Det går jättebra. Min (snart) sambo är kristen och jag är ateist. Vi har pratat om det rejält och är 100% respektfulla mot att den andre tror annorlunda. Vi har pratat om t:ex bröllop och eventuella barn och eftersom det är viktigare för henne att en präst viger oss och att våra barn blir döpta än motsatsen för mig så blir det så. Men hon kommer aldrig tvinga mig att följa med till kyrkan och om våra barn skulle säga att de inte vill gå eller att de inte vill följa någon religion/en annan religion än hennes så accepterar vi båda det. Och jag accepterar såklart om de är kristna etc.

Det viktigaste tycker vi båda är att man kan ha en öppen dialog om det och mötas på halva vägen. Där det är jätteviktigt för ena parten att det är på ett vis medan den andra inte bryr sig nämnvärt åt något håll (som oss och bröllop/dop) så kan man ju i så fall följa den som känner starkt för situationen. Och i andra fall får man söka en kompromiss som känns bra för båda. Det är även viktigt att man respekterar varandra och att man respekterar de olika religiösa tankar man har.

1#  Är det ok för dig att inte ha sex förrän du gift dig då?

Varför jag frågar är för att mina kristna bekanta påstår att sex utom äktenskapet är syndigt. Dessutom säger dom att sex med en samkönad är sjukligt då det inte är enligt bibeln och att äkta kristna människor är 100% heterosexuella och dras inte till personer av samma kön

(OBS. att det inte är MINA ord utan dom kristna jag känner, jag är inte ens kristen själv utan tycker det är trångsynt att döma någon efter sexuell läggning)

#2 Alltså, religion överhuvudtaget handlar inte om att döma ut andra människor. En "riktig" kristen ska snarare acceptera sina medmänniskor och älska alla för vem de är, det står i bibeln och är i princip det viktigaste budskapet Jesus präntade in i alla i sin närhet.

Min flickvän respekterar min tro, mina känslor och mina tankar. Och enligt henne älskar Gud henne PRECIS som hon är, precis som bibeln säger, precis som Jesus sa, och precis som hela budskapet är. Homosexuell eller inte så älskar Gud henne ändå. 

De som påstår att det eller annat är en synd och sjukligt är respektlösa människor som går emot vad religion står för överhuvudtaget och jag lyssnar inte ett dyft på dem.

Med tanke på att min flickvän har en son och aldrig varit gift så behöver jag nog inte säga mer angående sex innan äktenskapet heller…

Jag är praktiserande troende (en polyteistisk, folkloristiskt naturbaserad tro, kan man kalla den) och mannen vars barn jag bär och som jag gifter mig med om två veckor är solklar ateist. Det fungerar bra. Jag vill ändå utöva min tro i ensamhet så han ser liksom sällan den sidan av mig, och själv är han den typen av ateist som fullt ut respekterar att andra tror och inte säger nedvärderande saker om religion så vi stör inte varandra när det kommer till det. Vi har egentligen inte pratat så mycket om vår tro, utan mest konstaterat att vi tror olika och att det är lugnt.

#4 Firar ni kristna högtider? 🙂

Det funkar utmärkt! Jag är från en kristen kultur, han från en muslimsk kultur - men vi är båda ateister. Däremot håller vi kvar på traditioner så jag har fått visa mina, han har fått visa sina; båda handlar mycket om att äta, hahahaha. 
Ingen av oss vill döpa vår son eller gifta oss traditionellt, vi är mer för att om vi gör det så blir det något litet med en stor fest.
Vår son kommer dock omskäras, han frågade mig om jag tyckte det var okej och jag är med på det. Han äter inte gris, vilket jag brukar säga är hans förlust, inte min. ;)
Kort sagt så går det väldigt bra.

#5 Njä. Vi är med på respektive släkters julfirande men hur kristna de anses vara går ju att diskutera 😛 Jag firar också årshjulet vars högtider sammanfaller ungefär med de kristna högtiderna och vars firande påminner om kristendomens. Kristendomen har ju tagit oerhört mycket traditioner från gamla kulturer. Hemma märks det inte så mycket mer än att jag pyntar lite med ganska klassiskt pynt: björkris med fjädrar och små ägg runt vårdagjämningen/den kristna påsken, mycket ljus och värme plus vintersymboler och diverse solsymboler (adventsstjärna i fönstret t.ex.) under vintersolståndet/julen, midsommarstång runt sommarsolståndet/midsommar och höstiga skördesymboler runt höstdagjämningen. När barnet är tillräckligt gammalt kommer jag att förklara symboliken kring pyntet och hen kommer få vara med mig och fira om hen vill, men jag har inget behov av att pracka på min tro på min familj :)

Utåt sett så ser vi nog ut som vilken bohemisk, svensk familj som helst runt jul, påsk och midsommar!

Ingen av oss är för övrigt döpt och vi kommer inte att döpa vårt barn. Vigseln sker borgerligt.

Det går bra, jag är kristen (pingstvän men inte bokstavstroende, har faktiskt inte varit i kyrkan på flera år eftersom det är så många bokstavstroende där) och min man är… teist tror jag det heter, han tror att det finns nått men han följer inte de stora religionerna (däremot är han ju svensk så tex jul firar han ju osv men inte av religösa skäl… som 99% av resten av svenskarna gissar jag).

När det gäller det mesta så får jag bestämma eftersom det betyder nått för mig  och han bryr sig inte, tex gifte vi oss kyrkligt men vi kommer inte att ha barnvälsignelse ceremoni (jag är ju pingstvän så vi kommer inte barndöpa barnen och jag vill inte att vi lovar våra barn till kristendomen om min man inte vill egentligen).

Högtider firar vi även om dom är viktigare för mig.

#8 Det gillar jag med många av de frikyrkliga rörelserna, att man har slopat barndop. Det är så väldigt mycket bättre att barnen får fatta ett beslut senare i livet. Då är ju varje döpt person plötsligt faktiskt troende också, istället för att dopet är någonting som bara "händer en".

#9 Vi har också bestämt att våra barn ska få "lära känna" andra religioner också (dvs inte bara på skolan där man främst lär sig om kristendomen av någon anledning) för annars är det ju inte ett val om man bara vetat om en och samma sak.

Exakt hur det ska gå till vet vi inte riktigt än däremot.

#10 Jätteroligt att höra 🙂 Jag är inne i samma tankebana. Man kan lära känna religioner på många olika sätt. Det är fritt fram att besöka heliga hus på studiebesök, man kan läsa och förklara och titta på temafilmer. Ett utmärkt sätt till tror jag är att låta barnen gå i skolor där många kulturer möts.

#11 Skolan blir nog inte så mångkulturell (byaskola om den inte läggs ner, dom har ju mindre klasser och fler lärare per elev oftast så dom har andra positiva saker jag inte vill missa och en ur och skur förskola) men det finns ju en fritid också.

Tex så hoppas dom på att kunna bygga ett buddistiskt tempel här i närheten (norrlänska mått mätt) och så kommer barnen såklart få höra de gamla fornnordiska myterna (jag är själv uppvuxen i det… i ett pingstvänhem, inte så väntat kanske). Muslimsk och katolsk församling finns faktiskt i stan också och i alla fall förr fanns det några wicca här (några av mina bästa vänner i högstadiet var wicca i alla fall). Vi känner också en same som kan "allt" om samer (fast han är kristen men han har en trolltrumma osv, han kan förklara i alla fall) så nått borde gå att knåpas ihop.

#12 Oj, låter som att du har resurser att kunna ge dina barn en väldigt mångsidig "utbildning"! Vad roligt!

Litet sidospår: det heter en wiccan, flera wiccaner. Att säga "en wicca" är som att säga "en kristendom" istället för en kristen. Tyvärr ganska vanligt missförstånd som envist hänger i sedan den enda svensköversatta boken om religionen var felöversatt. Numera finns det många bra svensköversatta böcker i ämnet men den boken är fortfarande väldigt vanlig att man ramlar över som nybörjare och och innehåller mängder av faktafel utöver en riktigt kass översättning. Bra exempel på hur tokigt det kan bli om man försöker lära sig religion från osäkra källor!

#13 Ja jag kan ha helt fel, det var ca 10 år sen jag var med dom ofta och dom försökte inte övertyga mig till att bli wiccan (blev det rätt?)

#14 Nu blev det rätt :)

Jag är troende och han inte. Han vill fira jul osv men inte jag då det från början inte var kristet utan hedniskt. Vi gifte oss för att jag inte ville leva i synd men självklart ville ju han med gifta sig ;). Han respekterar min tro och jag respekterar att han inte tror.

Var tillsammans med en troende innan, kristen. Klarade inte av det då han försökte kontrollera mig osv.
Så det tog slut, såklart. Dessutom var han äcklad över mig för att jag haft sex innan äktenskap.. Nu var inte hans logik den bästa dock då han även hade sex med mig innan äktenskap.

Jag tror att det kan vara oklokt att fråga andra hur det har gått. I min erfarenhet finns det många olika exempel. Så man behöver titta på sig själv och den man är tillsammans med, bara. Anta inte bara att det inte kommer funka, eller att det kommer att funka. Prata med varann och fundera. 

Det är jättebra att skriva ner en massa olika frågor som man kan diskutera med varann. Många pratar inte om saker som är jätteviktiga förrän långt in i relationen. Prata om sånt tidigt istället. Då lär man känna varann på riktigt och märker om man funkar ihop.

jag är kristen och min sambo ateist. han märker inte så mycket av min tro, jag är ganska anonym i den, även om jag är kristen. tycker också att min tro är min egna, väldigt privata business, något mellan mig och Gud, och jag har inget behov av att  lägga den på någon annan. jag tycker också att min sambos rätt att friskriva sig religion till viss del är srötte än min rätt att uttrycka den. han ska inte tvingas göra saker med religiös anknytning som han inte känner sig bekvän med för att jag är kristen. jag anser att mitt samtal med Gud är konstant, och jag behöver exempelvis ingen kyrka för att kunna föra det samtalet. vi kommer att gifta oss borgerligt nu till vintern/våren och det är helt okeh med mig, då min sambo inte vill lova något inför en Gud han inte tror på. mina barn kommer troligtvis inte döpas heller, utan dom får i så fall välja ett vuxendop vid konfirmationen om dom vill det.