Finns det hopp?
Finns det hopp för att dejta och att träffa någon om man ogillar närheten?
Jag var på en dejt här för några veckor sedan, vi hade skittrevligt, skrattade, gjorde saker, hade kul helt enkelt, han var trevlig, han var förstående osv
Vid ett tillfälle så satte jag mig på en bänk och han satte sig bredvid mig och lade armen om mig, jag fick en krypande ångest-/panikattack och satte mig inte ner nått mer efter det.
Senare skulle han även "kyssa" mig, det var fan det vidrigaste, jag insåg att jag HATAR kyssar så äckligt, jag har grov bakterieskräck, kanske tom fobi och klarar inte av att dela mat, dryck sånna saker, det blir värre med åren, och nu hatar jag tydligen kyssar också?
Jag visste redan att jag var asexuell, det har jag lärt mig att man KAN leva med i en datingvärld, bara jag är tydlig med det, men nu hatar jag tydligen ännu mer saker med Dating så är det bara att inse att det inte är för mig att hitta partner?
Jag vill gärna ha en partner, ha nån att dela vardagen med liksom, men tydligen så vill jag inte ens att partnern RÖR mig.
Personligen skulle jag inte se en poäng med ett förhållande, om det fysiska inte fanns. Det skulle jag kalla för vänskap.
Förmodligen är majoriteten som jag, men ser heller inte att det är omöjligt att hitta någon som inte har något behov av det fysiska.
Men.. Det låter som att du skulle vinna mycket mer av att få hjälp med din bakterieskräck och obehag av närhet, än att leva ett helt liv utan fysisk närhet.
Du går ju miste om något fint.
Mvh // Johan
#0: Hade jag varit du hade jag kontaktat psykiatrin för att få hjälp med bakterieskräcken och även dina känslor kring beröring.
Jag tror väldigt få människor kan tänka sig ett förhållande helt utan fysisk beröring. Och fysisk beröring är viktig eftersom det frigör hormonet som får oss att må bra.
Jag tror det är lättare att finna vänner som accepterar dessa behov. Och som andra är inne på så finns det hjälp att få angående bacillskräck.
Förhållande utan sex är mer realistiskt än ett förhållande utan någon som helst beröring, skulle jag vilja påstå.
Utöver det finns det även olika former av förhållande, polygami etc. Vissa individer föredrar detta för att de själva inte känner att de uppfyller alla behov hos sin partner som de vill upfylla så att ha en tredje person i förhållandet kan ge andra delar.
Men det är verkligen upp till DIG vad DU är villig att gå med på och vad din framtida partner har för behov i ett förhållande. Skulle inte överanalysera det hela och istället jobba på bacillskräcken.
MVH Alva <3
Jag har rätt grov autism, så min bacillskräck är inte bara bacillskräck/fobi, det är autismen som gör den extrem och det är nått jag jobbat med i flera år MEN det sättet jag jobbat med det (man vill att jag ska utsätta mig för det, tror det heter KBT behandling?) har endast gjort det värre, tror snarare att DET är vad som gjort det värre.
Sen pga ovanstående så tror jag också att Närheten skulle bli bättre när JAG känner mig tryggare, men hur länge det tar, det vet jag inte. jag har haft förhållanden förut, men det senaste tog slut för några år sedan och sen dess har jag inte gett mig ut på spelplan föränn nu, och denna dejten var den första på några år, vi har prata och skrivit mycket innan.
Mitt förra förhållande var med en man som var närmre Gay än straight (pan som lutar åt män) så jag saknar nått som han gillar, så det har han fått ha på "sidan av" (så länge han sett till att vara försiktig) så det är väl egentligen inget problem för mig.
MEN jag vill vara den som han kommer hem till, JAG vill vara hans partner, och vill inte ha en treenighet liksom, jag vill att personen och jag ska vara tillsammans.
Starta ny diskussion