Vet inte om jag har så mycket att tillföra, känner du att du verkligen älskar honom och känner att det är värt att ta risken igen så är det väl bara att köra på. Jag hade haft väldigt svårt för att fortsätta när han har varit otrogen på ett så utstuderat och falskt sätt men det är individuellt hur man ser på det.

Känns som att familjerådgivning skulle vara bra för er om ni ska satsa seriöst, så att ni kommer fram till varför han gjorde som han gjorde och hur han egentligen ser på dig och ert förhållande i dagsläget.

Lycka till…

Trots att du skriver att ni har det bra så finns det en hel del tveksamheter och varningssignaler i din beskrivning av hur ni har det nu.

Att han leker med dina känslor för att tillfredsställa sina egna behov är ingen bra grund att bygga ett stabilt förhållande på. Det brukar tyvärr kräva många timmars enskild terapi för att ändra på ett sådant beteende. Är han beredd att gå igenom det för att ni ska kunna ha ett stabilt förhållande?

Att du upplever dig som TOM är också en varningssignal att ta på allvar eftersom tomheten tyder på att du förtränger de tankar och känslor som du har omkring det som han har utsatt dig för. Tar du inte itu med detta nu så finns det en stor risk för att det kommer att "spöka" för dig senare i det här eller kommande förhållanden och då kommer det att vara svårare att reda ut vad det egentligen handlar om.

En tredje sak att ta på allvar som talar för att du trots allt inte är säker på att ni har det så bra som du vill att det ska vara, är att du inte vågar berätta för någon om ert nya beslut att vara tillsammans. Du skriver t o m att du skulle skämmas att berätta för din mamma. Vad är det som får dig att skämmas? Vad är det som känns fel trots att ni har det så bra?

Du skriver att du älskar honom. Vad är det som han gör som får dig att vilja vara kvar i ett förhållande med honom på bekostnad av dig själv?

Oavsett hur mycket du älskar honom nu. Är det här den typ av förhållande som du känner dig trygg och fri i och kan tänka dig att fortsätta ha i många år framöver? Kan du se dig själv om 10 år?

Jag tycker du har fått två jättebra svar här ovanför, och jag vill bara tillägga hur jag ser på det.

Personligen hade jag aldrig vågat lita på den här killen igen. Jag skulle till och med ha varit så bränd av hela händelsen att jag nog skulle haft svårt för att lita på någon kille alls igen.

Det finns inte med på min karta och i min verklighet, att förlåta och gå vidare efter ett sådant svek. Det har ju onekligen varit utstuderat och fyllt av tusentals lögner, dvs inget han gjort ogenomtänkt över en natt.

Samtidigt förstår jag inte vad det är du klamrar dig fast vid? Det finns så många fina killar därute, som har många goda egenskaper. Det är ju liksom inte omöjligt att träffa någon ny i framtiden.

Jag hoppas du blir lycklig och att allt löser sig för dig.

*kram*

Jo, de finns säkert tveksamheter. De är väl inte antagligen inte konstigt efter vad som hänt.
Jag vet ärligt talat inte VAD han är berädd till att göra. Vi träffas mycket mer sällan nu och när vi väl gör de är de bara bra. Vi pratar inte mer om de som hänt, eftersom = varför dra upp de gammla och göra de värre igen.

Jag vet dock inte hur jag ska få fram något isf? ist för den här tomheten jag menade. Jag vet inte vad jag känner eller tänker alls för de som hänt längre. De är nog som du säger att jag har stängt mig. Och jag har ingen anning om hur jag skulle öppna mig igen, tror inte jag vill de heller? har gråtit nog med tårar.

Jag skulle skämmas för min mor för att jag nu står på egna ben och har skaffat egen lägenhet. För att när hon frågade mig innan om jag skulle ta tillbaka honom om ett halvår sa jag "vet inte".. och jag sa, "tänk om jag skulle ta tillbaka honom nu". Hon svarade, "neeh, de vet jag att du inte skulle". Vi verkade passa bättre som vänner och allt flöt på..
Att vi inte berättar för alla redan nu är nog mer att vi inte vill ge ut de eftersom vi tar de lungt. De kanske inte blir nått av de helt enkelt.

Jaa, jag älskar honom. Han har gjort så mycket för mig och gör fortfarande. Som när jag krockade med moppen kom han på sekunden, lämnade jobbet och kom på några minuter. Han offrar mycket mer än så för mig och han hjälper mig nått enormt.
Men baksidan är nog mest att han helt enkelt inte har växt upp. Han tänker sammtidigt mycket på sig själv och sina behov och kommer nog inte växa upp på länge. Därför är de skönt att ha eget också.

Om han fixar de och är mig trogen och är ärlig vill jag absolut vara med honom. Jag ser en framtid med honom och ärligt är de den enda jag kan föräställa mig med..
Villa, barn och hela grejen.. de funkar bara med honom.
MEN, egentligen vet jag inte alls om han ÄR ärlig nu heller.. hur ska jag veta?

Jag tror inte jag litar på honom ordentligt nu heller Sharpmissy. bara att de är undagömt.. jag tänker inte ens på de. För vårat förhållande är så pass öppet nu. De är helt plötsligt en hel del på MINA villkor. Och de har de aldrig varit förut.
Jag kommer nog ha svårt för att lita på andra i framtiden.. för de som hände är svårt att ens tänka sig. De är sånt som händer i film.. inte mig?

Jag vet att de finns många andra killar.. bara att ingen annan verkar duga åt mig.. jag ser BARA mr E.. ingen annan.
När vi går på stan säger min kompis "åh vad snygg han var, såg du" .. neeh, jag är helt blind. Intresserar mig inte ens..
Dom veckorna vi inte var tillsammans, visst jag var nyfiken på att vara med någon annan. Men som sagt, de intresserar mig inte.. jag ser nog rött!

som en annan vän till mig sa, de är nog att du vet att du har eget hem nu och klarar dig själv, därför du inte tar så hårt på allt längre. Du vet att du klarar dig om nått ont skulle hända igen.

Allt är ju klart ditt val. Men vad är det du ser i denna kar?? Det finns säkert jätte mycket possitiva saker. Men jag har svårt att fatta att du kommer att kunna lita på honom!? Och som du själv skriver så vet du ej om du kan det. Men är det inte det ett förhållande handlar mycket om?? tillit!! För mig är det en viktig del i ett förhållande. Men tänk om han sviker dig igen?? Skulle du klara av det?? Hur många chanser kan man ge en människa??

Undrar jag oxå Smeagol? Som min dotter och hennes kille har bråkat då och då, men ändå så förlåter hon honom ofta, fast hon sa en gång att han skulle få EN chans, men jag tycker hon har gett honom många många chanser :( Det är upp till henne isf.  Hon får ta misstagen själv. Hon har INGA Som helst livserfarenheter. Hon är  bara 17 år. Det lär  hon märka om det skulle  bli dom och OM dom flyttar ihop. Det återstår att se den dagen.

Jag skulle ALDRIG ge ngn ngn mer chans mer än  en gång.

# 4

Att ni (du) inte pratar om det som varit (som långt ifrån är några små vardagsbekymmer) för att inte göra det värre igen tyder ju på att du bär på en rädsla att han skall kränka dig igen. Den rädslan kommer tyvärr att styra hela ditt liv och framför allt dina förhållanden, om du inte tar itu med den.

Det du kan göra nu är att ställa dig själv frågan om det är ett liv och ett förhållande som bygger på de förutsättningar som du har beskrivit här som du vill ha? Utgå ifrån att han inte kommer att förändras (eftersom det är oklart om han kommer att göra det). Svara inte här på en gång utan låt svaret växa fram inom dig själv.

Du kan också fråga dig själv om det här en man som du kan säga att du är stolt över att vara tillsammans med för att han gör dig odelat lycklig och skulle fungera som en bra förebild för eventuella gemensamma barn? Samma här. Svara inte på en gång utan låt svaret växa fram inom dig.

#2 Jag tycker att Perla gav ett så bra svar att jag inte har något att tillägga.

Hur gör man då när de har vänt igen?

Förut hade jag övertaget för en gångs skull, men nu har de vänt igen. Han ringde alltid förut och smsa och ville träffas osv. Och de kändes otroligt skönt att vara så uppskattad. Men nu har de gått tillbaka igen.. han har "inte tid" för mig och de känns som om jag ringer jämt och är den enda som gör de också.

Jag vet inte, men jag tror de är mycket mitt fel också.. jag förstör undermedvetet. Tjatar och håller på..

men vi skulle ju ha vårat på håll och träffas när vi vill, men varför är de så då att jag vill träffas hela tiden och han aldrig har tid? Visst han har vänner och jag har knappt någon, så han har ju nått att göra. Men vi har inte vart tillsammans ordentligt sen vi vart tillsammans igen.

Alla känslor har kommit tillbaka nu och jag tror de är därför jag förstör endel själv. Men jag vill de här! annars skulle jag väl inte känna så stor sorg när man tänker på att göra slut?
Jag börjar bli sur över att han inte heller vill berätta för släkt och vänner att vi är tillsammans igen. jag trodde jag var lugn och hade allt under kontroll.. men allting vart skit igen i mitt huvud.. tankarna sliter mig itu!

så vad gör man när ens kille säger att han inte har tid hela tiden! att han alltid har nått att göra? jag kan ju inte låta bli att slå hans nummer

Jag var tillsammans med en sådan kille förut, vi gjorde slut ett tag och sedan vart vi tillsammans igen, allt var bättre än någonsin, ett tag iaf… Under hela tiden vi var tillsammans hittade jag sms om att han skulle sätta på tjejer och jag frågade honom vad det handlade om och han sa att det bara "var på skoj", jag visste att det inte var så men jag ville tro att det var så.

Hur som helst, andra gången vi gjorde slut var oxå den sista. Fick då reda på att det inte bara var en massa flirtande med andra, sex meddelanden och att han var medlem i massa knullkontakts och dating sidor. Utan han hade även andra tjejer i närheten utav mig, han hade köpt sex och till och med fått mig att hämta honom hos en tjej han nyss hade satt på!

Det har satt otroligt djupa spår och jag tycker ingen ska få uppleva detta. Jag tycker inte att det är så smart att bli ihop med "din kille", då jag antar att han kommer säkert göra det igen. Och du skrev det själv: Det värkede som att vänskapen var mer värt.

Du kan hitta någon bättre, det är jag övertygad om. Lycka till

Lämna den killen nu! Han är inte värd din tid eller kärlek!

#9 "Men jag vill de här! annars skulle jag väl inte känna så stor sorg när man tänker på att göra slut?"

Det är klart det gör ont att göra slut! Och jag tror nästan det är värst att vara den som gör slut, för då måste man ju se den andra ledsen och dessutom tveka över om man gjort rätt. Även det sämsta förhållandet är jobbigt att lämna, eftersom man tvingas lämna ett helt sätt att leva.

Jag tycker inte att du ska ödsla mer tid på den här killen. Det är klart det finns andra killar som du kan se samma framtidsdrömmar med. Skillnaden är bara att de dessutom är trogna.

Och just nu verkar det ju som att din kille fått dig tillbaka i samma mönster? Han kan göra vad han vill, träffa dig på sina  villkor och du bara accepterar? Alla dina krav har du ju gett efter för…

Gå inte i samma fälla igen! Du förtjänar någon bättre!

Psykisk misshandel skulle jag påstå att det är. Han har valt att förnedra den han säger att han "älskar". Han manipulerar dig och har all makt över dina känslor. Det man aldrig får göra är att sälja sin själ. Så långt får det aldrig gå. Jag har gjort det och det satte djupa spår i mig, så djupa att jag har dem med mig än idag och förhållandet tog slut för 7 år sedan.

Sätt dig ner och gör 4 spalter. På ena sidan skriver du upp alla positiva saker hos honom. Goda egenskaper som du alltid får ta del av. Dvs oavsett om ni har en tuff period så ska dessa egenskaper lysa igenom dem mörkaste molnen. I den andra spalten skriver du upp hans negativa sidor. I tredje spalten skriver du alla händelser som har sårat dig. I den fjärde skriver du alla positiva händelser som har gjort dig lycklig.
Räkna ut hur mkt positivt du har skrivit om honom, och även alla negativa saker.

Sen får du själv analysera resultatet och tänka igenom din situation. Ska man verkligen såra den man älskar gång på gång? Skulle du klara av att göra det han har gjort mot dig mot honom?

Kramar!

/Cecilia

Ojoj… Det sägs att om man inte har ngt positivt att säga ska man hålla tyst… men du skriver dock att du vill ha synpunkter, så här kommer en…
Jag är väldigt långsynt och anser att "en gång otrogen, alltid otrogen". Det kan verka hårt men i övervägande del av de fall där ena parten varit otrogen fortsätter den med det om den får vara kvar hos sin partner… Däremot om de byter partner verkar det som om de kan hålla fingrarna i styr.

Jag tycker det är otroligt starkt av dig att kunna glömma och inte känna något för otroheten längre, det hade inte jag klarat. SÅ ära och beröm till dig för det! 
Men hur kan man glömma så? Tänk om du sen får reda på att gjort samma sak igen? Då skulle du bli dubbelt sviken….

Som sagt, det är jättestarkt av dig att kunna släppa det och gå vidare. Det är mer än jag hade klarat och jag håller verkligen tummarna för er!

Lycka till!

Man kan fråga sig själv också, hur skulle JAG ha betett mig mot den jag älskar? Skulle du ha gjort det som han har gjort? Om svaret är NEJ, varför skulle du inte ha gjort det?

Jag tycker man kan förvänta sig samma som man ger ut. Ungefär så. Om han beter sig på ett sätt som du aldrig skulle göra, frågan är varför du accepterar ett beteende hos honom som du aldrig skulle acceptera hos dig själv?

Jag gick in och plågade mig själv idag. De finns en hel story bakom de här som hänt mellan oss. Och specielt med den här tjejen han har vart med. Hon skriver dagbok på lunarstom, vilket jag gick in och läste nu.. och har läst innan med. När jag förut har sagt att de här går inte! För hon skriver nämligen om deras liv. Min pojkvän och hon.. de står att dom bor ihop och allt vad dom gör. Hon beskriver saker mr.e gjort.. de han har sagt till mig är: hon fantasierar och ljuger och att han t om har pratat med henne om de. Att hon ska sluta osv. Men antagligen inte? för de har fortsatt.. jag börjar inse hur dum jag är! De står saker som jag själv vet är sanna.. bara att när han är "borta" från henne är han med mig.

Har jag blivit den andra nu ist? eller vad är de här.. fantiserar hon bara som han säger? för han ringer ju dock varenda dag till mig. Hon kan ju inte tillåta de? han träffar mig ändå rätt ofta? jag förstår ingenting. Sitter och skakar!

Han skulle bort på semester den här veckan som vart.. han sa att han behövde lugna sig lite. så han stängde av telefonen. Men han har ringt mig två ggr ändå. Enligt honom är han med sina killkompisar.. men enligt hennes dagbok är han och hon tillsammans med två kompisar. suck!

Jag älskar honom.. och vill inte annat än tro honom. jag har tänkt hela tiden att de finns tecken på att han är TROGEN! men jag har väl fel!

dom jobbar på samma ställe kan jag tillägga.. så enligt mr.e så hör hon vad han säger och hittar på därefter

hur konfronterar man de här? ska man begära att vi pratar med henne båda två ist? eller vad ska jag göra.. för OM han talat sanning vill jag gärna veta de konkret!!

Du behöver inte konfrontera, för han kommer ändå bara att ljuga. Jag tror inte en sekund på att han är trogen. 

Avsluta istället din relation med honom för du mår ju bara dålig. Du är misstänksam hela tiden, fast du säger att den förra otroheten inte gör något.

Förlåt om jag låter hård, men du måste få upp ögonen! Det finns bättre killar!

Har sett EXAKT samma ska när det gäller min svägerska. Dom var gifta och han kom hem och sa att han ville skiljas för han hade en annan. Sen kom han tillbaka och ville skaffa barn. Sen drog han igen till den andra och så höll det på. Snacka om psykiskt kaos! Det handlar ju bara om att killen har lite svårt att välja. Han har en ny tjej som han är kär i (för så tror jag verkligen att det är) men samtidigt har han svårt att lämna tryggheten med dig. Och det verkar ju funka för honom att ha er båda två.

Helt ärligt? Jag tror du ska strunta i det totalt. Det kommer bara att leda till att du tappar energi. *Stor kram*

Gör något som får dig att må bra istället! Gå ut och dansa med kompisar. :)

Det du beskriver, det tror jag att han ljuger för er båda. Alltså är det inte värt att konfrontera utan släpp honom istället. Du kommer att känna dig lättad senare. :)

Han leker med dig och med dina känslor. Varför ska han hålla på med tjejen när det är dej han älskar? Nä, jag säger som Zaretski att du ska släppa honom. Gå inte på spelet att han får ångerattack, han vill ha kvar dig så han kan fortsätta att såra dig! Låt han få det då, han dör inte av att ha ågren, då kanske han funderar över vad han gjort istället?!! Skulle nog inte skada!

Nä, minsann.   Nu räcker det väl ändå? Han behandlar dig som sk*t!!! Låt honom inte trycka ner dej så!! Du är värd mkt bättre än så!!!

Det är lätt för honom och sitta och säga att hon hittar på saker. Men vad tjänar hon på och göra det? Han däremot tjänar på och ljuga om det hela.

Vilket gör att han både har kakan och äter den samtidigt.

Så för din del är det helt klart bäst och lämna relationen. Vet att det inte är lätt, men ibland får man göra saker som gör ont. För du gör det ju för din SKULL. För att du ska må bra.

Kan medela er nu att vi inte längre är tillsammans. Dock har vi gått tillbaka till att vara vänner. Jag tyckte alltid de kändes bättre när vi var vänner, men han ville inte de för att han inte klara av de. (har fortfarande känslor för mig) Men vi kom överens om att vi kunde vara vänner.

Egentligen kanske de bästa vore att bara bryta helt och hållet. Men de är så svårt att gå igenom med en sån sak. Jag tycker om att umgås med honom och tycker om att kunna ringa honom om de är något. Vi har alltid pratat om allt och har ju ändå vart tillsammans i 3 år. Så jag tycker de är skönt att kunna vara vänner. Men jag vet inte alls hur jag kommer ta de med tiden. Jag kanske inte alls kan släppa honom isf. Men just nu är jag inte ens ledsen..

undra vad jag känner egentligen?.. jag grät när vi sa att de var slut igen men nu känns de bara bra?
Jag är fortfarande inte intresserad av någon annan, men de kanske är vanligt efter en lång relation?

Vet inte ens hur man flirtar längre.. Jag var 16 år när vi vart tillsammans, känns som hela mitt liv har försvunnit. Inte på ett helt dåligt sätt nu alltså, men jag vet inte hur de funkar längre. På pubben hittar man bara one night stands? Och de är jag inte intresserad av öht. Men de kommer nog ta ett bra tag fören jag vill ha någon alls som sagt.

Jag vill tacka alla er som skrivit i den här tråden med! Ni anar inte hur stort stöd ni har varit för mig. Jag har sugit åt mig av alla era ord, men inte riktigt kunnat reflektera. Sen är de så mycket svårare att göra saker i riktiga livet också. De gör så ont och jag är nog lite rädd för att vara ensam med.
Men TACK!

kramar// Lisette

#24   Jag vet hur du menar. Jag blev tillsammans med en kille när jag var 14år , vi var tillsammans tills jag var 19.  Det var svårt att bryta och jag var också rädd för att vara själv… Dessutom hade jkag tappat kontakten med de flesta av mina kompisar eftersom han gick före…   Det som hjälpte mig var att jag dels bodde hemma och var således inte helt själv, jag hade min häst, mitt marsvin och min hund, så dem fann jag mkt tröst i.      Vi fortsatte också som kompisar, sen när han träffade en ny tjej var hon svartsjuk och förbjöd oss att umgås!! Det var lite tråkigt, men vi har accepterat det.   Idag pratar vi inte längre, men vi hälsar på stan.
Jag kan bara säga att det faktiskt stämmer att det känns lättare med tiden…

Jag har en kompis som är tillsammans med en chilensk kille. Trots allt han har gjort mot henne, hot/psykiskt våld att ta barnen, varit otrogen osv. så förlåter hon honom och tar tillbaka honom. Jag antar att hon är rädd för att om han lämnar henne så vill ingen ha henne … Det är begränsande att ens tänka så, hon är trots att hon har 4 barn en roliga och käck tjej på 35 år. Men hon orkar inget längre, hon är psykiskt knäckt och går hemma på socialbidrag och tror att hon inte är värd bättre. Det är sorgligt!

Jo, jag bor ju själv nu. Men jag har min vovve.. och vore de inte för honom skulle jag nog inte klara mig. Jag har också tappat mina vänner med tiden, för han var mitt allt. Han var min bästa vän med tiden. Iof har jag aldrig haft några riktiga vänner någonsin. Men de hade vart trevligt att ha någon nu.. har en vän som egentligen inte är en vän, jag lyssnar jämt på henne.. men börjar ja och vill prata så säger hon "ja, jo, nej" och börjar sedan prata om sig själv igen.

Jag tycker de är så jobbigt. Jag vill vara hans vän för att kunna prata och de är ju också hans hund till viss del med. Men jag sitter ju bara och plågar mig själv. Varje natt kommer tankar upp om dom. Och ju mer jag försöker att inte tänka på de ju mer kommer det. Vad dom gjorde, vart dom gjorde de osv. Och ändå efter all den plågan! så sitter jag och vill inte annat än ha en framtid med honom.
Men jag har gett honom chans efter chans efter chans. Och han förstår inte hur snäll jag egentligen vart! Han är inte ett dug mogen för någonting och behöver verkligen vara själv och växa upp. Men är också så RÄDD för att han ska vara med henne ist!

Ja, de är så mycket tankar i huvudet. Jag gråter inte? så jag kan ju inte vara jätte ledsen över de här. Men förstår jag ens? funkar hjärnan ens så långt.. för vi hörs ju fortfarande och vi sågs inte så mycket förut heller.. de kanske inte känns för att de känns som om de fortfarande är nåt? eller vill jag bara vara hans vän? Men varför tänker jag hela tiden då att jag älskar honom och är jätte kär fortfarande? Men så fort jag träffar honom och han har de där aroganta beteendet, då hatar jag honom mest av allt!! AH, man kan ju bli förstörd för mindre!