Jag älskar min pojkvän väldigt mycket och vi har varit tillsammans i flera år, men han kan inte längre säga var vi står. När vi gick in i relationen fanns det löften om äktenskap. Nu, efter tre år, säger han att han är trött på mig. Han vet inte var vi kommer vara i framtiden och han känner en lust att dejta andra. Han säger att han känner sig begränsad och att allt i livet tar slut naturligt.

Han sa att han ska försöka göra sitt bästa för att stanna långsiktigt. Samtidigt säger han att han skulle vara väldigt ensam om han lämnade och att han inte riktigt har någonstans att ta vägen, eftersom han bor hos mig. Jag har sagt till honom att han borde lämna om han är osäker, att han inte ska känna sig fast med mig, men han gör inte det och jag är för fäst för att själv ta riktiga steg.

Jag känner mig som en placeholder när han pratar så här. Han gör mycket för att utvecklas medan jag bara väntar. Samtidigt känns det som att jag borde respektera att han är öppen och får ändra sina känslor.

Men överreagerar jag? Borde jag acceptera det här och stanna, eller är det rimligt att jag känner att situationen inte är rättvis?