Vilken jobbig situation! Men den relationen du och din man har är långt ifrån bra, och det känner även barnen. Tar ni ut skilsmässa så har ni ändå sex månaders betänketid i och med barnen, då har ni båda tid att vara lite ifrån varandra och känna på det. Följ magkänslan, jag tror att ett uppbrott är bäst för alla inblandade.

Jag hade lämnat om jag var i din situation. Inte för att jag var kär i någon annan, utan för att mannen hade ändrats så ofantligt mycket att han var en helt annan person.

För om han hade varit sådan när ni träffades, tror du att du hade velat ha en relation med honom då?

#2 Hade han visat några tendenser på det gör idag hade inte relationen varit långvarig… Jag har tvingats sluta med alla mina intressen, ridning, träning och väninnor - det går inte att göra någonting som det är idag.

#3 Se det på samma sätt nu. Han är inte alls den han var, och den han är nu är inte någon du är intresserad av.

Skilsmässa it is!

Vilken jobbig situation :( jag tror du ska antingen tala om för din man att du funderar på skilsmässa, ge honom en chans att ändra sig en gång för alla eller avgöra om du vill leva sådär. Om du inte vill det är nog skilsmässa det bästa. Om du känner att det finns en chans att han kan ta sitt förnuft till fånga, kanske det är värt en chans att tala om att du överväger skilsmässa och vill veta hur han tycker och känner om det hela. Men bara om du är vill leva med honom. Ibland kan ett sånt beteende skada tilliten i en relation så djupt att ingenting hjälper. Men jag skulle inte berätta om dina känslor för en annan man om du vill ge honom en chans. Och om du ska ge honom en chans, ge honom inte en chans för barnens skull utan för att du vill ge er ett försök till. Tror inte barn mår bra av en situation där föräldrarna bara håller ihop för att dom känner att dom måste. Nu är jag väldigt ung och vet kanske inte alls vad jag pratar om. Är bara 24 men så tänker jag angående din situation. Lycka till. Håller tummarna att det löser sig för dig så bästa sätt.

Tycker det är en ide att prata med honom om hur du faktiskt känner. Att du funderar på att lämna om inget förändras. Men jag hade inte heller talat om att jag var kär i någon annan om du vill ge ert förhållande en ärlig chans.

Som det är nu ser jag inte att du kan fortsätta. Det mår ni inte bra av någon av er i familjen.

Problemet med hans beteende är väl att han kanske faktiskt inte är förmögen att ändra sig om beteendet beror på en hjärnskada. Det kan kännas taskigt att lämna honom av den anledningen, men samtidigt verkar det ju inte gå att få till en dräglig tillvaro för er båda med hans nya sätt att vara. 

Generellt är jag inte för att lämna en för en annan, jag tycker man reder ut det man har först och antingen löser problemen eller gör slut, innan man börjar tänka på någon annan, men det kan ju också vara så att man vill lämna ett förhållande men "fegar", och att en annan person kan vara en hävstång ut ur förhållandet. Bra eller dåligt, tja, det får man väl avgöra själv.

Om du tänker fortsätta med din man så låt inte honom få styra ditt liv och vad du vill göra. Du måste ju få ha dina intressen och göra saker på egen hand fast du har ett förhållande. Och han ska inte stå och kolla över axeln när du är vid datorn. Acceptera inte sånt.

Ni kanske ska gå och prata med någon utomstående om allt? Och prata med någon i vården också om hans personlighetsförändring. Vad beror på sjukdomen och vad beror på att han blivit sur och bitter?

Även om du är kär i en annan så kanske det inte är så klokt att kasta sig från ett 15 år långt förhållande direkt till en ny partner. Jag hade inte gjort det iaf.

#9 Jag har flera gånger tagit upp möjligheter att via vården få hjälp, för oss och för honom själv men han vägrar - enligt honom är det inget som förändrats mer än lite koncentrationssvårigheter och balansproblem… Jag har också flera gånger påtalat att jag vill ha mina intressen och att kunna sitta en stund vid datorn utan att ha någon över axeln men det hjälper inte - till svar får jag bara "det är ju för att jag älskar dig"…

Tanken är inte att kasta mig in i ett nytt förhållande - iaf inte någon form av samboförhållande. Men dessa nya känslor har på något sätt fått mig att förstå hur jag faktiskt har det i mitt äktenskap. Jag velar… ska jag skiljas eller inte oavsett om jag har känslor för en annan eller inte.

Jag skulle pratat med honom och berättat att du funderar på att lämna honom. Tror det är det bästa. Då får du veta hur han ser på saken samtidigt som han får så reda på att du menar allvar. Om han 'inte bryr sig' alltså inte är villig att jobba på det så får du avgöra om du vill leva så här eller inte. Känslor eller ej

Är du kär i din man? 

Ja- tvinga honom till parterapi eller gör slut.
Nej- Gör slut. 

Vill du fortsätta med din man? Det vet du nog innerst inne om du vill. 

Ja- tvinga honom till parterapi eller gör slut. 
Nej- Gör slut. 

Det är inte av ondo att begära skilsmässa.

Ironiskt att du har "Livet är nu" som signatur och sen sitter fast i en relation som inte låter dig leva livet…

Man kan ha insikten utan att leva efter den just nu :)
Tycker du fått många svar som jag dlear här TS.

Han är inte samma man du började med, och du låter inte lycklig och han låter inte som att han vill förändra något- så ge han en chans att förstå alvaret och lämna om inget kan ändras. Det handlar ju förmodligen om en hjärnskada så det är såklart synd om honom men han kan möta någon annan som kanske är mer passande och trivs att leva sådär- Vet bara en sak, barn känner sånt här. Man mår inte bra när föräldrarna är olyckliga. U can't fake it. Det låter som att hans humör och bristande impulskontroll går ut över barnen.

Kommer detta innebära att ni får lika vårdnad eller att ufår mer- utifrån att han inte verkar ha så bra "koll på läget" med sitt temprament, tålamod och sånt…Tänkte på barnen där.

Med tanke på att barna även blir utsatta så hade jag lämnat honom, barnen går alltid i första hand, iaf hos mig. Du o din svärmor har ju försökt prata med honom, han är inte villig till att ta hjälp för sina problem osv så då tycker jag att han har fått sina chanser till förbättring. Visst är det jobbigt o se när den man älskat får sådana personlighets förändringar, men han är inte samma person idag som för 15 år sedan när ni träffades.

Om inte annat så lämna för barnens skull, de kommer få det jobbigt, för en 13 åring kan detta ge stora koncekvenser iom att denna är i en stor utvecklingsfas just nu, inte att förglömma 6åringen som säkert upplever detta lika jobbigt

Om barnen påverkas negativt, vilket det låter som att de gör, så skulle jag kräva en stor förändring eller gå därifrån. Är du dessutom kär i en annan så lutar det i mina ögon mer åt att lämna din man. Jag blev själv kär i min nuvarande kille när jag var med mitt ex, jag försökte få saker och ting att funka med mitt ex och "glömma" mina känslor för min nuvarande. Men det gick inte alls, det blev tillfälliga förändringar och stundtals var det bra. Men i slutändan höll det ändå inte eftersom jag blivit kär i min nuvarande av en anledning och känslorna för mitt ex svalnat av en anledning. Det var liksom "menat att vara så". 

Gör det som gör dig och barnen lyckligast!

Nu är tråden visserligen avsomnad, men hittade den precis.

Hjärnas-virvlingar om jag var du så skulle jag kontakta en specialist på hjärnskador, ja om du inte redan vet svaren förstås. Du borde kunna ringa din vårdcentral och få veta vart du ska vända dig. Eller kanske sjukvårdsupplysning vet vart du kan vända dig.

För det finns en sak i TS som jag "stör" mig på och det är att både du och hans mamma har pratat med han vid olika tillfällen och det blir då bättre ett tag. Och för mig låter det då mer som han inte beter sig så här för att han har en skada utan bara skyller på det så att säga. Nu har jag ingen aning om man faktiskt kan bli så förändrad, men jag tycker att det då borde vara svårt att även för ett tag sköta sig.

Så kontakta nån och ta reda på om man kan bli så förändrad både i temprament och sexlust av det han hade. Om man kan det så kanske det finns nåt läkemedel som kan återställa balansen. Sen kan du ta beslut om du ska fortsätta leva med din man eller inte. Men så som du lever nu kan du inte fortsätta.