upptagen av en annan tjej som han älskade väldigt mycket…+ lite annat jibber jabber.

Så nej, jag har inte någonsin knackat på hos mina grannar för jag vet inte vad som finns bakom dörrarna. 30% av de som bor i mitt hus pratar förmodligen inte ens Svenska (men det  SKRÄMMER mig ju inte, försvårar bara om man inte kan kommunicera), en annan stor andel är nog studenter som ändå flyttat ut nu till sommaren. Om jag bott i ett bättre område (med mindre knarkande män med våldsamt/skumt beteende) så skulle jag nog våga göra som Hera. Knacka på, kanske rent av bjuda in hela huset på grillfest i min trädgård. Nu avstår jag, det känns itne som en vits att lära känna grannar när mitt främsta mål här i livet, nu när jag har jobb- är att kunna flytta! ;P