Hur vågar man...?
Hur tar man mod till sig att träffa killar, eller folk överhuvudtaget? Seriöst. Det här gör mig galen. Vänner och till och med ex har jag inga problem med att träffa. Men nytt folk och speciellt killar är väldigt jobbigt! Det tar emot och jag avbokar… haha.
Jag tycker att det är lättast att träffa nytt folk genom antingen jobb eller speciellt genom vänners vänner.
Om man är ute med nån kompis som tar med hennes/hans vänner så blir det ju naturligt på nåt sätt att man tar kontakt och kanske lär känna varandra. En del mer kallprat medans vissa klickar man ju verkligen med.
_"Innan du dömer mig, ta på dig mina skor. Snubbla på alla stenar som jag snubblat på. Res dig alltid upp igen och gå precis samma väg som jag gjorde."
_
🌺
#1 Ja, lite spontant sådär. Det har jag också själv gillat och tyckt är enklare. Men att planera och hålla på känns bara jobbigt.
Det brukar bara hända. Helt plötsligt så träffar man en kille som det går riktigt bra att snacka med. Det kan vara då man väntar på bussen, går och bowlar osv (har hänt mig ett par gånger).
Jag har nyligen "återförenats" med en gammal klasskamrat genom fb. Så kan man också "träffa" på killar, även om det inte är en ny bekantskap så känns det ändå lite så. :)
Att gå omkring och planera tror jag inte lönar sig.
#3 Jag känner så med. Att planera gör mig galen.
#4 Då slappnar du av och ta saker och ting som de kommer. Onödigt att planera för det lär ju ändå inte gå som man har tänkt sig då. :)
#5 👍 Tackar!
Jag gör det bara spontant. Planera kännes bara overkill, jobbigt.
Genom gemensamma vänner, på fest/krogen osv… en gång pratade jag med en kille på fb (min systers kompis) och så en dag sa han bara "kom över om du har tråkigt" och jag tänkte "vafan, vrf inte!" (brukar inte göra så) och så åkte jag dit :) första gången jag var med han själv annars har vi alltid haft sällskap av gemensamma vänner, mest på fest :)
#7 Skönt att jag inte är ensam om att planera ett första möte.
Haha ja.. jag önskar jag var lika modig men jag fungerar inte så att jag dyker upp hos någon när jag inte känner personen. Men ibland önskar man att man vågade-